tisdag 1 maj 2012

Miljöbeskrivningar


Bild: Wikimedia commons, Nadia Prigoda-Lee

Ibland tycker jag att det är knivigt att komma ihåg att miljön i berättelsen ska ses genom perspektivpersonens ögon. Extra viktigt (och svårt!) är det om perspektivpersonen är ett barn.

Det jag som vuxen skulle lägga märke till i en viss miljö, är inte alltid samma sak som ett barn skulle notera. Och vi skulle antagligen beskriva miljön på olika sätt, eftersom jag har andra erfarenheter och referensramar än vad ett barn har. Det gäller att försöka tänka sig in i hur barnet hade sett på, säg, ett funkishus. Kanske hade det tyckt att det såg ut som en låda? Associerat till en sockerbit? Det hade i alla fall inte beskrivit det som jag precis gjorde; som ett funkishus.

Ett fint litet exempel på hur det kan se ut när miljön ses genom ett barns ögon hittade jag i John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in.

"Han fortsatte in i vardagsrummet, öppnade skåpen. Mammas virk- eller om det var stickgrejer. En mapp med räkningar och kvitton. Fotalbum han tittat i massor av gånger. "

Den lilla detaljen med stickningen/virkningen tycker jag skapar trovärdighet åt texten. Oskar, huvudpersonen i berättelsen, är tolv år. För honom är det inte självklart om det är stickgrejer eller virkgrejer som ligger i skåpen. För en vuxen person hade det antagligen varit det.

Och det hade varit lätt för den vuxne berättaren att dundra på och liksom redogöra för innehållet i skåpen med sina egna ögon, och glömma bort att det är Oskar som ser föremålen.

6 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag skulle vilja utmana dig i en frågeutmaning. Svara på mina elva frågor och skapa elva egna frågor. Utmana sen elva andra bokbloggare! Mina frågor hittar du här:
    http://lingolitt.wordpress.com/2012/05/01/jag-har-blivit-utmanad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack för utmaningen, svar kommer!

      Radera
  2. Det där med att se med ett barns ögon är så oerhört viktigt när man skriver ur ett barns synvinkel. (Det är en sak som jag också gillar hos Ajvide Lindqvist btw. Han är nära sin barndom, på något sätt. Kan inte beskriva det bättre.) Eftersom jag själv arbetar med en barnbok just nu så är det någonting som jag försöker bära med mig hela tiden. Jag tror faktiskt att det är något som avgör hur du lyckas i dina ambitioner att fånga barnet som läsare/lyssnare. Se bara till de riktigt stora barnboksförfattarna. Enough said :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skriver ju också för barn, och just det här att försöka gå tillbaka till barnet inom sig och försöka se saker ur barnperspektiv tycker jag är det roligaste och svåraste med att inte skriva för vuxna. Det händer ofta att jag liksom får påminna mig om vem det är som ser och upplever, att det inte är jag/en vuxen person, utan barnet i texten.

      Och jag håller med dig om Ajvide Lindqvist. Låt den rätte komma in tycker jag är en väldigt fin barndomsskildring.

      Radera
    2. Det är definitivt en av de största behållningarna av att skriva för barn (och ungdomar också för den delen). Jag tror vanan att tänka i de banorna kommer allt mer efter varje bok man skriver, att det blir lättare och lättare om man är inställd på det :-)

      Radera
    3. http://tidattskriva.blogspot.se/2012/05/med-barnets-blick.html

      Radera