onsdag 4 januari 2012

Vilken blixtförälskelse



Jag ryckte åt mig några pocketböcker på Arlanda innan vi åkte på semester, bland annat Sonya Hartnetts Torsdagsbarn.

Varför har jag inte läst något av Sonya Hartnett tidigare? Varför? Torsdagsbarn är en briljant bok. Den får mig att tänka på allt jag tycker om; på Sara Stridsbergs Lo som ligger smutsig och fräknig i leran, på familjen som kämpar för sin överlevnad i Ormens väg på Hälleberget och på Steinbecks säregna, karga landskap.

Torsdagsbarn handlar om Harper, som växer upp på landsbygden i Australien under depressionen. Samma dag som Harpers yngste bror föds gräver brodern Tin ner sig i leran. Tin bygger ett vindlande system av gångar under familjens hus, och till slut vägrar han att komma upp från underjorden.

Jag kan inte förstå hur jag kan ha missat Sonya Hartnett. Jag vet att jag blev nyfiken på hennes författarskap när hon vann ALMA-priset 2008. Men uppenbarligen gjorde jag mig inte besväret att låna eller köpa någon av hennes böcker då. Kanske har hon gått mig förbi för att hon, i de tidningsartiklar jag hittar på nätet när jag nu googlar henne, beskrivs som mörk och deprimerande.

Och det låter ju inte så lockande. Och visst är Torsdagsbarn en ganska dyster och på många sätt otäck bok. Men på det där sinnliga, lockande, skimrande sättet som jag tycker om.

Åh Sonya Hartnett, du och jag kommer att bli vänner, det känner jag.

Och här är en länk till en artikel i DN och en intervju för er som vill veta mer:





3 kommentarer:

  1. Vill du läsa något mer av Sonya Hartnett kan jag rekommendera Jag är djävulen. Riktigt otäck, välskriven bok.

    SvaraRadera
  2. Blir supersugen. Och vilken otäck titel!? Sonya H är min nya idol.

    SvaraRadera
  3. Roligt! Tack för tipset!

    SvaraRadera