onsdag 31 oktober 2012

Bokmys

Idag har vi haft bokmys. Barnen har varit hemma från skola och förskola och vi tog en sväng förbi biblioteket och lånade hem en massa böcker. Sedan fixade vi pepparkakor och varm choklad med marshmallows, satte oss i soffan med bokhögen och grälade lite om vilken bok vi skulle läsa först.

PS. Jag vill framhålla att jag även spelade fotboll med barnen idag. Så att ingen tror att jag typ hjärntvättar dem att tycka om litteratur och inte låter de stackars små liven få komma ut i friska luften.

tisdag 30 oktober 2012

Men herregud, det är ju jag!

Ser ni att det står mitt namn på omslaget på den här boken?

Är det inte overkligt, så säg?

Katalogpresentationen av Slottet av is ligger nu uppe på Bonnier Carlsens hemsida HÄR.

måndag 29 oktober 2012

Lite härligt bohemisk och spontan ...

... har jag försökt vara idag.

Jag har nämligen arbetat med mitt manus samtidigt som jag har haft en höstlovsledig sexåring hemma. Fritids är stängt och jag behövde verkligen skriva idag eftersom jag varit bortrest och inte kunnat skriva på över en vecka.

Så jag hade en unge som hängde runt benen samtidigt som jag satt och bara var sådär härligt avslappnad och kreativ.

Ha! Knappast.

(Jag blev totalt distraherad och fick inget vettigt gjort.)

söndag 28 oktober 2012

Skrivabstinens

Nu är jag tillbaka från en arbetsresa till Bryssel, Strasbourg och Luxemburg. Och bara för att jag inte kunnat blogga under min resa så kändes det som att det fanns massvis med spännande saker att skriva om.

Augustprisnomineringarna, till exempel. Hur hade juryn mage att inte nominera någon av mina tre favoriter? Jag blev faktiskt nästan lite upprörd, när jag satt i Bryssel och kollade Twitter på mobilen, och upptäckte att varken Kaninhjärta eller Resan till världens farligaste land blev nominerade.

Och Mando Diao i Babel, det hade jag velat skriva om. Hur jag, precis som Sofia, fastnat i repeatfällan och lyssnat på Strövtåg i hembygden om och om igen. Om ni inte sett avsnittet med Mando Diao och Susanna Alakoski – gå direkt till SVT play.

Men nu är jag tillbaka. Att inte kunna skriva på ett tag, det verkar vara tricket. Under veckan som gått har jag kommit på en massa smågrejer i manuset som jag måste fixa till. Och nu riktigt längtar jag efter att ta upp kampen med det igen.

lördag 20 oktober 2012

Bloggpaus

Nästa vecka hoppar jag in i på mitt dagjobb igen och kommer att befinna mig på resande fot. Därför gör jag en bloggpaus.

Vi hörs när jag är tillbaka igen!

Så här såg det ut när jag städade min bokhylla i våras.
Vad det har med aktuellt inlägg att göra?
Eh ... hittade ingen bild som passade.  

fredag 19 oktober 2012

Gissningsdags igen



Nu är det dags att gissa pristagare igen – för på måndag avslöjas vilka böcker som nominerats till 2012 års Augustpris. Jag har några barn- och ungdomsfavoriter som jag liksom håller tummarna lite för:

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist 

Resan till världens farligaste land av Malte Persson och Rui Tenreiro

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén

Vilka är dina favoriter/gissningar inför Augustprisnomineringarna?

torsdag 18 oktober 2012

Sjukt sugen på den här ungdomsboken

Just nu är jag mycket nyfiken på Coco Moodysons ungdomsbok Onda krafter i Sollentuna.

Boktrailern har grym musik, Coco själv bloggar kul och egensinnigt HÄR och provläsningsavsnittet gav definitivt mersmak.

Men det jag föll för mest är att huvudpersonen Alexander önskar att han vore "ett vanligt okomplicerat sportbarn". Jag gillar redan Alexander, bara för det lilla uttalandets skull.

Har någon av er som läser bloggen läst Onda krafter i Sollentuna och vad tyckte ni? Är den lika bra som den verkar?

onsdag 17 oktober 2012

Flow

Det är inte så ofta det händer, ska jag säga dig.

