tisdag 22 maj 2012

Berättelsens rytm - sno stilen från Hollywood

Bild: Wikimedia commons

Dramaturgi är min älsklingsgrej när det kommer till skrivande. Jag vet inte om det är den strukturerade juristen i mig som tilltalas, men jag tycker att berättelsens uppbyggnad och konstruktion är så otroligt fascinerande. Jag brukar tänka att dramaturgi är berättelsen rytm. Blir rytmen fel blir vi inte berörda, det blir segt och långtråkigt och vi får inte kill i magen på rätt ställen. Lyckas författaren med rytmen känns det i kroppen.

Nu är jag i och för sig innerligt trött på alla dessa metaforer kring skrivandet (att skriva en bok är att bygga ett hus, föda ett barn, baka en kaka, ja, ni vet) men en sak som brukar hjälpa mig är att tänka på berättelsen som ett stycke klassisk musik. Inledningen är ofta lite lugnare, men sedan ökar musiken i styrka, blir snabbare, intensivare, dramatisk tills det blir ett crescendo där hela orkestern deltar (ser ni framför er hur vild och svettig dirigenten är nu?) och till sist avslutas stycket med en mjukare avtoning.

Det finns mycket skrivet om dramaturgi, och de bästa tipsen jag har tagit del av kommer från anglosaxiska manushandböcker för film. Det är egentligen ganska självklart att Hollywood och filmmanusförfattare är experter i ämnet. En filmmakare har bara 100-120 minuter på sig att fånga åhörarnas intresse, beröra och få dem att lämna biosalongen i ett känslorus. Då krävs det att varje scen är effektiv och att berättelsens rytm är perfekt utnyttjad och komponerad.

Jag tror att när det kommer till barnlitteratur måste berättelsen hållas i ett lika fast grepp som i en Hollywoodfilm. En unge läser nämligen inte vidare om det börjar bli tråkigt. (Astrid Lindgren är för övrigt en helt superb dramaturg, och hon behärskar mästerligt exakt de tekniker som manusförfattarna arbetar med.)

En sak som jag har lärt mig av dessa skrivarhandledningar är att det faktiskt finns flera "recept" för hur man bygger upp en berättelse. Recept som nästan alla manusförfattare använder sig av. Och som beskriver vad de inledande scenerna måste innehålla, när första vändpunkten ska komma, andra vändpunkten, hur berättelsens protagonist måste utvecklas genom berättelsen för att vi ska bli berörda och åtskilliga andra tips och tumregler. Ofta illustreras tipsen med exempel från populära filmer. Det rör sig alltså om betydligt mer handfasta råd än bara att en berättelse måste ha en början, en mitt och ett slut.

Det finns mycket material på nätet för den som vill fördjupa sig i dramaturgi. Men räkna inte med att hitta så mycket material på svenska, utan sök istället artiklar på engelska.

En bra sida att börja med tycker jag är den här: http://www.crackingyarns.com.au/.

6 kommentarer:

  1. Jag tyckte den där länken med Hero's Journey som du hade i förra var väldigt bra, och specialiserad för fantasy/magisk realism. Jag tänkte gå igenom och se vad jag saknar för delar i olika manus.

    SvaraRadera
  2. Kul att du gillade den länken! Jag kan verkligen rekommendera Voglers manusbibel "A Writer's journey". Den beskriver grundstrukturen i många filmer och böcker.

    SvaraRadera
  3. Tack för superbra inlägg, länktips och lästips!
    Kram
    Simona

    SvaraRadera
  4. Hej Simona! Kul att du kollade in och att du kände dig tipsad!

    SvaraRadera
  5. Precis så Janina. Och jämförelsen med klassisk musik är klockren, tänker likadant. Jag tror även på att känna efter rytmen istället för att bara följa handböckerna. Läser man mycket själv är man liksom impregnerad per automatik.

    SvaraRadera
  6. Annika, det tror jag att du har helt rätt i. Att man har den där rytmen i sig om man är en van läsare. Samtidigt tycker jag att det kan vara skönt att ha något att hålla i, speciellt när man är i en fas av skrivandet när det är motigt och man inte riktigt får till det.

    SvaraRadera