torsdag 3 maj 2012

På ett sätt som att skriva för vuxna, men man måste skriva bättre

Bild: Wikimedia commons, Caroline's cakes

Författaren Amanda Hellberg reflekterar idag över skrivandet: 

"Det är ingen tårtbit att skriva. Och det är fan ingen tårtbit att skriva för barn.  
"På ett sätt är det som att skriva för vuxna, man måste bara skriva bättre", var det nån som sa."

Och Amanda borde ju veta, eller hur? Eftersom hon skriver både bilderböcker, vuxenböcker och ungdomsböcker.

Jag skulle kunna tjata hål i huvudet på er om varför det inte alls är enklare att skriva barnböcker än vuxenböcker. (Och nu pratar jag ur ett läsar- och litteraturvetenskapligt perspektiv, mitt eget skrivande handlar om att sträva mot det jag räknar upp nedan, inte att jag på något sätt inbillar mig att jag är där.) 

Jag skulle kunna lägga ut texten om det begränsade formatet, som kräver att du behärskar din dramaturgi.

Jag skulle kunna tjata om den otåliga och kräsna barnläsaren, som du hela tiden måste hålla i ditt grepp. Vilket ställer extra höga krav på tempo, dialog och gestaltning.

Om barnperspektivet, som du måste behärska för att texten ska bli trovärdig.

Om att ingen barnläsare kommer att bli det minsta imponerad för att du namedroppar Derrida och Foucault i dina dialoger (Japp, Siri Hustvedt. Det där var tyvärr en känga till dig.)

Om att barn struntar fullkomligt i dina recensioner och vem du är kompis med utan bara bryr sig om huruvida du levererar en bra, medryckande, välskriven historia.

Men jag är trött idag (någon slags sjukdom på gång) så jag tänker nöja med mig med att konstatera att jag tycker att både Amanda och den okända upphovsmannen/kvinnan till citatet har rätt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar