tisdag 20 november 2012

DN-recensent kritiserar Augustprisjuryn

DN-kritikern Pia Huss recensererar den Augustprisnominerade boken Only väg is upp av Emmy Abrahamson i dagens tidning.

Pia Huss skriver att hon associerar till E L James, Camilla Läckberg och Merri Wiik och att den ytliga skildringen av London-livet är lättglidande som "majonnäs på en räkmacka". Hon avslutar recensionen med att konstatera att nomineringen av Only väg is upp får henne att tappa tron på Augustprisjuryns omdömesförmåga.

Själv associerade jag till flickböcker och chicklit när jag läste Only väg is upp. Filippa är lite som en ung Bridget Jones som mumsar choklad, drömmer om en skitstövel till kille och hela tiden klantar till det för sig. Och vi får aldrig lära känna henne på djupet.

Att det är en underhållningsroman tycker jag dock i och för sig inte behöver diskvalificera den för ett seriöst litteraturpris. Romanen är inte illa skriven. Det finns ett driv i berättelsen och skildringen av ett sunkigt London är väl genomförd. Men det som bekymrar mig med Only väg is upp är, förutom den ytliga persongestaltningen, bristen på lojalitet med den unga huvudpersonen. Det är som att den berättas ur ett vuxet ovanifrånperspektiv, av någon som för länge sedan har lämnat den naiva 19-åringen bakom sig och nu kan kosta på sig att skratta på hennes bekostnad. Och det tyckte jag inte om.

Har du läst Only väg is upp och vad tyckte du?

18 kommentarer:

  1. Jag gillade inte, den var för dråplig för min smak. Vissa grejer var jätteroliga och jag gillade teater-scenerna, men resten var en röra som jag inte visste om den var seriöst menad eller inte. Fick en parodi-känsla som tog bort trovärdigheten. Däremot är jag nyfiken på nästa bok, för jag skulle gärna läsa mer om dramaskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig om parodi-känslan. Min pappa är snäll... skrattade jag högt åt men den här gången så klickade vi inte, jag och boken.

      Radera
  2. Jag gillade den, framförallt tyckte jag att den var riktigt dråplig/rolig. Och så var det intressant med scenerna från antagningsprocessen till scenskolan. Men jag var nog beredd på lite mer allvar i och med att den blivit August-pris nominerad iofs, så visst. Defintiv chicklit/feelgood/komedi för ungdomar. Bristen på lojalitet tänkte jag inte på, men du har säkert rätt. Jag uppfattade det nog mer som något som huvudpersonen fiktivt hade kunnat skriva tex ett halvår senare. Inte mitt i det, men inte heller tex 10 år senare.

    SvaraRadera
  3. Jag läste förresten i någon tidning att Augustprisnomineringar i vuxenklassen går till potentiella storsäljare, medan den i barn/ungdom går till mycket seriösa ofta helt okända böcker.

    Kanske går barn-klassen mot samma väg som vuxen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, intressant. Fast de senaste åren har det ju inte direkt varit några lättsamma vuxenpristagare.

      Men däremot får jag känslan av att juryn velat ha ett representativt urval av barn- och ungdomsböcker i år. En diktsamling, en serieroman, en bilderbok, en fackbok, en allvarlig bok och så något lite lättsamt och roligt också.

      Radera
    2. Fackboken kunde gott ha varit i fack-klassen. Det finns kul saker för vuxna i den också, även om den är riktad till barn.

      Radera
  4. Jag har inte läst boken ännu, men det är lite ... ironiskt? att Lotta Olsson i samma tidning - dagen innan tror jag - säger så här om samma bok: "Välskriven, rolig bladvändare som med rätta har blivit Augustnominerad." Läs här, i högerspalten: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ransom-riggs-miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn
    Samma sak hände mig i samma tidning, en ganska ljummen recension av min bok Jag är Love, och sedan två kommentarer från Lotta Olsson om att boken var bra, och att den hade förtjänat att bli nominerad till Augustpriset (vilket den alltså inte blev). Summa kardemumma: lyssna inte på recensenter, alternativt lyssna på Lotta Olsson, det är mycket roligare. Men det vore intressant att höra en diskussion mellan Lotta och Pia om detta ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Jag hade missat att Lotta Olsson hissade. Lite lustigt faktiskt att två så olika omdömen publicerades i samma tidning så tätt inpå varandra.

      För övrigt är din diktsamling min favvis av de nominerade just nu. (med reservation för att jag inte läst "Jag blundar och önskar mig något" än.

      Radera
  5. Ja, vem har rätt? Bok-"tipsare" eller litteraturvetande recensenter? Det beror kanske på vad "recensionens" syfte är. Jag kommer att tänka på en debattartikel i Guardian om att bokbloggare är skadliga för litteraturen: http://www.guardian.co.uk/books/2012/sep/25/books-bloggers-literature-booker-prize-stothard I den är huvduargumentet att bokbloggare/tipsare(till vilka jag räknar Lotta Olsson) tenderar att välja enbart bladvändar-böcker.

    Vilken typ av bok vill/ska Augustpriset premiera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men bladvändarböcker tycker inte jag behöver stå i något slag motsatsförhållande till "tung" och "fin" litteratur. Jag älskar bladvändare (det är därför bloggen heter bläddra! bläddra!, det är just den känslan jag vill komma åt både när jag läser och skriver eget.)

