fredag 28 september 2012

Bokmässerapport dag 2

Oj, vilken dag det har varit.

Först mötte jag upp min blogg- och skrivarkurskompis Ingerun och så lyssnade vi på när Johan Unenge och Martin Jonols pratade om pojkars läslust. Varför läser killar allt mindre? Hur kan man få dem att läsa mer? Båda författarna hade bra synpunkter. Jag hann även med att säga hej till Martin efteråt (han är min gamla skrivarkurslärare.)

Sedan fortsatte vi med fler seminarier. Maria Nilsson Thore, Eva Eriksson och Kristina Digman berättade om hur de arbetar fram en bilderbok. Och om saker som är lätta att teckna och saker som är svåra att teckna (sittvagnar tyckte Kristina Digman och möbler och interiörer tyckte Eva Eriksson). Det var väldigt intressant att lyssna på hur illustratörerna tänker. Ju mer jag lär mig om bilderböcker, desto mer inser jag hur otroligt svårt det är att få det rätt. Det är inte bara att få till en bra text och fina bilder, utan texten, bilden och även bläddrandet ska jobba ihop. Eva Eriksson berättade exempelvis hur en cliffhanger alltid måste infalla på en högersida. Så att man ska behöva bläddra för att få veta hur det går, det blir mer spännande då.

Efter det lyssnade vi på ett seminarium om könsneutrala huvudpersoner i barnböcker. Det var sådär, tyckte jag. Mest var det ett förnumstigt vi och dom-tänk som genomsyrade seminariet. Vi = alla vidsynta och upplysta personer som inte bryr sig om könet på en person. Dom = personer som upprörs över användandet av ordet "hen".

Men seminariet om fantastik, det var grejer det! Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Maria Turtschaninoff och Lene Kaberbool pratade om magi, trovärdighet, realism och att skapa egna världar. Allt under ledning av Johanna Lindbäck. Det här är ju min genre, så jag satt som på helspänn och sög i mig vartenda ord av vad de här duktiga författarna berättade om sin arbetsprocess och sina drivkrafter.

Johanna Lindbäck (som var en bra moderator) återkom flera gånger till frågan om varför man vill skriva fantasy. För mig är frågan helt motsatt. Varför vill man skriva vardagsrealistiskt? I litteraturen kan ju allt hända, det är på något sätt det som är så magiskt. Scenen när det börjar regna grodor i Magnolia till exempel, det är en av mina absolut bästa filmscener. Eller när killen i Pojken med guldbyxorna sticker ner handen i fickan och hittar en sedel. Miraklet. Den där tunna, tunna hinnan som finns mellan vardag och katastrof, trist gråmulen onsdagseftermiddag och känslan av att plötsligt händer det. När den hinnan brister, då får jag rysningar. Varför vill man inte använda sig av de möjligheterna när man skriver?

Vi hann med att lyssna på ett seminarium om bilderboken från 1950-talet och framåt också. Lennart Hellsing, i kanariegul kostym, hade många intressanta synpunkter.

När Ingerun hade åkt hem sprang jag in i en person som jag inte har träffat på flera år, men som jag ofta tänker på. Det utvecklade sig till en av de gladaste stunderna på hela dagen. Det får nog bli ett helt eget inlägg en annan dag.

Sista programpunkten för dagen hade jag verkligen sett fram emot. Då skulle jag nämligen få höra Christin Ljungqvist och Amanda Hellberg prata om paranormalitet i ungdomslitteraturen. Båda dessa författare har jag följt via deras bloggar under en längre tid. Det var himla skoj att få höra dem prata om sina böcker och ännu roligare att få träffa dem i verkligheten.

Sedan blev det ett informellt författarmingel (som jag förnämligt nog var inviterad till trots att jag ju bara är blivande författare) i Gothias hotellbar. Där träffade jag några trevliga bloggtjejer också, bland annat Projektette.

