fredag 23 december 2011

God jul och en cliffhanger



God Jul och många hårda klappar tillönskas er!

Vi hörs efter helgerna. Då kan jag, om allt går i lås, berätta något skrivrelaterat roligt som hänt mig. Något väldigt roligt. 

Ha det så bra tills dess!

torsdag 22 december 2011

Maria Nilsson Thore


Om jag var illustratör skulle jag vilja teckna som Maria Nilsson Thore. Det är något familjärt över hennes bilder, samtidigt som de är väldigt personliga.

När jag läste att några av hennes barndoms favoritböcker är Allrakäraste syster (skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Hans Arnold) och Till Vildingarnas Land av Maurice Sendak så föll något på plats. Jag har också starka minnen av dessa två bilderböcker och deras mörka, murriga, detaljrika bilder. Kanske är det helt enkelt därför hennes stil känns så bekant och tilltalar mig så mycket? För att vi har samma bilderboksfavoriter från barndomen.

Mer om Maria Nilsson Thore kan du läsa i den här artikeln.

onsdag 21 december 2011

En bra grej ...



... för barn som precis lärt sig läsa är Läsborgarmärket. Man fyller i vilka böcker man läst på ett litet kort. När man klarat att läsa fem böcker alldeles själv kan man hämta det fina märket i kassan på Akademibokhandeln.

Min son blev väldigt motiverad när jag berättade om märket och gick från att ha ljudat enstaka ord med versaler till att läsa meningar med små bokstäver på bara någon vecka. Han var så stolt över sitt Läsborgarmärke och ville ha det fäst på tröjan när han gick till dagis.

Mer info om Läsborgarmärket finns här.

tisdag 20 december 2011

En liten pärla


I veckan var jag på biblioteket och lånade böcker tillsammans med mina barn.

Min femåring hittade en liten pärla. DEN eller dinosaurierna lever, av Lennart Hellsing och Gunna Grähs. DEN är en hungrig dinosaurie som en dag dyker upp i centrala Stockholm. Han/hon välter grönsakstånden på Hötorget, äter glass ur tornet på Riddarholmskyrkan, slukar små kanderade moderater och spolar ner Invandrarverkets personal på dass.

Oj, vad vi skrattade vid nattningen. Åt de underfundiga Hellsingrimmen, åt de absurda bilderna av ett demolerat Stockholm och åt de träffande ironiska iakttagelserna av ett samtida Sverige.

Ett underbart exempel på en bilderbok med både barn- och vuxeningång. Skynda, låna, läs och skratta tillsammans!

måndag 19 december 2011

Seminarier från Bokmässan

UR har lagt ut en massa spännande seminarier från årets bokmässa på nätet.

Jag gillar Från fantasi till fantasy som du kan se här. Författarna Sara Elfmark Berggren, Martin Widmark och Jo Salmson pratar fantasy med Lotta Olsson. Ta en titt vetja!

söndag 18 december 2011

Vaddå, är det slut nu?

Kan det vara sant? Är veckan redan slut?

Det finns ju massor med saker kvar att säga om ungdomsböcker.

Ett par snabba tips då:


Hungerspels-trilogin av Susanne Collins. En riktig bladvändare. Verkligen bläddra! Bläddra! Helt omöjlig att lägga ifrån sig. Passar alla från 15 år.


Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo. Så himla bra, intensivt och äkta inifrånperspektiv om Jenny som har ätstörningar.

Och så en länk till bloggen Unga böcker för den som inte har fått nog av ungdomslitteratur.

lördag 17 december 2011

Dansa på min grav



Dansa på min grav är ytterligare en ungdomsbokspärla som jag gärna vill tipsa om. Den är skriven av Aidan Chambers och kom ut 1982. En modern klassiker, skulle jag vilja påstå. Den utspelar sig i England och handlar om Hal, som är 16 år. Hal träffar Barry, som kör motorcykel och äger en skivaffär. Hal blir förälskad i Barry, men Barry vill vara fri och obunden.

