måndag 2 januari 2012

Trovärdigare skurkar, tack



På senare tid har jag läst flera böcker som innehåller karaktärer som utför genuint onda handlingar.

 I Kommer aldrig mer igen, av Hans Koppel (Petter Lidbeck) består antagonisterna av ett medelålders par som spärrar in en kvinna i en specialbyggd källare och utsätter henne för våldtäkter och förnedring.

I Amanda Hellbergs Styggelsen är det också en kvinna som hålls fången i en källare och utsätts för svält, förnedring och sexuella övergrepp.

Bläckhjärta, av Cornelia Funke, beskrivs skurken Capricorn som en man som bland annat njuter av att plåga små oskyldiga djur.

Alla tre böckerna är läsvärda, mycket välskrivna och utomordentligt spännande. Och i alla tre böcker presenteras även ett motiv, en förklaring till varför skurkarna och banditerna beter sig så fruktansvärt. Men tyvärr så köper jag inte förklaringen i något av fallen.

Om vi börjar med Kommer aldrig mer igen så är motivet hämnd. Parets dotter har blivit utsatt för något hemskt (vad tänker jag inte avslöja, det blir en spoiler) för 20 år sedan, och det äkta paret ska nu hämnas henne. Jag är ledsen, men i min värld är detta varken logiskt eller trovärdigt. Att ett vanligt par i villaförorten, med arbete och social status, utan missbruk eller psykisk sjukdom, efter 20 år, skulle förvandlas till brutala mördare och våldtäktsmän. På grund av att deras dotter blivit illa behandlad. Njaa.

I Styggelsen är det bevittnandet av en olycka i barndomen som presenteras som den logiska förklaringen till varför en av huvudpersonerna tycker om att plåga djur, utan skrupler dödar barn, samt kidnappar och spärrar in en liten flicka i källaren. Även här: Njaa.

Bläckhjärta är en slags saga, och i sagor tycker jag att man kan komma undan med att skurkar är onda just för att de är – onda. Men i det här fallet så finns det en förklaring, och då tycker jag att den ska vara trovärdig. Capricorn har fått en hård uppfostran och lärt sig att förakta svaghet, därför är han ond. Okej. För mig är det en mer logisk förklaring än i de andra två böckerna, men den haltar ändå. Om man är ond på det sättet som Capricorn framställs vara vill jag ha mer … trauma.

Jag funderar mycket på hur det kommer sig att skurkarnas psykologiska trovärdighet är så blek i alla tre böckerna. I mitt jobb (jag arbetar i domstol) så möter jag ju människor som har begått brott hela tiden. Ibland fruktansvärda gärningar. 

För mig är det så uppenbart att det alltid finns komplexa orsaker till varför man begår hemska brott. Orsaker som ofta handlar om missbruk av alkohol eller droger, psykisk sjukdom, anknytningsproblem, krigstrauman, socialt utanförskap … Många gånger en kombination av ett flertal av dessa faktorer. Aldrig har jag stött på en välanpassad samhällsmedborgare som över en natt, eller på grund av en enskild händelse, förvandlats till en bestialisk mördare eller våldtäktsman.

Men jag kanske är yrkesskadad? Jag kanske inte köper förklaringar som andra skulle ha gjort, vad vet jag? 

Hur som helst vill jag gärna läsa om trovärdigare skurkar, tack. 

4 kommentarer:

  1. Nej, jag håller med, men jag trodde att problemet mest är att det är så många som vill skriva om folk som utför så förskräckliga(och krångliga) handlingar att det blir rätt svårt att hitta trovärdiga förklaringar.

    Ett exempel från en bok jag läste förra året(Tusensköna) är en tjej som mördade sina föräldrar(eller var det bara den ena), plus ytterligare några andra personer och förklaringen var att hennes syster (inte hon själv) hade blivit utsatt för en väldtäkt i tonåren. Jaha. Detta var också jättemånga år senare.

    SvaraRadera
  2. Ja, komplicerad intrig gör det nog svårt att få ihop motivet. Tusensköna lät som ett bra exempel. Å andra sidan kan jag köpa långsökta hämndbegär om personen är trovärdig, t.ex. grubblande, paranoid, ältande, psykiskt ur balans etc. Men inte från en en vanlig svensson som går till jobbet varje dag och vars personlighet inte framställs som avvikande på något sätt.

    SvaraRadera
  3. Hans Koppels bok är vedervärdig. Jag slängde den i öppna spisen och önskar jag kunde tvätta hans detaljerade, perversa berättelse ur min hjärna. Denna bok är sjuk och samhällsfarlig.

    SvaraRadera
  4. Hej Anonym! Usch då, om du tyckte att den var så hemsk tycker jag du gjorde rätt som slängde den i spisen. Jag är faktiskt inte heller så förtjust i ultravåld i böcker. Men har du läst hans Koppels andra två böcker? Vi i villa och Medicinen. De är riktigt, riktigt bra tycker jag. Och innehåller inte en massa våldsscener.

    SvaraRadera