onsdag 1 augusti 2012

Hej!

Nu är jag tillbaka efter mitt bloggsommarlov. Hoppas att ni har haft det lika bra som jag!

Har ni fått lite av en överdos av andras semesterbilder i form av smultronkorgar, barn på badstränder och rosévinsglas i motljus? Det har i alla fall jag. Därför kommer jag, av ren tjurskallighet, inte att blogga ett endaste dugg om min semester utan istället bjuda på två sommartips:

Bok: Agaat av Marlene van Niekerk. Den är precis så fantastisk som alla säger. Alla måste läsa, jag upprepar: ALLA måste läsa denna tjocka, storslagna roman om Milla och Agaat. Två underbart komplexa romangestalter, den ena svart och den andra vit, sammantvinnade i en märklig hatkärlek i apartheidens Sydafrika. Precis så här ska en roman vara; lättläst, oavbrutet fascinerande, med ljuvligt språk, psykologisk skärpa och filosofiskt djup.

Sommarprat: Klara Zimmergren, som pratade om ofrivillig barnlöshet. Jag har ingen personlig koppling till ämnet men blev väldigt berörd. Bäst hittills, av alla jag lyssnat på. (Även om Sara Bergmark Elfgren, Jenny Jägerfeld, Marika Carlsson och Daniel Sjölin inte var så tokiga de heller.)

10 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka! Hoppas att du hade en skön semester.

    SvaraRadera
  2. Välkommen tillbaka från semestern! Ska bli spännande att forsatt läsa dina inlägg igen! Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Tack Helena! Kul att ses här igen!

    SvaraRadera
  4. Hej Janina! Vad bra med boktips, jag ska leta upp den här! Har kört fast lite i 1Q84, som jag alltid gör med hans böcker fast jag tycker de är så bra. Fin blogg i övrigt också, det här med barnböcker börjar ju bli högaktuellt här (jag läser, hon tuggar på dem).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Patricia! Kul att du kollade in här och tog dig tid att kommentera! Härligt med tuggade barnböcker. Och Agaat rekommenderas mycket, mycket varmt. Hoppas att du gillar den.

      Radera
  5. Agaat var verkligen underbar! Men om du gillade den måste du väl ändå ha en rätt stor tolerans för poetiska bilder och metaforer, trots det du skrev på Debutantbloggen här!? :-)

    http://debutantbloggen.wordpress.com/2012/11/29/berattelser-bilder-och-berattelser-som-ar-bilder/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Manne!

      Jag sprang till bokhyllan för att bläddra igenom "Agaat" innan jag svarade dig. Men jag har lånat ut den, upptäckte jag och har alltså tyvärr inte kunnat fräscha upp mitt minne beträffande eventuella metaforer/liknelser.

      Jag minns dock inte att jag reagerade på det när jag läste "Agaat". Jag är väldigt känslig för ett språk som jag tycker känns utstuderat, jag tycker mer om det raka och enkla. Och det är också den slags metaforer som jag har svårt för: de som känns sökta och konstruerade.

      Agaat tycker jag var fantastisk just för att den var komplex samtidigt som formen med Millas dagboksanteckningar gjorde språket lättillgängligt. Jag tycker aldrig att det kändes "finlitterärt" eller tillgjort. Dagböckerna skapade en känsla av autencitet, och eventuella liknelser kändes nog äkta och typiska för Milla. Och den typen av liknelser – ändamålsenliga sådana som inte handlar om en ren en uppvisning från författarens sida – dem har jag ingenting emot.

      Kul att du också gillade Agaat! Man blir både glad och avundsjuk när man läser en sådan fantastisk bok, blir man inte?

      Radera
  6. Säger inte det sig självt, att sökta metaforer och liknelser är dåliga? :-) Självklart ska de kännas naturliga, annars ska de bort, bort, bort.

    Personligen tyckte jag faktiskt att "Agaat" blev en liten aning finlitterär och långsökt ibland, dock inte bildspråket utan mer de kursiverade avsnitten och vissa lite väl teatraliska scener. Men ändå var det på det stora hela en fantastisk bok och en riktig läsupplevelse.

    Nu har även jag bloggat om den: http://mannefagerlind.wordpress.com/2013/02/16/boktips-agaat/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag läste din recension, tycker den var bra. Fint att du tog upp översättningen för den är verkligen lysande.

      Vad gäller metaforer och liknelser har vi nog helt enkelt olika toleransnivå – och det är ju så det kan vara. "Breds ut som en gobeläng" ligger farligt min personliga gräns, men efter att ha gått och smakat på den formuleringen en stund tycker jag ändå att den funkade riktigt bra. I det här sammanhanget och i just din text.


      Radera