Nu sitter jag på tåget och känner mig ganska trött på bokbranschen för ett tag framöver. Nu vill jag hem till mina ungar med trassligt hår och smilgropar. Och smälta alla intryck som jag är fullproppad av.

torsdag 27 september 2012

Bokmässerapport dag 1


Status: Trött och mätt

Mässgolvet: Högljutt och vimsigt

Kändisspotting: Björn Ranelid och Jonas Gardell (som satt bordet bredvid oss under middagen)

Dagens nödvändigaste: Appen med mässans program och lokaler för seminarier

Logistiken: Har fungerat exemplariskt med tåg, packning, hitta, hålla reda på biljetter och annat

Bästa seminariet: Bilderbokens poetik med bland andra Gro Dahle, Gunna Grähs och Ulla Rhedin

Dagens trevligaste: Finfin middag med min förläggare Kaa och författaren Anna Ehring med entourage

Nu: Godnatt!

Fotografering bakom kulisserna

Foto: Stefan Tell
I tisdags var jag hos fotografen Stefan Tell för att bli fotograferad för förlagets räkning. Jag trodde det skulle vara lätt att bli fotograferad, men det var svårt!

Stefan var mycket proffsig och trevlig. Men jag var ... förhoppningsvis någorlunda trevlig men inte så proffsig.

Hur sjutton ler man på beställning? Jag upptäckte att jag inte har några problem med att se allvarlig ut på bild, men det där med att le rätt in i kameran? Oj, det var svårt. Det är lättare att le mot någon, eller åtminstone mot sin egen spegelbild. Men mot en maskin?

Som tur var lyckades Stefan locka fram några helt äkta leenden hos mig så resultatet blev trots allt ett gäng med fina bilder.

Och förutom plåtning inne i studion och i parken utanför så hann vi med att prata om att bo i stan med barn, bloggande och Bokmässan.

På väg

Jag hann. Och har förhoppningsvis inte glömt något. Nu ska jag äta frukost och sätta ihop ett schema med vilka seminarier jag vill gå på.

onsdag 26 september 2012

Hur sjutton ska jag hinna?

Just nu: Packa, stryka, putsa skor, hitta bärbara datorn (var sjutton är den?), seminariebiljetterna, beställa taxi, kameran, just det, instruktioner till mamma som ska vara barnvakt, inte glömma packa gympakläderna till sexåringen och TÅGBILJETTEN.

Vi hörs när jag liksom fått ihop allting. Och förhoppningsvis sitter med en kaffe på tåget på väg ner till Bokmässan.

tisdag 25 september 2012

Det stormar i barnboksvärlden

Just nu pågår det mängder med intressanta diskussioner i barnboksvärlden.

Var det rätt av biblioteket TioTretton att rensa ut Tintin-albumen ur bokhyllan eftersom de innehåller rasistiska stereotyper? Det tyckte inte Twitter, som rasade mot fenomenet i förmiddags. (Älskar för övrigt att få använda kvällstidningsordet "rasa".) Vid lunch hade TioTretton dragit tillbaka sitt beslut, men det var många som redan hade hunnit tycka till. Läs Serietekets långa välformulerade analys och Bokhoras kommentar om du vill ta del av debatten.

Lilla Hjärtat, Stina Wirséns tecknade karaktär, är ju ytterligare en barnboksfigur som verkligen varit i blåsväder de senaste veckorna.

Och sedan har vi debatten om Alfons pappa. Som luras och låter Alfons storkusiner tro att de ska få stryk i den nya Alfons-boken. Otidsenligt kanske, men olämpligt och skrämmande? Nej, det tycker inte jag. Däremot tycker jag inte att historien känns speciellt trovärdig. Det är få pappor år 2012 som skulle bete sig på det sättet som Alfons pappa gör, och få barn som skulle reagera på det sättet storkusinerna gör. Historien känns helt enkelt gammeldags.

