tisdag 13 december 2011

Apropå Peter Pohl ...

Peter Pohl är en författare vars böcker jag verkligen gillar. Under en period i tonåren slukade jag alla hans böcker. För det kändes som att de handlade om mig.

Mamma och jag åkte på ett författarseminarium med Peter Pohl en gång. Jag var väl kanske 15-16 år och hade höga förväntingar på denna människa som skrivit så vackert och allvarligt om allt som var viktigt.

Han satt där framme på scenen. En lite blyg och vanlig medelålders man. Som gjorde en lite blyg och torr uppläsning ur sin senaste bok.

Och sen var det liksom inget mer.

Efter uppläsningen fick man ställa frågor. Jodå. Jag hade minsann frågor. Jag var väl lite besviken, ville minsann ha ut något mer av detta Möte.

Jag har läst din senaste bok, sa jag. Och det var så himla mycket hemskheter i den. Hur kommer det sig att du skrivit så mörkt och otäckt den här gången?

Peter Pohl såg väldigt sur ut. Och svarade att han minsann bara beskrev världen som den såg ut.

Jag har inte gått på så många signeringar och författarträffar och sånt sen dess.

4 kommentarer:

  1. Det är kanske inte alltid så lätt att svara på frågor från en 15-åring, som uppriktigt vill veta. Han kanske hade scenskräck, plus hade blivit dit-tvingad av sitt förlag. :)

    SvaraRadera
  2. Absolut! Det var lika mycket mitt fel att mötet blev ett magplask, jag var nog rätt trulig och avig, sådär på tonårsvis. Jag hade så höga förväntningar och gillade hans böcker så mycket, det var som så svårt att förstå att det var en helt vanlig (som jag såg det då) gubbe som hade skrivit. Men det blev en nyttig lärdom. Man kanske inte alltid ska träffa sina författaridoler i verkligheten ...

    SvaraRadera
  3. Nej, jag tycker inte det verkar vara ditt fel alls. För mig verkar det som om han kanske inte skulle ha ordnat en författarträff, speciellt inte för ungdomar!

    SvaraRadera
  4. Men jag tror att jag hade väldigt höga förväntningar på hur han skulle framstå på det där seminariet, bara för att jag tyckte så mycket om hans texter. Förväntningar som inte rimligtvis kunde uppfyllas ... Det jag uppfattade som ett surt svar och en tråkig uppläsning präglades nog av den förväntansfulla bilden jag hade.

    Idag har jag full förståelse för om han var lite reserverad, eftersom det låg kritik i frågan jag ställde till honom. Men då blev jag rätt besviken.

    Det är nog inte så lätt att vara idol för intellektuella, ifrågasättande tonåringar alla gånger.

    SvaraRadera