fredag 5 oktober 2012

Första veckan av författarliv

Nu har jag varit tjänstledig i en vecka och skrivit på heltid.

Jag var orolig för min självdisciplin och att det skulle kännas tungrott och ensamt att skriva. Men jag tycker att rutinerna har fallit på plats och att det har gått riktigt bra.

Här är mina skrivrutiner som de ser ut just nu:

1. Jag använder Scrivener.
2. Jag skriver 1 000 ord ny text varje dag. Varken mer eller mindre. Det är mitt "beting" och när jag har uppfyllt det får jag lov att vara nöjd med mig själv.
3. Jag tar lunchpaus och äter riktig mat. Och unnar mig till exempel en promenad med Värvet i lurarna.
4. Jag använder eftermiddagarna till att göra sådant som inte är så betungande, exempelvis redigering, mejlande, inspirationsläsning, tekniskt fix, bloggande.

Jag har redan kommit längre än vad jag har hoppats på med manuset. Snart har jag skrivit 30 000 ord råmanus, och jag tror att det här manuset kommer att landa på ca 30-35 000 ord.

Nu funkar ju jag i och för sig så att jag skriver ett riktigt dåligt första utkast. Sedan skriver jag om varje scen säkert 5-6 gånger. Så redigeringsarbetet som kvarstår är betydligt mer omfattande än bara språkliga justeringar. Det är alltså massor med saker som kommer att behöva arbetas om, inklusive karaktärer som ska utgå, tempus som ska bytas, hela scener som ska strykas och läggas till.

Men hey, det är fredag eftermiddag, solen skiner och man kan väl få känna sig lite nybörjarentusiastisk, eller hur?

15 kommentarer:

  1. Ja, och på något sätt är ju detta det fina med att skriva, trots att det är mycket slit! Man får helt enkelt (enkelt?) uppskatta alla delar av processen, hur tröga somliga av dem är, för nu vet åtminstone du och jag vad som kommer ut sedan, på andra sidan. I väldans fint format.

    Jag kan rentav nu, efter att Kaninhjärta är ute och läses här och där, sakna de stunder då jag satt och formade scenerna, när de var nya och bara mina. Jag kan sakna att vara på äventyr med just Mary och Anne. Och när jag släppte taget, när Ada sa "nu är den klar", då gjorde det ont. Därav tror jag det absolut är viktigt att leva i nuet med sitt skrivande, och lära sig att uppskatta varje stund.

    SvaraRadera
  2. Och, så klart, det gläder mig mycket att höra att du faller in i rutiner!! :) bra jobbat! Är detta bok två som du skriver på? Är första boken liksom färdig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. YES! Första boken är färdigredigerad, det är det som är så härligt. (Illustratören jobbar på med bilderna under hösten.) Så nu är det manus 2 för hela slanten.

      Radera
  3. Men så härligt! Fantastiskt att den juridiska disciplinen sitter i ryggen också! Jag tror faktiskt vi jurister har en stor hjälp där ibland, eller vad tror du? Christins tankar om att få vara ensam med sina karaktärer håller jag till fullt med om. Jag är trots allt glad att jag får avsluta min trilogi helt ifred innan historien ska visas för världen. Skriver du nu en fortsättning eller en helt ny historia? Ha nu en skön helg! Eller arbetar denna författare övertid också? ;-) Kramar Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Helena, när du säger det så slår det mig. Juristlinjen var ju faktiskt 4,5 års träning i självdisciplin. (Speciellt om man läste på SU och hade typ en föreläsning i veckan.) Så det är klart att det säkert är till hjälp.

      Manus 2 är helt fristående. Jag försöker göra lite "olika" den här gången med berättarperspektiv och annat, vill ju försöka utvecklas tekniskt också.

      Ha en skön helg du också!

      Radera
  4. Låter som en bra början!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller hur! Man får vara glad så länge det varar.

      Radera
  5. Oj vilket härligt flyt! Låter underbart! :)

    SvaraRadera
  6. Fy Fabian vad härligt att få skriva på heltid! Jag gjorde det när jag hade ett friår en gång i tiden före barnen. Det var otroligt så mycket man fick gjort och hur mycket man faktiskt fick skrivet. Det var då jag skrev råmanus till två tänkta barn- respektive ungdomsbok och startade eget företag som frilansare. Och jag kände precis som du - självdisciplinen funkade! För det mesta. Jag tror dock det är viktig att tillåta sig att ta en dag emellanåt att bara vara också. Även om man inte skriver ett enda fysiskt ord så gör man det ändå. Det tysta skrivandet.

    Ann-K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att du kunde vara så produktiv!

      Och det kommer nog komma dagar när produktionstakten inte känns så hög för mig ... Jag ska försöka ta det med ro och tänka på att det undermedvetna antagligen arbetar med berättelsen ändå.

      Radera
  7. Så glad jag blir att jag precis hittat din blogg. Har massa att läsa ikapp. Det var bara det. Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du gillar bloggen! Och tack så mycket för att du tog dig tid att skriva en kommentar, det gjorde mig jätteglad.

      Radera
  8. Det låter som en härlig tillvaro! 1000 ord per dag är riktigt bra. Jag är som du, skriver ett sämre (kasst) första råmanus och måste redigera x antal gånger innan det blir nöjd.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag måste liksom "tillåta" mig själv att skriva riktigt dåligt i början. Annars blir jag låst av prestationsångest och kommer ingen vart. Intressant att höra att du också jobbar så. En del verkar ju liksom skriva sitt bästa från början, det klarar inte jag. Trevlig helg på dig med!

      Radera