Det är som sagt intressanta diskussioner som förs kring de här frågorna. Det finns inga självklara svar. Vilket ansvar har en barnboksförfattare? En barnboksbibliotekarie? Ska vi censurera eller förbjuda allt som inte är politiskt korrekt i barnböcker?

Det tycker inte jag. Det måste vara föräldrarnas ansvar att välja böcker till de yngre barnen och att diskutera svåra frågor med de äldre barnen och ungdomarna. Att förse dem med verktyg och få dem tänka kritiskt. Herregud, det går väl att prata med barnen om det som omger dem?

Vi läser gärna Hattstugan av Elsa Beskow hemma hos oss - men när vi kommer till stället där de först får stryk och sedan honungskaka brukar jag säga något i stil med att "förr i tiden visste man inte att man inte fick slå barn". Sedan är det liksom inget mer med det.

För övrigt känns faktiskt inte barnböcker som det mest akuta hotet mot barnens värderingar och verklighetsuppfattning. Tänk på dokusåpor, tevespel och reklam. Där kan vi prata mossiga värderingar och könsstereotyper. Men detta är barnens verklighet. Jag har svårt att se att det ens är möjligt att sätta skygglappar på dem och förbjuda alla kulturyttringar som inte visar upp ett utopiskt ideal där alla är snälla kompisar som hjälps åt, varannan förskollärare är man och alla får vara med och leka.

Verkligheten är ju nämligen tyvärr inte sådan. Och det vet minsta småunge. Problemet tror jag är att vi inte vill inse det, vi vuxna. Vi vill så gärna tro att vi kan skydda barnen från rasistiska värderingar, hierarkier, elaka vuxna och förlegade könsroller. Men det kan vi inte.

Hur mycket vi än rensar i bokhyllan.

söndag 23 september 2012

Bonnier Carlsens nya blogg

Bonnier Carlsen har startat en ny blogg som ni hittar HÄR.

Jag tycker att den blev himla fin och det är kul att "mitt" förlag har dragit igång bloggandet igen.

fredag 21 september 2012

Debutantgrejer

Jag har väntat på ett viktigt jobbsamtal hela veckan. Så när det ringde från ett nummer jag inte kände igen idag så var jag helt säker på att nu, äntligen var det det där speciella samtalet.

Men det var en fotograf som, på uppdrag av förlaget, ville boka in mig för ett författarporträtt. Jag lät nog väldigt förvånad.

Men det ska bli skoj att bli fotad! Alla såna här små glimtar från en (nåja) glamorös författarvärd är ju väldigt spännande för en storögd debutant.

torsdag 20 september 2012

Bibblabonanza


Jag gillar att gå med mina barn till biblioteket. Det är något som både jag och barnen tycker är roligt, det är gratis och innebär minimal ansträngning från min sida. När vi kommer hem sätter vi oss på golvet och läser några av de böcker vi lånat. Det blir nästan alltid ett helt hav av böcker, så många vi orkar bära.

Eftersom du läser på den här bloggen är du antagligen en bokintresserad person, och jag vågar gissa att det inte är en så stor grej för dig att gå till biblioteket.

Men det är inte så för alla.

Min syster, som är bibliotekarie, berättade en gång om hur en tonårskille kom till bibblan för att lämna en bok. Han hade ett helt supportergäng med sig, som i princip knuffade fram honom till disken. Killen tog liksom sats och sa:
– Jag ska lämna en bok.
– Jaha, sa min syster och såg lite förvånad ut. Är den försenad eller så?

Det visade sig att, nej, boken var inte alls försenad. Men den här killen behövde bara ha med sig ett helt gäng med kompisar som moraliskt stöd för att våga sig in på biblioteket. Och prata med bibliotekarien.

Troligen hade den här killen inte hängt på biblioteket sedan barnsben. Troligen var det en miljö där han inte riktigt visste hur han skull bete sig. Troligen kände han sig inte hemma med lukten, ljuden, personerna bakom lånedisken. (Hur han gick till väga när han lånade boken förtäljer inte historien.)