Alltså det där berömda skrivflytet när tid och rum försvinner och man liksom bara skriver på, helt inne i berättelsen.

Tvärtom får jag oftast tjata på mig själv. Sätta upp skrivmål. Bara 500 ord till nu, sedan får du ta paus. Typ så.

Så det gäller att tacka och ta emot när det väl händer.

Och likaså omfamna den där känslan av att: jamen det kanske kan bli något av det här ändå. 

Snart har den känslan nämligen försvunnit.

The only skrivarbibel du behöver

Idag skriver Ulrika Sandberg om skrivarbiblar på Debutantbloggen.

Min favorit bland skrivarhandledningar är Göran Häggs utmärkta Författarskolan. (Numera Nya författarskolan, eftersom den kommit i en ny, omarbetad version. )

Jag köpte den på bokrean för många, många år sedan, innan jag ens visste att jag ville skriva böcker. Och jag har läst, bläddrat i den och skrattat åt den ett stort antal gånger sedan dess.

Författarskolan är framför allt en hemskt rolig bok. På ett uppfriskande, rakt och inte sällan sarkastiskt sätt. Men utan att bli nedlåtande eller överlägsen.

Eller vad sägs om formuleringar som denna: "Förr kallades sånt här flickskoleprosa, men det är orättvist. Numera är killarna värst. Hursomhelst är det dålig smak, dålig prosa och dålig läsarservice." (Apropå metaforer i stil med "morgonen gned sina bröst mot fönsterrutan".)

Raka rör, eller hur?

Jag tror att ytterligare en anledning till att jag är så förtjust Författarskolan är att Göran Hägg och jag verkar ha samma smak. Selma Lagerlöf, Torgny Lindgren, Åke Holmberg, Astrid Lindgren och Hjalmar Söderberg är några av de favoriter han nämner. Det är precis min typ av litteratur. Skickliga berättare som skriver klar och vacker prosa utan att krångla till det med sökta metaforer och "konstnärligt" språk.

Alltså är det klart att jag köper Häggs råd om berättarteknik, språk och stil.

tisdag 16 oktober 2012

Det är en gris på dagis - bilderbok utan riktig knorr

Johanna Thydell är prisbelönt ungdomsboksförfattare som framför allt är känd för sin debutbok I taket lyser stjärnorna. Efter debuten, för vilken hon belönades med Augustpriset, har hon följt upp med ytterligare två kritikerrosade ungdomsböcker.

Men nu "debuterar" hon igen, denna gång som bilderboksförfattare. Tillsammans med illustratören Charlotte Ramel har hon gjort bilderboken Det är en gris på dagis.

Berättelsen handlar om en gris som står ensam i sin hage, känner bulldoften från dagiset och tittar på barnen som rutschar ner för kanorna. Han vill också vara med och leka. Och så en dag blir drömmen verklighet – grisen lyckas smita in på dagis. Men hur ska det gå? Kommer fröknarna att märka något? Barnen försöker hjälpa grisen att smälta in genom att klä på honom överdragsbyxor, keps och halsduk.

Förmänskligade djur är ett urgammalt motiv i barnlitteraturen med rötter i Aisopos fabler. Förmänskligade grisar finns det också gott om i barnböckerna. Till exempel Barbro Lindgrens Benny eller grisen i klassikern Älskade lilla gris av Ulf Nilsson och Eva Eriksson.

Väljer man det här ganska utslitna greppet ställs därför extra höga krav på berättelsens originalitet. Enbart komiken i att djuret bär kläder och äter mat sittande vid ett bord räcker inte. Det har vi sett allt för många gånger förr i allt från Kalle Anka-serier till Beatrix Potter-sagor. Berättelsen behöver helt enkelt en rejäl knorr för att höja sig över mängden (om ni ursäktar den dåliga ordvitsen.)

Tyvärr känner jag inte riktigt att den här berättelsen gör det. De flesta situationer har vi sett förut, till och med i förskolemiljö. (Bilderböckerna Tyranno och Tisdagskossan är två nyare titlar som bygger på exakt samma koncept.) Och sensmoralen – att djuret inte kan leva med människorna utan måste tillbaka till naturen känns också väldigt traditionell.

