torsdag 30 augusti 2012

Nya Mumin-appen

Rabén och Sjögren släppte nyligen en ny barnboksapp, baserad på en av mina favoritböcker: Hur gick det sen av Tove Jansson.

Det är en riktigt bra app. Högläsningen på härlig finlandssvenska har riktig schvung och det finns käcka interaktiva funktioner. Skakar eller trycker man på Ipaden eller telefonen händer det spännande saker i bilderna. Som till exempel att Lilla Mys paraply fälls upp och ner eller att det ramlar röda frukter från träden.

Sådana här barnboksappar skulle jag gärna vilja ser fler av - enkla, tydliga, trogna originalversionen och med fin och genomarbetad högläsning. Men som erbjuder något "extra" jämfört med en vanlig bilderbok eller cd-saga.

Det enda minuset är att den är lite dyr - 45 kronor går den loss på i App store.

onsdag 29 augusti 2012

Jag älskar Manne

Jag är ett stort Pija Lindenbaum-fan, till den grad att jag nämnde henne som en favorit och förebild i mitt följebrev till förlaget.

Det är många saker jag tycker om med hennes berättelser; klurigheten, humorn, dialogen och uttrycken som alltid känns på pricken, de känsliga och avvaktande huvudpersonerna, barnperspektivet som går igen både i text och bild. Men framför allt tycker jag om att det finns väldigt mycket undertext och symbolik i hennes historier.

Siv sover vilse handlar om att sova över för första gången, men också om klass och makt. När Åkes mamma glömde bort, boken om mamman som förvandlas till en drake, kan läsas som en allegori om en trött, stressad och utarbetad mamma. Vargarna i Gittan och gråvargarna är naturligtvis Gittans rädslor, och så vidare.

Eftersom jag vant mig vid detta sätt att berätta – och uppskattar det väldigt mycket – blir jag en aning förbryllad när jag läser Jag älskar Manne. Micke älskar Manne, ja till och med hans mormor och hans geggamoja. Därför blir Micke rejält svartsjuk när "killen" dyker upp i sandlådan och stjäl Mannes uppmärksamhet. Det är charmigt berättat, dramaturgin är genomarbetad och bilderna är som vanligt Lindenbaumskt uttrycksfulla. Men jag hittar ingen annan ingång till den här berättelsen. Jag säger inte att den inte finns där, bara att jag inte hittar den. Och det gör mig lite besviken och konfunderad.

Jag läser om boken flera gånger, men nä, för mig är det fortfarande "bara" en gullig historia med en klurig knorr. Lagom lång och lagom dramatisk för, säg en 1-2-åring. Och det tar flera dagar innan jag kan acceptera att det visserligen inte var vad jag hade förväntat mig – men att det ändå är riktigt bra.

tisdag 28 augusti 2012

Min bokmässehemlis ...

... är att jag aldrig har varit där.

Sådär, nu har jag sagt det!

Jag vet inte riktigt varför jag inte kommit mig för. Kanske för att Göteborg ligger lite långt från där jag bor, för att jag har haft två rätt små barn de senaste åren, för att jag inte varit så intresserad av branschen innan jag själv började skriva utan mer av böcker, bra sådana, vilka som helst.

Men nu ska jag dit! Och jag är mycket förväntansfull. Jag har bokat hotell och tågbiljett, seminarieprogrammet ligger på skrivbordet och är fullt av markeringar med överstrykningspenna.

Jag är där torsdag till fredag och har tänkt gå på så många barnboksrelaterade seminarier som möjligt. Christin och Amanda vill jag inte missa. Och jag skulle vilja se mina gamla skrivkurslärare Johanna och Lisa prata också, men tyvärr tror jag inte att jag hinner ner till dess. Moni Nilssons prat om lättlästa böcker vill jag gärna lyssna på, jag vill höra Ulla Rhedin föreläsa om bilderböcker och Jenny Jägerfeldt och Lina Arvidsson diskutera humor i ungdomsböcker. Bonnier Carlsens bilderboksprat har jag siktat in mig på, jag vill höra Johanna Thydell prata om sin nya bilderbok och jag får absolut inte missa Ulf Stark berätta om Kan du vissla Johanna. Och Barbro Lindgren! För guds skull, jag får inte glömma Barbro Lindgren.

Det kommer att bli ett snärj. Ett härligt snärj.

Den där räkmackan har man ju hört talas om, men visitkorten förstår jag mig inte alls på. Vad ska ni göra på bokmässan? Har ni några tips till en nybörjare?

måndag 27 augusti 2012

Kvällens godnattsagor


Fyraåringen valde Resan till världens farligaste land och deklarerade stolt att han inte alls var rädd för alla läskiga jättar och troll i boken. Jag högläste den vackra rimsagan med min mest dramatiska röst.

Sexåringen valde Kalle Skavank - Gravstenen i Enskededalen. Kalle Skavank är en ny favorit hemma hos oss - både vuxna och barn gillar böckerna som är charmiga, spännande och välskrivna.

fredag 24 augusti 2012

torsdag 23 augusti 2012

Bästa kalaspresenten

Idag fick jag ett sms från min bästis som ville ha tips på en bok till barnets dagiskompis 4-årskalas. Och det slog mig genast att ni, kära bloggläsare, kanske också vill ha den typen av tips!