I likhet med Peter Pohls Janne, min vän, som jag tipsade om i ett tidigare inlägg, rullas historien upp bakifrån. Och precis som Janne, min vän är Dansa på min grav  en väldigt rörande, fin, välskriven och spännande berättelse om vänskap, kärlek och att bli vuxen.

fredag 16 december 2011

Jamen hur skriver man en ungdomsbok då?

Johanna Lindbäck, som skrivit fem stycken, (bland annat Välkommen hem och Saker som aldrig händervet.

Hur man gör förklarar hon pedagogiskt här.

(Ja jag vet att jag länkade till Johanna Lindbäcks boktips tidigare i veckan. Men hon har sån bra koll på ungdomsböcker och skriver så bra och trevligt att jag bara måste fortsätta länka till henne.)

torsdag 15 december 2011

Ungdomsboksnostalgi

Några ungdomsböcker jag minns från min egen tonårstid (90-tal):

Peters baby av Gun Jacobsson. En ungdomsbok från 70-talet med jättefult omslag med bild på en kille i utställda jeans och proggig frisyr. Handlade om Peter, en moppekille vars tjej dumpade deras nyfödda bebis på honom och drog till storstan. Peter fick lära sig att ta hand om bebisen, byggde en låda till henne på moppen och slutade att dricka mellanöl. Många pekpinnar av typen "killar kan också ta hand om bebisar". Jag gillade den jättemycket, konstigt nog.

Hans-Eric Hellbergs böcker, t.ex. Kram. Ganska avancerade hångelscener, vilket var väldigt spännande. Innehöll även ingående beskrivningar av karaktärernas kroppsbehåring.

Maria Gripes underbara, underbara Skuggan-serie och Agnes Cecilia.

Och så Peter Pohl, då.

onsdag 14 december 2011

Amanda Hellbergs ungdomsbok!

Jag brukar läsa författaren Amanda Hellbergs blogg och jag har varit väldigt nyfiken på den ungdomsbok som jag vet att hon kommer ut med nästa år.

Så jag skrev till Amanda och frågade om hon inte kunde berätta lite - och det gjorde hon här. Trevligt va!

Jag har läst Amanda Hellbergs vuxenböcker Styggelsen och Döden på en blek häst och de är båda läskiga på ett väldigt visuellt och bladvändaraktigt sätt. Jag tror verkligen att hennes stil kan passa i en ungdomsbok, det ska bli spännande att se vad hon har hittat på.

Mera Johanna Thydell - I taket lyser stjärnorna



En annan ungdomsboksfavorit jag har är I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Det är hennes debutbok från 2003 och den vann Augustpriset i barn- och ungdomsklassen.

Boken handlar om Jenna, som väntar på första mensen och är olyckligt kär i Sakke snygg snygg snygg. Det är egentligen det enda Jenna borde behöva bry sig om. Det är bara det att Gud inte har gjort sitt jobb. För Jennas mamma har cancer.

Jag gråter varje gång jag läser den här. Typ inte bara lite fuktig i ögonvrån utan stora tårar som trillar och snörvel. För den är så himla fin och känsligt berättad.

Johanna Thydell berättar i korta, effektiva scener. Hon klipper dem innan det blir för smetigt och sentimentalt och låter istället reaktionerna landa hos läsaren.

Åh, vad det funkar. Åh, vad jag gillar den här boken.

tisdag 13 december 2011

Dialog i ungdomsböcker - fett svårt

Dialog i ungdomsböcker är svårt. Det ska kännas autentiskt. Gärna förmedla en känsla av nutid. Absolut inte som en vuxen som försöker låta som ungdomar pratar. Ett "fett" eller "orka" på fel ställe kan förstöra hela texten.

Dock kan det vara dumt om dialogen känns för talspråklig och tidsbunden. Det är inte så kul med en bok som blivit omodern innan den kommit ut ur tryckpressarna. För att plötsligt är det ny slang och nya uttryck som gäller, och de du hade med i din bok är bara sååå 2011.

Och ibland känner jag att det finns en motsvarighet till diskbänksrealism i ungdomsböcker, fast kanske man ska kalla det skolmatsalsrealism istället? Det litterära kan få stryka på foten för det verklighetstrogna. Även i dialogen.