Jag önskar att alla barn fick en självklar inställning till att gå till biblioteket och låna böcker. Om föräldrarna inte går till biblioteket med barnen så ska förskolan och skolan ta med dem dit, tycker jag. Ofta!

Och det ska finnas bra bibliotekarier där, sådana som är tillåtande och uppmuntrande och som intresserar sig för barns läsning och ny barnboksutgivning. Inte bibliotekarier som brinner för ordning i hyllorna, utan sådana som brinner för att väcka läslust.

tisdag 18 september 2012

Ja! Lisa i Barnbabel!

Det är ju skamligt att det har funnits ett program som heter Lilla Sportspegeln i evigheters evigheter men att det inte finns ett teveprogram om böcker för barn och ungdomar på public service-kanalerna.

Ni som är i min ålder (30 +) minns kanske i och för sig programmet Boktipset, med ninna-na-ni-nanna. Men det varade i ärlighetens namn bara någon minut. Och när slutade det sändas? För tjugo år sedan?

Lisa Bjärbo, som är journalist, ungdomsboksrecensent och författare vill se ett Babel för barn och ungdomar i rutan. Det vill jag med!

Och efter att Lisa outat detta på sin blogg så kontaktade en programchef på SVT henne i kommentarsfältet.

Och jag säger bara: Ja, SVT! Ni är helt rätt ute. Lisa är charmig, rolig och kunnig och skulle vara helt rätt som programledare i ett bokprogram om barn- och ungdomslitteratur.

Nu, SVT, har har ni blivit försedda med både programidé och programledare.

Nu vill vi se er göra Barnbabel. Genast.

måndag 17 september 2012

Bröllop och titeln på min bok



Det händer mycket i mitt privatliv just nu och jag hinner inte lägga den tid på bloggen som jag egentligen skulle vilja. Bland annat har min lillasyster precis gift sig, vi har ordnat möhippa för henne och jag har våndats över talet jag skulle hålla på bröllopet. Jag läste faktiskt en liten passage ur min bok när jag höll tal.

Lite reklam helt enkelt.

Nä, såklart inte. Utan saken är den att min lillasyster har varit inspirationskälla till en av karaktärerna i min bok. Jag har inte berättat det för henne (och hon har inte heller läst manuset) så jag tyckte att bröllopet var ett bra tillfälle för henne att få veta det.

Förresten, jag har ju glömt att berätta! Min bok har fått en titel: Slottet av is.

fredag 14 september 2012

Ungdomsboktips till Jens Liljestrand

Jens Liljestrand tror ju som bekant att ungdomsböcker har flackare psykologi än vuxenböcker. Och att de saknar samhällsanalys. Stackarn, han har ju fått allt om bakfoten.

Men Bokhora-tjejerna var bussiga och bestämde sig för att hjälpa till. Veckans fredagsfråga var att låta läsarna ge honom tips på bra ungdomsböcker.  

Detta var mina tips till Jensa:

Hjärtans fröjd av Per Nilsson är otroligt, hjärtskärande fin. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell är väl numera en modern klassiker. Och slutligen en liten prosadiktsliknande pärla: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn av Bjorn Sortland. Samtliga dessa böcker är små mästerverk och kan läsas av litteraturälskare från ca 12 år och uppåt.

Men efter att jag skrivit kommentaren på Bokhora kom jag på: Sonya Hartnett! Åh, herregud Jens, henne får du inte missa. Där snackar vi litteratur i världsklass. Och sen tycker jag gott att du kan läsa Pojkarna av Jessica Schiefauer också. Och så kanske någon av Peter Pohls bästa. Maria Gripe inte att förglömma, Johanna Nilsson, Philip Pullman, Aidan Chambers ...  

Sen kan vi snacka psykologiskt trovärdiga karaktärer, du och jag!

onsdag 12 september 2012

Yes, jag gillar!

