lördag 28 april 2012

Nej, barn har inte minne som guldfiskar

I en recension i DN idag uttalar sig Aase Berg så här om barn:

"Barn i barndomsnuet är ju rätt osentimentala, ofta krassa, har minne som guldfiskar och är betydligt mindre plågade av förnedring än vi lättkränkta vuxna."

Vilken nedvärderande barnsyn. Den får mig att associera till det faktum att man långt in på nittonhundratalet opererade små barn utan bedövning, eftersom man trodde att de inte kunde känna smärta.

Barn är också människor. De känner självklart samma smärta, skam och förnedring som en vuxen. Men barn är sårbarare än vad vuxna är, för de är maktlösa. De har svårare att verbalisera sina upplevelser, berätta om dem, förstå dem. De har helt enkelt inte samma perspektiv och livserfarenhet som vi vuxna har, och när de möter svårigheter gör de det kanske för första gången i sitt liv. Jag påstår att det gör dem mer plågade av förnedring och övergrepp än vuxna. Inte mindre.

Att man själv har dåliga minnesbilder av sin egen barndom, eller inte intresserar sig för den, gör kanske att man inte uppskattar andras litterära barndomsskildringar. Och det står ju var och en fritt att välja litteratur som man själv kan relatera till.

Men om man har en sådan distans till sin egen barndom att man uttalar sig på det sättet Aase Berg gör, då ska man nog fundera över kvalitén på sitt eget minne. Inte göra generaliseringar om barns dito.

2 kommentarer:

  1. Jag blir lite rädd när jag läser hennes ord. Har hon barn, umgås hon nånsin med barn? undrar jag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite så funderade jag också. Men vi får hoppas att det där synsättet är mer retorik än ett äkta förhållningssätt.

      Radera