onsdag 16 maj 2012

Författarintervju: debutanten Fredrik Persson

Fredrik Persson
Foto: Shervin Shikhan
Fredrik Persson och Linda Belanner debuterar gemensamt på Bonnier Carlsen i vår med boken Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll. Det är en humoristisk och lättsam berättelse om Mattias; en känslig och ensam tonårskille som är hantlangare åt Döden.

Döden, som i den här berättelsen heter Göran, är å sin sida en  luttrad och cynisk typ med vinröd sammetskavaj som kör SUV och röker cigarr. Han blir irriterad på Mattias som är för blödig för att klara av att ta livet av de personer som ska dö. Och snart blir Mattias varse att det inte går att mixtra med Görans uppdrag hur som helst. Om Mattias inte hämtar de personer som han är ålagd att göra, så måste någon annan dö istället.

Hej Fredrik! Grattis till debuten med boken Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll! Hur kom ni på den fantastiska titeln?
– Vi hade en arbetstitel som var rätt corny. Men den fungerade inte, så vi vred på ett citat i boken och så blev det en titel. Linda ville gärna ha en lång titel, och jag tyckte det var en bra idé. Vi satte den faktiskt bara en kvart innan vi skickade in manuset till förlag.

Berätta lite om dig själv!
– Jag är advokat och jobbar med affärsjuridik. Jag segelflyger och jag tycker om att springa. Och så tycker jag mycket om att se på film och läsa böcker, även om det tyvärr är svårt att hinna med att läsa allt man vill. 

Hur länge har du skrivit?
– Jag har skrivit sedan jag var liten. Mina första berättelser skrev jag på en gammal Facit-skrivmaskin. Men när jag tar fram dem nu blir jag nog mest röd i ansiktet. Jag har skrivit seriöst sedan tjugoårsåldern, och bland annat gått en sommarkurs i skrivande på Biskops-Arnös författarskola. Så jag hade skrivit med sikte på att bli publicerad ganska länge, innan Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll blev antagen. Och alltså hunnit med att få några refuseringar också.

Du och Linda Belanner har ju skrivit Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll tillsammans. På vilket sätt har ni kompletterat varandra?
– Jag har kanske stått lite mer för att pusha för att vi skulle skriva klart. Men jag tycker att vi har bidragit 50-50. Vi skriver stilmässigt ganska lika, så det har gått bra att jämka ihop våra texter. Vissa kapitel vet jag inte ens vem som har skrivit från början. En gång ringde faktiskt Linda mig när vi gick igenom texten och sa: ”Alltså, det här skämtet, jag fattar inte det." Sedan visade det sig att det var hon själv som hade hittat på skämtet i fråga.

Vad tycker du är det svåraste i skrivprocessen?
– Att hitta tid för skrivandet är svårt. Och att komma på namn på karaktärer och fiktiva platser. Sedan är det svårt med beskrivningar, att hitta en balans där. Ofta kanske man tror att man hjälper läsaren genom att berätta väldigt ingående om exempelvis hur ett rum ser ut, men då kanske man stjälper istället. Allt för detaljerade beskrivningar ger inte utrymme för läsaren att skapa sig sin egen bild.

Vem kom på att Döden skulle heta Göran?
– Det var Linda. Vi ville ha ett namn som kändes lite som en fyrtiotalist som hade börjat tröttna på jobbet.

Ni skriver på en uppföljare nu, hur långt har ni kommit med den?
– Ganska långt. Vi har skrivit det första jättegrova draftet som vi ska börja gå igenom i kväll.

Till sist, har du några skrivtips till dem som drömmer om att skriva en bok?
– Ja, det första tipset är väl det klassiska: att göra det. Det är många som har idéer till böcker, men om man aldrig sätter sig ner och skriver så blir det ingenting. Nummer två är att vara envis och inte ge upp. Och nummer tre är att pröva olika lösningar i texten, och våga inse när något inte håller.

3 kommentarer:

  1. Vem har gjort intervjun? Du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamen, Fredrik var mycket trevlig. Tyvärr fick jag inte plats med allt intressant han berättade om boken, jag fick göra ett urval.

      Radera
  2. Läste just föregående inlägg..

    SvaraRadera