tisdag 25 september 2012

Det stormar i barnboksvärlden

Just nu pågår det mängder med intressanta diskussioner i barnboksvärlden.

Var det rätt av biblioteket TioTretton att rensa ut Tintin-albumen ur bokhyllan eftersom de innehåller rasistiska stereotyper? Det tyckte inte Twitter, som rasade mot fenomenet i förmiddags. (Älskar för övrigt att få använda kvällstidningsordet "rasa".) Vid lunch hade TioTretton dragit tillbaka sitt beslut, men det var många som redan hade hunnit tycka till. Läs Serietekets långa välformulerade analys och Bokhoras kommentar om du vill ta del av debatten.

Lilla Hjärtat, Stina Wirséns tecknade karaktär, är ju ytterligare en barnboksfigur som verkligen varit i blåsväder de senaste veckorna.

Och sedan har vi debatten om Alfons pappa. Som luras och låter Alfons storkusiner tro att de ska få stryk i den nya Alfons-boken. Otidsenligt kanske, men olämpligt och skrämmande? Nej, det tycker inte jag. Däremot tycker jag inte att historien känns speciellt trovärdig. Det är få pappor år 2012 som skulle bete sig på det sättet som Alfons pappa gör, och få barn som skulle reagera på det sättet storkusinerna gör. Historien känns helt enkelt gammeldags.

Det är som sagt intressanta diskussioner som förs kring de här frågorna. Det finns inga självklara svar. Vilket ansvar har en barnboksförfattare? En barnboksbibliotekarie? Ska vi censurera eller förbjuda allt som inte är politiskt korrekt i barnböcker?

Det tycker inte jag. Det måste vara föräldrarnas ansvar att välja böcker till de yngre barnen och att diskutera svåra frågor med de äldre barnen och ungdomarna. Att förse dem med verktyg och få dem tänka kritiskt. Herregud, det går väl att prata med barnen om det som omger dem?

Vi läser gärna Hattstugan av Elsa Beskow hemma hos oss - men när vi kommer till stället där de först får stryk och sedan honungskaka brukar jag säga något i stil med att "förr i tiden visste man inte att man inte fick slå barn". Sedan är det liksom inget mer med det.

För övrigt känns faktiskt inte barnböcker som det mest akuta hotet mot barnens värderingar och verklighetsuppfattning. Tänk på dokusåpor, tevespel och reklam. Där kan vi prata mossiga värderingar och könsstereotyper. Men detta är barnens verklighet. Jag har svårt att se att det ens är möjligt att sätta skygglappar på dem och förbjuda alla kulturyttringar som inte visar upp ett utopiskt ideal där alla är snälla kompisar som hjälps åt, varannan förskollärare är man och alla får vara med och leka.

Verkligheten är ju nämligen tyvärr inte sådan. Och det vet minsta småunge. Problemet tror jag är att vi inte vill inse det, vi vuxna. Vi vill så gärna tro att vi kan skydda barnen från rasistiska värderingar, hierarkier, elaka vuxna och förlegade könsroller. Men det kan vi inte.

Hur mycket vi än rensar i bokhyllan.

4 kommentarer:

  1. Första frågan när jag kom till mitt uppdrag/jobb i Stockholm var: Och du som är intresserad av barnböcker, vad tycker du om Tintin-debatten? Och sedan såg jag att ett inlägg jag gjorde ang. att Tintin blivit anmäld för rasism( i Belgien) i februari var dagens mest lästa! 7 månader gammalt... :)

    Veckans mest lästa är f.ö. det jag gjorde om "Lilla Hjärtat".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att debatten verkar engagera. Jag tycker att det är svårt att ha en åsikt just vad gäller "Lilla Hjärtat" eftersom jag inte är så påläst om just sk blackfaces etc. Men jag har följt debatten med intresse och det är helt otroligt vad mycket känslor som rivs upp.

      Radera
  2. En kompis som jobbar på en förskola uppdaterade mig igår på barns musiksmak idag: 2-åringarna sjunger Dansa Pausa, 3–4:åringarna sjunger Skaka rumpa och 5:åringarnas favvolåt är Flytta på dig. Oklart vad jag tänkte säga med detta, men kanske att musik på svenska också är en kulturyttring som barn tar till sig lätt som en plätt utan att den är det minsta tillrättalagd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker det låter som att det är dags att förbjuda popmusik på dagis. Bara svenska barnvisor med rätt värderingar ska det vara.

      Radera