      En av de finaste böckerna jag läst i år är "Agaat". 700 sidor relationsdrama. Skulle definitivt räknas som finlitteratur i de flesta kretsar. Men oj, vilken bladvändare!

      Radera
    2. Jag tolkade det inte som att han menar att alla bladvändare är dålig litteratur, utan mer som att när bokbloggare väljer så är det BARA bladvändare som får uppmärksamhet och andra aspekter missas. Varpå böcker som inte är bladvändare missgynnas.

      Själv har jag svårt för böcker där jag inte verkligen vill läsa vidare. Så jag kan inte säga emot honom. :)

      Den trenden bekymrar mao inte mig speciellt mycket. Men kanske är det i den andan som tidningarna också börjar skriva "blogg"-liknande recensioner. Så kanske pratar han som "samma" som du i detta inlägg och det där med "Slafsig kritik och slöa recensioner".

      Radera
    3. som "samma" som -> om "samma" som.

      Radera
    4. Okej, jag fattar! Men det tror jag inte är någon fara, att icke bladvändare missgynnas alltså. Knausgård har ju varit de senaste årens stora stjärna. Och ingen kan ju anklaga honom för att skriva bladvändare. Utan tunga, introspektiva tegelstenar.

      Man gillar ju olika slags litteratur. Jag har svårt för texter utan driv, så är det bara. Tycker att författaren har misslyckats om man inte hela tiden känner att man vill fortsätta läsa.

      Radera
  6. Min stora invändning mot Only väg is up, som visserligen kan sägas vara en bladvändare, men av den sorten som försvinner ur ens medvetande i samma stund som man läser sista meningen och stänger pärmen, är just bristen på lojalitet mot huvudpersonen. Jag tycker inte att det är speciellt bra/kul/intressant/fängslande ungdomslitteratur när författaren försöker göra enkla poänger genom att göra sig lustig över en ung persons första stapplande steg på väg mot vuxenblivandet och låta henne göra det ena usla valet efter det andra. Min första tanke när jag läste boken gick just till Bridget Jones, hennes tröstätande, dåliga självkänsla, brist på karriär och taskiga relationer.
    Jag har ytterst svårt att fördra böcker där jag inte känner att författaren står på barnets, eller i detta fallet ungdomens, sida. Det blir även ett svek mot läsaren som är i samma ålder, eller som i det här fallet, antagligen lite yngre än bokens huvudperson.
    Att en bok är rolig tycker jag absolut inte är något motsättning till att den ska kunna bli augustprisnominerad. Roliga böcker (ex Svenhammeds journaler) har nominerats förr, även om det ofta är det lite allvarligare, mer finstämda som sen har kommit att ta hem priset.

    Att en bok är en bladvändare behöver inte heller vara något negativt tycker jag, det gör den inte per automatik lättviktig, utan det beror kanske mer på att författaren har ett driv när hen skriver som får läsaren att vilja läsa vidare.

    Jag har inte tyckt mig se någon trend hos augustjuryn att vilja premiera lättviktigt barn- och ungdomslitteratur (inte vuxen heller för den delen) med stor säljpotential och jag tror inte att det är vad som ligger bakom årets nominerade böcker heller. Det förvånar mig dock att varken Ulrika Lidbo eller Emma Granholm har blivit nominerade i år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt samma invändning som jag hade. Jag tycker också att det känns som ett svek mot den unga läsaren/huvudpersonen att göra sig lustig över en naiv och ung person.

      Har inte läst Ulrika Lidbos senaste. Jag älskar ju hennes debut ("Decembergatans hungriga andar") men tragglade mig igenom "Farsta fritt fall" nyligen och den var inget vidare. Ska dock spana in "Inte vatten värd".

      Radera
  7. Har du läst Sjutton år och skitsnygg? Det är nog min favorit bland de svenska ungdomsböckerna i år. Tycker det är riktigt snyggt hur Emma Granholm låter oss komma nära Felix och förstå vilken dryg, självmedveten kille har är utan att explicit säga det. Snarare låter hon Felix säga det själv, fast förstås inte rakt ut, han undslipper sig bara vissa händelser som avslöjar en del rätt unkna saker om hans personlighet, helt omedveten om att det på något sätt skulle vara till hans nackdel. Han som är så lovely. Snyggt stilistiskt grepp i en ungdomsbok. Mer subtilitet och mer tilltro till ungas förmåga att läsa mellan raderna. Heja Emma Granholm!

    SvaraRadera
  8. Har du läst Sjutton år och skitsnygg? Det är nog min favorit bland de svenska ungdomsböckerna i år. Tycker det är riktigt snyggt hur Emma Granholm låter oss komma nära Felix och förstå vilken dryg, självmedveten kille har är utan att explicit säga det. Snarare låter hon Felix säga det själv, fast förstås inte rakt ut, han undslipper sig bara vissa händelser som avslöjar en del rätt unkna saker om hans personlighet, helt omedveten om att det på något sätt skulle vara till hans nackdel. Han som är så lovely. Snyggt stilistiskt grepp i en ungdomsbok. Mer subtilitet och mer tilltro till ungas förmåga att läsa mellan raderna. Heja Emma Granholm!

    SvaraRadera