måndag 6 augusti 2012

En väldigt arg barnboksrecension

Tänkte Petter Lidbeck och Lisen Adbåge alls när de skapade denna bilderbok? undrar Pia Ingström i sin recension av bilderboken Stora bebisbytet i Hufvudstadsbladet. Hon upprörs över att boken är "glättig och ytlig i sin gestaltning av föräldraskapets och barndomens intimaste känsloinnehåll". Ord som "förfärlig" och "hjärnsläpp" förekommer även i recensionen. 

Det här kan vara den argaste recension jag läst. Men den är tänkvärd. Och recensenten är faktiskt inte ute och cyklar.

När jag recenserade samma bilderbok här på bloggen funderade jag också över hur lättvindigt barnen byttes bort och vad det kunde tänkas förmedla för sensmoral till de små läsarna. Men jag blev inte arg, utan mest ... förbryllad. Jag fick liksom inte ihop det.

Har du läst Stora bebisbytet och vad tyckte du i så fall? 

7 kommentarer:

  1. Jag tyckte den var bra underlig. Och även om man tyckte också mycket om de nya bebisarna, så ville man nog allt ha tillbaks den man hade från början. Men fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fina bilder absolut! Jag gillar verkligen båda Adbåge-systrarna.

      Radera
  2. Hade missat den recensionen! Intressant... min första tanke är att jag håller med recensenten, men så har jag inte läst boken. Men tänker lite som Ingström, att författaren/illustratören troligen ville vara lite provocerande och banbrytande, men så blir det mer konstigt än konstnärligt... men så tänker man, boken är riktad till små barn. Är den här idén något som barn kan tycka om? Skulle vara intressant att höra kommentarer av någon som läst den åt sina barn, och hur det kändes...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst den för min egna barn (de är 4 och 6 år gamla) och det var ingen av dem som reagerade negativt på texten vad jag kunde märka i alla fall. Däremot kände JAG mig ganska obekväm och efter avslutad läsning så sa jag "om någon rövade bort er från mig så skulle jag aldrig sluta leta efter er, utan leta över hela världen tills jag hittade er". Kändes liksom på sin plats med detta klargörande.

      Radera
    2. Jag skulle nog också blivit tvungen att säga så :) Tänker att barn (som själv ainte mer är bebisar) kanske ser på bebisar på ett lite annat sätt än vi vuxna, att de är mer som gulliga konstiga små ting, och då är det kanske inte en så skrämmande sak för dem att läsa om den här tankeleken... de kanske inte identifierar sig med bebisarna alls? Bara en tanke...

      Radera
  3. Jeg fandt bogen underholdende, men også besynderlig. Jeg tror det os voksne studser mest over er den lethed hvormed forældrene affinder sig med at deres barn er forsvundet. Og hvorfor kan de ikke kende deres børn igen, når nu de alle er samlet på torvet?
    Men de børn jeg har læst bogen med oplever noget andet. For dem er der tale om en forviklingskomedie og en udstilling af voksnes gumpetunghed. De ved godt det er en historie ligesåvel som når vi fx har læst Bajsfest , Åkes ô og H. C. Andersens eventyr.
    Det jeg som voksen har valgt at tage med fra bogen er at omsorg og kærlighed skylder man at give alle mennesker og at det faktisk er okay som forælder ikke at kunne lide alt ved sit eget barn;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant reflektion. Jag tror att du har en poäng där, i detta med att barnen förstår att det är en slags komedi.

      Samtidigt så kände jag mig som vuxen lite olustig över bokens poäng, och jag tänker att det blir inte en optimal högläsningsbok (för mig det vill säga) då. Bilderböcker har ju dubbla mottagare, och helst ska de funka både på vuxennivå och barnnivå tycker jag. Näej, lite för "besynderlig" för mig var den allt.

      Radera