Jag tycker om Johanna Thydells text, som är Thydellskt ordvitsig samtidigt som den är innerlig och känslosam. Johanna Thydell är skicklig på att förena svärta och humor och det gör hon fint även i denna bok. Även Charlotte Ramels bilder är härliga, med mycket värme och charm och fint skildrade känslouttryck.

Ändå lyfter inte den här bilderboken rent tekniskt. Texten är mångordig på sina ställen och beskriver skeenden som klart framgår av bilderna. Jag får hela tiden känslan av att texten tillkommit före bilderna. Och även om så är fallet, ska det inte märkas i den färdiga bilderboken. Berättelsen hade också vunnit på att bättre utnyttja bläddrandets dramaturgi. Istället för att låta läsaren vänta ett ögonblick på upplösningen i de mest dramatiska sekvenserna avslöjas fortsättningen påfallande ofta redan på samma uppslag. Framför allt i den sorgliga slutscenen blir detta riktigt störande. Barnet ser alltså hur det ska gå redan när den vuxne högläser texten på uppslagets vänstersida. Det stör rytmen i berättandet och gör att helheten; bild, text och bläddrande tyvärr inte riktigt känns genomtänkt.

Så trots en ovanligt fin text och ovanligt fina bilder så blir den här bilderboken enbart en i mängden.

måndag 15 oktober 2012

Grattis till Pija Lindenbaum

Pija Lindenbaum har precis fått det fina priset Deutscher Jugendliteraturpreis för sin underbara bilderbok Siv sover vilse. (Mia schläft woanders.)

Här är motiveringen: 

"The opulent composition of the illustrations reminds of an opera stage - especially the depictions of the rooms with their deformations and the exact knowledge of proportions. Impressive is the use of colours, the warm yellow of the dinner scene, the deep purple of the dream sequences, and the black of nighttime. Many comical details make for a lot of fun while reading. An everyday's experience gets turned upside down. Mia's experience is put into impressive pictures and a clever text."

Siv sover vilse är en av mina favoritböcker alla kategorier. Någon gång ska jag ägna ett helt blogginlägg åt att förklara varför jag tycker att den är så bra. Om alla de olika lagren i berättelsen och om de suggestiva illustrationerna som utnyttjar färg, perspektiv och proportioner för att understryka känslostämningarna.

Men idag vill jag bara hurra för Pija Lindenbaum och uppmana alla er som inte har läst Siv sover vilse att genast springa ut och köpa den. Till dig själv, för att minnas lukten i hallen hemma hos din bästis och hur det kändes att sova borta för första gången. Eller för att högläsa den tillsammans med ett barn du tycker om.

Och är du aspirerande bilderboksskapare tycker jag förstås att du ska studera den noggrant, noggrant.

Det är de små detaljerna som gör det

Författaren Amanda Hellberg brukar tipsa om marginalerna i manuset som ska skickas in till förlaget. Hon brukar poängtera hur viktigt det är att skicka in en läsvänlig text, och att det bästa formatet är det som liknar riktiga boksidor. Det ger en annan upplevelse av texten, menar hon.

Jag håller verkligen med. Jag kan inte jobba med ett tättskrivet A4.

Just nu håller jag på med en första redigeringsomgång av mitt sopiga råmanus. Och därför har jag varit tvungen att exportera texten från Scrivener till Word och sedan ställa in till extra breda marginaler.

Annars känner jag inte rytmen i texten. När ska det vara nytt stycke? När är en mening för lång?

För att kunna bedöma det måste jag ha marginalerna inställda så att texten ser ut som en riktig boksida.

fredag 12 oktober 2012

Boktips för den som precis har knäckt läskoden

När min äldsta son precis hade lärt sig läsa letade jag efter enkla, enkla böcker åt honom. Han ljudade enstaka ord med ganska stor möda. Att sätta en vanlig lättläst bok i händerna på honom (med ca 30-35 sidor text) var inte att tänka på.

Även de enklaste läsa-självböckerna man hittar i den vanliga bokhandeln (exempelvis Helena Bross fina serie om Solgatan 1) har ord med flera stavelser, ng-ljud, sje-ljud och dubbelkonsonant. Och framför allt innebär den typen av böcker mycket text att ta sig igenom för en riktig nybörjarläsare.

