torsdag 8 november 2012

Om det svåra

Det svåra för mig när jag skriver är inte att komma på idéer. Inte heller att hitta tid att skriva. För ärligt talat, den tiden finns där, bara man vill. En timme om dagen kommer man långt på.

Nej, det svåra är prestationsångesten.

Att skriva något, läsa igenom och tänka: Fy, vad dåligt.

Det här håller inte.

Den här texten är värdelös.

Det kommer aldrig att bli något den här gången.

Den känslan finns där hela tiden när jag skriver. Jag gör mitt bästa för att mota bort den. Jag tänker: du får komma fram sedan, du min inre, elaka och kritiska redaktör. När jag redigerar. Men inte nu. Nu ska jag bara få ihop text, och det gör det samma om den är värdelös. Jag tar det sedan. Men allt som oftast kommer de där tankarna ändå. Det här är uselt.

För mig funkar det att skriva snabbt, att inte tänka efter så mycket i början. Jag skriver ett första utkast som bara går ut på att få ihop ett råmanus. Inget mer. Folk kan sucka djupt och slänga med håret hela tiden, det kan krylla av adverb i dialogen och språket kan vara upphackat. Det kan förekomma tempusbyten och urusla, sega partier och helt Hollywood-klyschiga känslosamma scener.

Jag har prövat att skriva långsamt, försöka göra allting perfekt från början. Men då fastnar jag bara i självkritik.

Det första utkastet är således oceaner från vad jag tycker är en godtagbar text.

Men sedan! Då är det dags att redigera, putsa, stryka, arbeta om. Tills jag blir nöjd. Och då är vi plötsligt sams, jag och den inre redaktören. Då vill vi samma sak.

Och då är det konstigt nog som att ha nedförsbacke hela tiden.

5 kommentarer:

  1. Nedförsbacke på ett positivt vis då, antar jag. :)
    Jag brukar ha svårt att komma på nya ideer, men medan jag skriver är jag oftast inte så självkritisk. Efter kan jag dock kräkas på texten både efter en och två genomläsningar+redigeringar. Fast till slut brukar jag tycka att det blir bra. Då slutar jag. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nedförsbacke på ett bra sätt.

      Redigera blir jag faktiskt inte riktigt trött på, lustigt. Jag kanske skulle blivit redaktör.

      Radera
  2. Vilket bra inlägg! Jag är nog likadan. Har länge längtat efter att skriva men precis börjat komma igång. Försöker skriva varje dag och komma vidare inte sitta och peta i allt hela tiden. Ser fram emot det som blir sedan, som man utvidgar. Får man fråga, hur många ord har ett rå-manus som du gjort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Christina!

      Vad trevligt att du gillade det här inlägget. Mitt första råmanus till "Slottet av is" som ju är en barnbok, tror jag landade på runt 25 000 ord? Sedan slutade det på några tusen ord till innan jag skickade in det till förlag och sedan växte det ytterligare något efter feedback från förläggaren.

      Jag brukar tänka att omgång ett bara handlar om att få ner historien i mitt huvud på papper. Omgång två handlar om struktur och dramaturgi, att stryka, utveckla, flytta scener. Omgång tre är samma som omgång två. Omgång fyra går jag igenom scen för scen och ser till att den är så bra den kan bli. Jag tittar på hur jag går in och ut ur ett kapitel, undertext i dialogen, om ett kapitel eller en scen är tillräckligt spännande. Först när jag har skrivit om fem-sex gånger börjar jag med finputsningen. Att ändra ordföljd, bygga ut miljöbeskrivningen här och var kanske, stryka överflödiga ord etc. Och det är då det börjar bli riktigt kul. För då har jag en text som håller men som jag bara putsar till så att den blir ännu bättre.

      Jag lyssnade precis på en författarpodcast där man tipsade om att skriva om en text MINST tio gånger innan man ens tänker på att skicka den till förlag. Det tycker jag var ett bra råd.

      Kör hårt och lycka till!

      Radera
    2. Tack för svaret! 10 ggr alltså... Jag får köra på! Är med i nanowrimo och det har fått mig att komma igång. Men att skriva runt 1600 ord per dag (som man har som mål i nanowrimo) funkar inte ... :-)

      Radera