Någon som är bra på den där avvägningen tycker jag är Johanna Thydell. Och jag har hört henne säga i en intervju att hon faktiskt inte bryr sig om hur ungdomar pratar idag, hon skriver utifrån sig själv och sitt eget språk. Ändå blir det så himla bra.

Dialog. Himla kul och knepigt.

Ungdomsboktips på Bokhora

Du som inte köpt juklappar än till dina tonåriga barn, syskonbarn, vänner, farbröder. Spana in Johanna Lindbäcks lista på bra ungdomsböcker här.

Apropå Peter Pohl ...

Peter Pohl är en författare vars böcker jag verkligen gillar. Under en period i tonåren slukade jag alla hans böcker. För det kändes som att de handlade om mig.

Mamma och jag åkte på ett författarseminarium med Peter Pohl en gång. Jag var väl kanske 15-16 år och hade höga förväntingar på denna människa som skrivit så vackert och allvarligt om allt som var viktigt.

Han satt där framme på scenen. En lite blyg och vanlig medelålders man. Som gjorde en lite blyg och torr uppläsning ur sin senaste bok.

Och sen var det liksom inget mer.

Efter uppläsningen fick man ställa frågor. Jodå. Jag hade minsann frågor. Jag var väl lite besviken, ville minsann ha ut något mer av detta Möte.

Jag har läst din senaste bok, sa jag. Och det var så himla mycket hemskheter i den. Hur kommer det sig att du skrivit så mörkt och otäckt den här gången?

Peter Pohl såg väldigt sur ut. Och svarade att han minsann bara beskrev världen som den såg ut.

Jag har inte gått på så många signeringar och författarträffar och sånt sen dess.

måndag 12 december 2011

Boktips i dagens DN

Jag blev så glad i morse när jag slog upp DN och hittade en helsida med tips på barn- och ungdomsböcker.

Eftersom det är ungdomsbokstema den här veckan på bloggen så vill jag särskilt lyfta att artikeln innehåller tips på bra ungdomsböcker, bland annat Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och Pojkarna av Jessica Schiefauer (årets Augustprisvinnare).

Angående Pojkarna, så tycker jag att det är intressant (apropå morgonens inlägg) att Jessica Schiefauer inte skrev den i syfte att det skulle vara en ungdomsbok. Mer om detta kan du läsa här.

Janne, min vän


Janne, min vän är Peter Pohls debutbok från 1985. Historien, som är betydligt finare än omslaget, kretsar kring Krille, en oskuldsfull och mattebegåvad tolvåring. Janne är en Pippi Långstrump-lik figur som är grym på cykel och kan allt om cirkusartister men saknar basala kunskaper om självklarheter. Janne och Krille blir vänner, men Krille börjar snart ana att det är något mörkt och mystiskt med Janne. 

Historien om Janne rullas upp i ett polisförhör, och redan på de inledande sidorna står klart att något hemskt hänt honom. Krille är en naiv berättare, och för läsaren blir det snart tydligt att Krille slingrar sig, blundar, att han inte har velat se vem Janne egentligen var.

Och det är just den där lilla diskrepansen, mellan vad Krille ser och vad läsaren förstår, som gör den här boken så ljuvlig.

Tema ungdomsböcker. Fast vad sjutton är en ungdomsbok egentligen?



Den här veckan blir det tema ungdomsböcker på bloggen.

Vad som är en ungdomsbok är inte alltid lätt att veta. En del böcker som tillhör kategorin skulle lika gärna kunna ses som vuxenböcker. Men förlagen verkar vilja marknadsföra böcker med tonåriga huvudpersoner som ungdomsromaner.

Lisa Bjärbo, som själv skriver ungdomsböcker, resonerar klokt om detta fenomen här. Hon menar att om boken handlar om ungdomar och dessutom berättas ur ett ungdomsperspektiv, så brukar den ges ut som ungdomsbok. Vettig definition tycker jag.

Men en bok som Ondskan av Jan Guillou då? Varför ses den inte som en ungdomsbok? Kanske för att Jan Guillou vanligen skriver böcker för vuxna?

lördag 10 december 2011

Hjärteknipande fint om slukaråldern

Lotta Olsson har skrivit en så fin krönika om slukaråldern i kulturdelen i DN i dag.