De böcker jag hittade som passade var Natur och Kulturs böcker om Lova. De innehåller enkla meningar med ord som är lätta att ljuda. Till exempel "Lova ser en vas".

Varje bok har ungefär tio sidor med en - två meningar på varje uppslag. Trots den enkla texten har varje berättelse en liten knorr.

Ett tips är att först läsa boken högt för barnet. Det blir lättare att läsa själv när man förstår sammanhanget och har hört texten ett par gånger. Sedan tycker jag att det är bra att sitta med barnet, uppmuntra och berömma och hjälpa det att ljuda om det fastnar. Och en valfri liten muta/belöning är aldrig fel om det går trögt i början.

torsdag 11 oktober 2012

Det här med att det blev en man i år igen

Jag tänkte på det.

Jag blev lite, men inte vansinnigt, upprörd.

Jag räknade snabbt efter hur många av arton akademiledamöter som är kvinnor (fem, och Kerstin Ekman är inte ens aktiv).

Jag konstaterade trött att världen är sig lik.

Sedan läste jag bokhoran Johanna Ögrens utmärkta debattinlägg om att män gillar att ge saker till män. Och då blev jag lite mer upprörd.

För att hon har så rätt. För att det är så trist att världen ser ut så här.

För att det är löjligt att kläcka ur sig saker som "att vi går bara efter kvalitet/kompetens". När all forskning visar att vi påverkas av kön, klass och etnicitet när vi interagerar med andra människor.

Den person som påstår sig vara helt objektiv, har enbart dålig självinsikt. För det finns inga människor som är helt utan fördomar och förutfattade meningar.

Vi tycker om det vi själva begriper. Det vi själva kan relatera till. Vi tycker om personer som liknar oss själva.

Så enkelt är det. Hör ni det, akademiledamöterna?

Och vad tycker ni att vi ska göra åt det?

Detta att ni är en grupp män som väljer andra män. Och dessutom påstår att ni är objektiva när ni gör det.

Äntligen eller jaså?

Årets Nobelpris i litteratur tilldelas den kinesiske författaren Mo Yan.

Ja, jag säger inte äntligen i alla fall eftersom jag inte har läst honom. Har du?

Men jag måste säga att jag blir sugen när jag hör en av akademiledamöterna beskriva honom som en "vidunderlig berättare". Jag är ju väldigt svag för författare som sysslar med den traditionella, goda berättelsen i stället för med formexperiment. Dessutom beskrivs hans verk som lättillgängliga och humoristiska. Det låter trevligt.

onsdag 10 oktober 2012

Ska vi gissa Nobelpristagare?

I morgon klockan 13.00 smäller det! Då tillkännages vem som vinner årets Nobelpris i litteratur.

Jag har inga specifika gissningar på pristagare. Det är förvånansvärt ofta det kommer ett för mig helt okänt namn, tycker jag. Visst, jag läser kanske inte så många polska poeter eller dylikt (speciellt inte innan de har fått Nobelpriset). Men jag är ändå en person som har läst mycket i hela mitt liv och som har pluggat litteraturvetenskap, besöker biblioteket regelbundet etc. Ändå får jag rätt ofta googla pristagaren.

Men utan att nämna några specifika namn gissar jag på att:

Det blir en kvinna i år
Det inte blir en västerländsk pristagare
Det inte blir en poet
Det blir en "smal" pristagare (som i icke så folkkär och välkänd)

Alltså en författare som är väldigt olik förra årets pristagare Tomas Tranströmer.

Och om man får önska? Ja, då vore det ju förstås roligt med en författare som även skriver barn/ungdomsböcker. Som till exempel Sonya Hartnett eller Joyce Carol Oates. Men som sagt, både dessa är anglosaxiska och västerländska författare, och därför tror jag inte att någon av dem är aktuell i år.

Har ni några gissningar?

Sneakpeak bakom kulisserna - del 2

Idag publiceras andra delen av mitt gästinlägg på Bonnier Carlsens blogg. Idag berättar jag om arbetet med med illustrationer, omslag och säljtext.

Och jag avslöjar också vem som ska göra bilder till min text. Jag är så himla mallig och stolt över att det är just denna illustratör!

Läs hela inlägget HÄR.

tisdag 9 oktober 2012

Min svaga sida

Min svaga sida (en av dem!?) tycker jag är att jag inte är så bra på att skriva dialog.

