lördag 10 december 2011

Hjärteknipande fint om slukaråldern

Lotta Olsson har skrivit en så fin krönika om slukaråldern i kulturdelen i DN i dag.

"Slukarläsaren slukar inte böckerna, utan blir slukad av dem. Varje bok är en port till en helt annan värld och de vuxna skrattade igenkännande när man så uppenbart var långt borta, om än fysiskt närvarande.


Det är en underbar tid, och det är den vi tänker på när vi minns vår barndoms läsning."

Tyvärr ligger inte artikeln ute på nätet, så jag kan inte länka.

Mitt bästa (värsta?) minne från slukaråldern var när jag gick i fyran och precis hade börjat åka buss till skolan. Det var mycket att hålla reda på. Busskort, tidtabeller. Och framför allt, att gå av vid rätt hållplats. Annars kunde man hamna i Veddesta industriområde.

En dag satt jag med en bok under bussresan och blev, naturligtvis, uppslukad av den. Tänk er en hel skolklass med nio-tioåringar som går av bussen. Tänk er stojet, skramlet av skolväskor, knuffarna, trängseln, hojtandet. Omöjligt att missa.

Men jag vaknade upp av tystnaden runt omkring mig, såg mig oroligt om i bussen och upptäckte att alla hade gått av. Utom jag.

Förskräckt sprang jag av på nästa hållplats. Jag hittade till skolan efter visst irrande och kom inrusande till lektionen med dunkande hjärta och gråtröda ögon.

Så kan det gå när man åker buss i slukaråldern.

1 kommentar:

  1. Slukaråldern "drabbar" dock inte alla, tyvärr! Men det är ju härligt att vara så inne i en bok att man glömmer tid och rum... även om det kan gå lite galet... Läste precis Annika Thors "Pirr i magen klump i halsen" som är en väldigt fin bok om kärlek när man är i just den här åldern. Rekommenderas och skall ges till flick barnbarnet som är 10 år och slukar/slukas.

    SvaraRadera