En bra bokpresent att ge bort på barnkalas tycker jag ska:

Hålla god litterär kvalitet 
Inte vara för annorlunda, kontroversiell eller skrämmande (du känner ju kanske inte barnet och föräldrarna som ska läsa boken så väl och det får inte bli helt fel)
Inte vara allt för välkänd och vanlig, eftersom risken då är stor att barnet redan äger den (alltså hoppar vi Alfons, Mamma Mu, Mumin och alla de där)

Här är ett gäng med böcker jag tycker uppfyller dessa kriterier och som i textmängd och handling är lagom för en fyraåring:

Djangon av Levi Pinfold
Annorlunda och vackert om den busiga filuren Djangon som förstör en banjo.

När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum
Charmigt och smart om mamman som en morgon har förvandlats till en drake.

Prinsessor och drakar av Christina Björk och Eva Eriksson
Vackra illustrationer och lagom långa godnattsagor om den nya generationens prinsessor.

Bockarna Bruse på badhuset av Bjørn F Rørvik och Gry Moursund 
Festlig och uppsluppen saga i ny tappning.

Stor-Emma av Lisen Adbåge
Om hur det känns att vara bortbjuden till föräldrarnas vänner. Hög igenkänningsfaktor och härliga bilder.

Snurran på dagis av Eva Bergström och Annika Samuelsson
Snurran är kvarterets coolaste och kaxigaste katt och lindar hela världen runt sitt lillfinger.

Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
Inkännande och allvarligt om att vara blyg och inte vilja stå på scen.

Billy och den konstiga dagen av Birgitta Stenberg och Matti Lepp
Ingen har tid med Billy på hans födelsedag och han känner sig ensam och bortvald. Men i slutet av boken så överraskas både läsaren och Billy ...

onsdag 22 augusti 2012

En glimt av min vardag


Promenad från Centralen till jobbet på Riddarholmen. Lite stressad. Pärlörhängena och knytblusen på. I hörlurarna (som jag tog av mig precis innan jag knäppte bilden): Frida Hyvönens nya. 

måndag 20 augusti 2012

Klasskamp på Junibacken


Det var rubriken på förstasidan av Dagens Nyheters kulturdel idag.

Inne i tidningen fanns en lång, underhållande och intressant artikel av Nina Björk där hon analyserade porträttet av de olika samhällsklasserna i böckerna om Madicken. Lästips! (Som vanligt ligger artikeln tyvärr inte ute på nätet ännu, så jag kan inte länka.)

Jag tyckte att det var ett himla lustigt sammanträffande att hitta en artikel om klasskildringar i barnlitteraturen i dagens tidning, eftersom jag skrev om detta igår.

Vet ni fler barn- och ungdomsböcker som innehåller klasskildringar? Ös på i kommentarsfältet i så fall!

söndag 19 augusti 2012

Ode till Daniel Sjölin och lite om klass

Han kommer tillbaka till Babel! Jihooo! Inte som programledare, men ändå.

Jag gillade Daniel Sjölins sommarprat. Eller gillade är fel ord. Först tyckte jag att det var begåvat och intressant, sedan tyckte jag att det var oroväckande halt och liksom bedrägligt. Till sist gick jag och funderade på hur han kunde berätta så mycket om sig själv och ändå göra ett relativt opersonligt program. Han intellektualiserade sig själv väldigt mycket.

Och efter att jag hade lyssnat klart på programmet hände något märkligt. Det lämnade mig inte ifred. Det jag tror att Daniel Sjölin egentligen ville berätta om, det som låg och skvalpade i någon slags undertext i hela programmet, det tänkte jag mycket på. Nämligen den klassresa han gjort. Inte ekonomiskt kanske, men kulturellt. Så efter att ha lyssnat på programmet funderade jag oerhört mycket på klass.

Klassperspektivet är ett sätt att förstå vilka vi är, hur vi blivit som vi blivit. Precis som genusperspektivet. Men klassdiskussionen är, till skillnad från genusditon, inte så hemskt modern idag.

Jag har varit lyckligt obekymrad (ovetande?) om hur mycket klass faktiskt påverkar oss. Men nu har jag börjat fundera mer och mer på detta. Det är inte bara vilken samhällsklass vi tillhör som påverkar vad vi arbetar med, vad vi äter, hur vi reser, vad vi läser och hur vi pratar utan också vilken klass vi vill tillhöra. Vilken vi kommer ifrån. Och vilken samhällsklass våra föräldrar vill tillhöra eller tillhör.

Just det, det här var ju en blogg om barnlitteratur ...  Ja, ja, men då kommer genast ett boktips på en bok som har just ett klassperspektiv. Siv sover vilse av Pija Lindenbaum – en av mina favoritböcker. Siv sover över hos sin bästis Cerisia och möter inte bara ett främmande hem utan också klassmarkörer som hon själv inte är van vid. Allt från coffeetableboken i det stora vardagsrummet till dukning och matvanor är annorlunda för Siv, som tillhör en annan samhällsklass än vad Cerisia gör.