Det som är svårt att få till är en dialog som är både naturlig och trovärdig OCH litterär.

Jag vill att mina karaktärer ska låta som riktiga människor som pratar. Men helst inte slänga in en massa talspråk och "typ" eller "sjukt" i var och varannan mening i syfte att få språket att verka autentiskt.

Usch, knepigt. Tur att jag hittat en bok som jag nu tänker lusläsa och dammsuga på alla de bästa knepen.

måndag 8 oktober 2012

Jag gästbloggar hos Bonnier Carlsen

Idag gästbloggar jag om arbetet med Slottet av is på Bonnier Carlsens blogg.

Inlägget har rubriken "Häng med bakom kulisserna" och du kan läsa det HÄR.

fredag 5 oktober 2012

Första veckan av författarliv

Nu har jag varit tjänstledig i en vecka och skrivit på heltid.

Jag var orolig för min självdisciplin och att det skulle kännas tungrott och ensamt att skriva. Men jag tycker att rutinerna har fallit på plats och att det har gått riktigt bra.

Här är mina skrivrutiner som de ser ut just nu:

1. Jag använder Scrivener.
2. Jag skriver 1 000 ord ny text varje dag. Varken mer eller mindre. Det är mitt "beting" och när jag har uppfyllt det får jag lov att vara nöjd med mig själv.
3. Jag tar lunchpaus och äter riktig mat. Och unnar mig till exempel en promenad med Värvet i lurarna.
4. Jag använder eftermiddagarna till att göra sådant som inte är så betungande, exempelvis redigering, mejlande, inspirationsläsning, tekniskt fix, bloggande.

Jag har redan kommit längre än vad jag har hoppats på med manuset. Snart har jag skrivit 30 000 ord råmanus, och jag tror att det här manuset kommer att landa på ca 30-35 000 ord.

Nu funkar ju jag i och för sig så att jag skriver ett riktigt dåligt första utkast. Sedan skriver jag om varje scen säkert 5-6 gånger. Så redigeringsarbetet som kvarstår är betydligt mer omfattande än bara språkliga justeringar. Det är alltså massor med saker som kommer att behöva arbetas om, inklusive karaktärer som ska utgå, tempus som ska bytas, hela scener som ska strykas och läggas till.

Men hey, det är fredag eftermiddag, solen skiner och man kan väl få känna sig lite nybörjarentusiastisk, eller hur?

Lisa svarar

Författaren Lisa Bjärbo hade frågestund på sin blogg; man fick önska en rubrik som Lisa skulle skriva ett inlägg till. Jag önskade rubriken "Att marknadsföra sin bok i sociala medier".

Surfar man runt lite på anglosaxiska sidor på nätet hittar man en uppsjö av sidor med råd om hur man kan använda sig av sociala medier för att marknadsföra sin bok och sitt författarskap. Det brukar stå saker som att man ska vara aktiv, generös och ge något till läsarna. Gärna tips, trix och råd och inte bara eget bokskryt. HÄR finns en bra länksamling.

Men i Sverige pratar vi inte så mycket om det där, tycker jag. Kanske är det inte riktigt fint att outa att man faktiskt vill sälja böcker, inte bara skriva dem.

Lisa verkar hur som helst vara väldigt bra på hela marknadsföringsbiten, tycker jag. Hon skriver entusiastiskt och "aptitretande" som Susanna Hellsing kallade det på bokmässan. Man blir helt enkelt sugen på att läsa hennes böcker när man ser alla fina foton och glada inlägg på hennes blogg. Och hon har käcka färgglada tygkassar med boktiteln tryckt på!

Lisa hade såklart en massa kloka synpunkter på hur man ska använda sig av sociala medier. Hon tycker att man bara ska blogga och twittra och instagramma för att man vill det, inte för att man borde. Det tycker jag med.

Läs hela Lisas inlägg HÄR.

torsdag 4 oktober 2012

Bra barnboksspecial i tidningen Skriva

Om du är intresserad av att skriva för barn så tycker jag att du genast ska försöka få tag i senaste numret av tidningen Skriva (nummer 6 2012).