"Slukarläsaren slukar inte böckerna, utan blir slukad av dem. Varje bok är en port till en helt annan värld och de vuxna skrattade igenkännande när man så uppenbart var långt borta, om än fysiskt närvarande.


Det är en underbar tid, och det är den vi tänker på när vi minns vår barndoms läsning."

Tyvärr ligger inte artikeln ute på nätet, så jag kan inte länka.

Mitt bästa (värsta?) minne från slukaråldern var när jag gick i fyran och precis hade börjat åka buss till skolan. Det var mycket att hålla reda på. Busskort, tidtabeller. Och framför allt, att gå av vid rätt hållplats. Annars kunde man hamna i Veddesta industriområde.

En dag satt jag med en bok under bussresan och blev, naturligtvis, uppslukad av den. Tänk er en hel skolklass med nio-tioåringar som går av bussen. Tänk er stojet, skramlet av skolväskor, knuffarna, trängseln, hojtandet. Omöjligt att missa.

Men jag vaknade upp av tystnaden runt omkring mig, såg mig oroligt om i bussen och upptäckte att alla hade gått av. Utom jag.

Förskräckt sprang jag av på nästa hållplats. Jag hittade till skolan efter visst irrande och kom inrusande till lektionen med dunkande hjärta och gråtröda ögon.

Så kan det gå när man åker buss i slukaråldern.

Grattis Tranströmer men ...

... varför är det aldrig några barn- och ungdomsboksförfattare som figurerar i större litterära prissammanhang?

Speciellt inrättade barnbokspriser finns ju, som till exempel Slangbellan, Augustpriset för barn- och ungdomslitteratur och ALMA-priset. Men när vi pratar "riktig" litteratur, då är barn- och ungdomslitteraturen per automatik diskvalificerad i prissammanhang. 

Varför är det så?

Beror det på att:

a/ Akademiledamöterna är kulturpretton som inte ser längre än näsan räcker

b/Barn- och ungdomslitteratur håller generellt sämre kvalité än vuxenlitteratur

c/Barn- och ungdomslitteratur räknas som en egen genre, och det finns dåligt med kunskap om denna genre bland jurymedlemmar och akademiledamöter

d/Barn- och ungdomslitteratur har lägre status än vuxenlitteratur

e/Svenska Akademien är fullt upptagen med att hitta någon enstaka kvinnlig författare att ge Nobelpriset till, de har inte tid att leta efter andra saker

f/Alla vet att det var ett barn som avslöjade att kejsaren var naken

fredag 9 december 2011

Sara Stridsberg gör bilderbok

Jag läser på Bokunge att Sara Stridsberg ska göra en bilderbok i samarbete med Anna-Clara Tidholm. Den är planerad till hösten 2012.

Jag älskar Sara Stridsberg. Darling River läste jag med överstrykningspenna, jag gulmarkerade alla vackra, sensuella fraser som "det spruckna lädersätet", "böljande likgiltiga blåa siden" och "den ljuvligblåa cigarettröken".

Jag har alltså höga förväntningar. Anna-Clara Tidholm går ju liksom inte av för hackor hon heller.


                Sara + Anna-Clara = sant

torsdag 8 december 2011

Så du tror att du kan skriva en bilderbok?

Lyssna först på Pija Lindenbaums sommarprogram från 2010 . Där berättar hon om hur hon höll på att klippa till en intet ont anande läkare som kläckte ur sig att hon minsann också tänkte skriva en barnbok. Läkaren tänkte låta sin syster illustrera och funderade på vilket förlag hon skulle välja. (Observera det lilla ordet "välja".)

"Och jag ska också operera lite, för jag tycker det är så kul att skära i människor", svarade Pija Lindenbaum då.

Eller, nej så sa hon inte. Hon sa: "Vad trevligt".

Sen kan du spana in Amanda Hellbergs utmärkta guide: "Så blir du bilderboksförfattare i tio steg".

Sådärja. Nu är du redo.

Välkommen!

Hej och välkommen till min blogg! Här kommer boktips, recensioner och länktips varvas med litteraturvetenskapliga funderingar och tankar om skrivande. Fokus kommer att ligga på barn- och ungdomslitteratur.