Just nu läser jag den här boken.

Jag träffade Tove Berggren, som debuterar med berättelsen om Lennart Lordi, på Bonnier Carlsens vårfest. Eftersom Tove också var en nervös blivande debutant så blev jag väldigt glad över att hitta henne på festen och vi pratade hela kvällen.

Nu har Toves bok Lennart Lordis loggbok: utsikt från livets planet kommit ut och jag är jätteglad över att jag verkligen gillar den! Sådant där kan man ju liksom aldrig riktigt veta, och vad jobbigt det skulle bli om man känner att författaren visserligen var urtrevlig men att boken var trist ...

Men det här är verkligen en fin och charmig bok. Jag sträckläste idag på pendeltåget, vilket alltid är ett tecken på att jag hittat något jag gillat.

söndag 9 september 2012

Medelgod recensent eller seriös sådan?

Det blev ett riktigt twitterbråk häromdagen med anledning av ett uttalande Jens Liljestrand gjorde i Dagens Nyheter. Han avslutade nämligen sin kritiska recension av Sara Kadefors roman Kast med liten kniv med att konstatera att den snarare kändes som "en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur".

Det här tolkade jag, och många med mig, som ett rätt tråkigt nedvärderande av ungdomslitteratur. Och inte blev det bättre när Jens Liljestrand försökte förklara sig på Twitter. Då deklarerade han nämligen att kraven på psykologisk trovärdighet i ungdomslitteratur inte är så höga (som på vuxenromaner).

Eh, nehej? Psykologisk trovärdighet hos karaktärerna är i alla fall för mig ett oerhört viktigt kvalitetskriterium när man bedömer en bok. Så den förklaringen kändes tyvärr bara som ytterligare en onyanserad dissning av ungdomsböcker.

I morgon (måndag) kommer ungdomsboksförfattaren Johanna Thydell att bemöta Jens Liljestrands uttalande i Dagens Nyheter. Missa inte det!

torsdag 6 september 2012

Ungdomsbokstips

Det har blivit mycket bilderböcker på bloggen på sistone – så nu tycker jag att det behövs ett ungdomsboktips!

100 meter lycka av Maria Nygren är en gripande och allvarlig bok som väjer för de värsta ungdomsboksklyschorna (ni vet; första sexet, hierarkierna i skolmatsalen, den elaka och populära tjejen, fyllefesten). Istället handlar den om SLE-sjuka Ninna och om hennes relationer med sin syster, sin mamma och sin vårdare.

Det finns ett par scener som jag tycker svajar lite, men i det stora hela är den här debuten imponerande säkert berättad såväl språkligt som dramaturgiskt. Och framför allt – det är uppfriskande med en ungdomsbok som har ett eget grepp och som inte primärt handlar om den första kärleken. (Även om den också finns med på ett hörn.)

Böcker om unga människors kärlek är naturligtvis viktiga och måste finnas. Men ibland är det bara så skönt att läsa något helt annorlunda.

Och som vanligt – en bra bok är en bra bok, oavsett ålder på huvudpersonen. Därför tycker jag att det här är en bok som fungerar från ca 12-13 år och uppåt.

tisdag 4 september 2012

Lyssna på Johannas bokbloggtips!

Johanna Lindbäck, som är ungdomsboksförfattare, bokbloggare på Bokhora OCH inte minst min gamla skrivkurslärare, har intervjuats i P4 mötet.

Hon delar med sig av sina bästa bloggtips och berättar om sin nya bok Som om jag frågat. Trevlig intervju, tycker jag.

Lyssna kan du göra HÄR.

måndag 3 september 2012

The best singer in the world


Jag hittade Ulf Nilsson och Eva Erikssons bilderbok Ensam mullvad på en scen (The best singer in the world) bland The Guardians barnbokstips.

Det var kul, tycker jag!

Min recension av boken kan du läsa HÄR.