Där delar de fantastiska författarna Ulf Nilsson, Pija Lindenbaum och Gunilla Bergström med sig av sina bästa skrivtips. Väldigt kloka och konkreta råd, tycker jag.

Vill du skriva bilderböcker är det ett absolut måste att ta till sig mästaren Pija Lindenbaums tips. Hon berättar om form, samspel mellan text och bild och det konsekventa barnperspektivet.

Sedan finns det en läsvärd artikel där bland andra Eva Dahlin, litterär chef och förläggare på Bonnier Carlsen, berättar om förlagets arbete. Hon säger bland annat så här: "En barnbok ska vara en litterär upplevelse, på vårt förlag vänder vi oss även starkt mot bilderbokens pedagogiska funktion."

Och du – på Berghs saknar de en hockeybok, tipsar förlagschefen Lena Andersson om.

Författaren och skrivläraren Sören Bondeson går också igenom den dramaturgiska modellen Hjältens resa, som jag tidigare skrivit om HÄR. Den fungerar naturligtvis lika bra i barnlitteratur som i vuxenlitteratur.

onsdag 3 oktober 2012

Porträttbilder

Jag är inte jättebekväm med att visa bilder på mig själv här på bloggen. Att se bilder av sig själv tycker jag är lite samma konstiga känsla som när man hör sin egen röst inspelad på band. Jaså – är det där jag? Samtidigt tycker jag att det är väldigt roligt att titta på andra bloggares bilder av sig själva, det blir liksom mer personligt då. Så därför lägger jag då och då upp lite bilder på mig själv här, trots allt.

Idag blir det några fler bilder från porträttfotograferingen hos Stefan Tell i förra veckan. Hur det var att bli fotograferad har jag skrivit om HÄR.

Stefan har också skrivit ett inlägg på sin blogg om vår fotosession HÄR.



Foto: Stefan Tell

tisdag 2 oktober 2012

Scrivener

Ann-Kristin frågade i kommentarsfältet om jag tycker att Scrivener är ett bra program.

Nu laddade jag ner programmet igår, så jag har verkligen inte hunnit lära mig alla funktioner än. Men än så länge är jag förtjust.

Tidigare har jag använt Word och då har jag haft ett jättedokument att arbeta med. Jag har scrollat fram och tillbaka i texten och använt gulmarkeringar för att hitta det ställe där jag var sist. Det har också varit svårt att få en överblick över kapitel och scener, det har jag haft en "seriemördarvägg" till. (Ni vet, en massa post-its uppsatta bredvid varandra.) Hela arbetsprocessen har känts minst sagt rörig. Speciellt med mitt nya manus, som inte bygger på kronologi och linjär berättarstruktur på samma sätt som det förra.

Men nu har det blivit ordning på torpet! I Scrivener laddar man ner sitt stora worddokument och klipper sedan upp det i mindre bitar, förslagsvis i scener och/eller kapitel. Sedan är det bara att hoppa mellan kapitel och scener bäst man har lust. Och det går att flytta om scenerna hur enkelt som helst, ungefär som när man flyttar post-its på seriemördarväggen. Det fiffiga är bara att i Scrivener hänger även texten med. Det går också att arbeta med anteckningar till varje kapitel, beskrivningar av karaktärerna etc. Allt på ett överskådligt och lättåtkomligt sätt.

Sedan finns det säkert en massa andra funktioner, men dem har jag inte lärt mig än. Kanske har Fredrik Persson på Bakom tangenterna några bra tips?

Det går att ladda ner en gratisversion av Scrivener som man kan använda i 30 dagar HÄR. (Vill man köpa programmet kostar det 45 dollar.)

måndag 1 oktober 2012

Nu finns det ingen återvändo

Idag börjar min tjänstledighet. Jag ska vara ledig fram till årsskiftet för att färdigställa mitt andra manus.

Det känns förstås jättehärligt att få skriva på heltid. Bara att slippa jäkta som en iller i morse när jag skulle ta barnen till skola och dagis var otroligt lyxigt.

Men. Jag är också rädd.

Nu är det jag och skrivprojektet. Det finns inga undanflykter och inga ursäkter.

Jag måste skriva varje dag.

Jag måste bli färdig.

Det måste bli bra.

Okej, skärp ihop dig nu. Det är bara att skriva, skriva, skriva.