Är du nyfiken på att läsa vad Pija Lindenbaum själv har att säga om klass och Siv sover vilse kan du läsa här.

torsdag 16 augusti 2012

Skolstart

På måndag börjar min äldsta son förskoleklass. Och vi är väldigt laddade inför detta, hela familjen. Ny ryggsäck är inhandlad och igår var vi hos frisören och gjorde det blivande skolbarnet fint i håret.

Jag funderar en del på hans läsutveckling och hur skolstarten kommer att påverka den. Hoppas att han får lärare som är intresserade av barnlitteratur och som är bra på att sprida läsglädje.

Själv kan jag inte påstå att mitt läsintresse kommer från skolan. Jag kunde läsa och skriva innan jag började skolan men fick ändå göra samma uppgifter som alla andra när vi tränade läsning. Nåväl, det är ju nästan trettio år sedan. Förhoppningsvis har mycket hänt sedan dess.

onsdag 8 augusti 2012

Pyssel


Illustratören Ingela P Arrhenius har gjort bilderna till den här karamelligt fina aktivitets/pysselboken.

Det finns en hel serie; Jag lär mig klockan, Jag lär mig räkna och så vidare. Böckerna ges ut av Rabén & Sjögren och finns att köpa i flertalet bokhandlar.

Ofta är sådana här böcker översatta, övningarna är slarvigt sammansatta och blandar väldigt låg nivå med alldeles för hög. Men det jag hittills har sett av uppgifterna i den här serien har varit överraskande pedagogiskt och genomtänkt.

Och bilderna får det riktigt att vattnas i munnen på mig. (Förhoppningsvis även på de barn som ska använda dem.)

Här hittar ni Ingela P Arrhenius blogg. Där kan ni frossa i fler av hennes härligt färgstarka och naivistiska bilder.


måndag 6 augusti 2012

En väldigt arg barnboksrecension

Tänkte Petter Lidbeck och Lisen Adbåge alls när de skapade denna bilderbok? undrar Pia Ingström i sin recension av bilderboken Stora bebisbytet i Hufvudstadsbladet. Hon upprörs över att boken är "glättig och ytlig i sin gestaltning av föräldraskapets och barndomens intimaste känsloinnehåll". Ord som "förfärlig" och "hjärnsläpp" förekommer även i recensionen. 

Det här kan vara den argaste recension jag läst. Men den är tänkvärd. Och recensenten är faktiskt inte ute och cyklar.

När jag recenserade samma bilderbok här på bloggen funderade jag också över hur lättvindigt barnen byttes bort och vad det kunde tänkas förmedla för sensmoral till de små läsarna. Men jag blev inte arg, utan mest ... förbryllad. Jag fick liksom inte ihop det.

Har du läst Stora bebisbytet och vad tyckte du i så fall? 

lördag 4 augusti 2012

Skarp intervju

Jag har haft lite svårt att vänja mig vid Jessika Gedin som programledare för litteraturprogrammet Babel. Hon är visserligen lugn, saklig, påläst och intresserad. Men jag saknar ändå den charmigt säljiga Daniel Sjölin med sin sprudlande blick under pojkluggen. Han fick Babel att glittra av entusiasm på ett sätt som Jessika Gedin inte har lyckats med.

Men när jag hittade den här intervjun med Marlene van Niekerk (författare till den kritikerrosade romanen Agaat) på SVT play så blev jag nästan omvänd. Jessika Gedin gör en fantastisk intervju. Det klickar verkligen mellan henne och Marlene van Niekerk, som blir förtjust över Jessika Gedins "lovely questions".

onsdag 1 augusti 2012

Hej!

Nu är jag tillbaka efter mitt bloggsommarlov. Hoppas att ni har haft det lika bra som jag!

Har ni fått lite av en överdos av andras semesterbilder i form av smultronkorgar, barn på badstränder och rosévinsglas i motljus? Det har i alla fall jag. Därför kommer jag, av ren tjurskallighet, inte att blogga ett endaste dugg om min semester utan istället bjuda på två sommartips:

Bok: Agaat av Marlene van Niekerk. Den är precis så fantastisk som alla säger. Alla måste läsa, jag upprepar: ALLA måste läsa denna tjocka, storslagna roman om Milla och Agaat. Två underbart komplexa romangestalter, den ena svart och den andra vit, sammantvinnade i en märklig hatkärlek i apartheidens Sydafrika. Precis så här ska en roman vara; lättläst, oavbrutet fascinerande, med ljuvligt språk, psykologisk skärpa och filosofiskt djup.

Sommarprat: Klara Zimmergren, som pratade om ofrivillig barnlöshet. Jag har ingen personlig koppling till ämnet men blev väldigt berörd. Bäst hittills, av alla jag lyssnat på. (Även om Sara Bergmark Elfgren, Jenny Jägerfeld, Marika Carlsson och Daniel Sjölin inte var så tokiga de heller.)