lördag 17 november 2012

Slafsig kritik och slöa recensioner

Få saker gör mig så irriterad som slafsig litteraturkritik.

Som en recensent som höjer en bok till skyarna. Men är helt oförmögen att argumentera för varför boken är så bra.

Eller ännu värre. Ett totalt avfärdande och nedgörande av boken med en motivering i stil med "detta känner jag inte igen mig i". Nähä, och på vilket sätt är dina privata referensramar intressanta när det kommer till seriös litteraturkritik? (Exemplet är tyvärr inte taget ur luften, precis detta hände nyligen en svensk debutant i en av de stora dagstidningarna.)

En bra recension tycker jag ska vara saklig och konstruktiv. Absolut inte ett långt handlingsreferat och sedan en kort värderande slutkläm på någon eller några meningar.

En god recensent ska redogöra för verkets kvalitet och motivera sina ställningstaganden. Gärna med citat och exempel. Så att jag som läser recensionen får en ärlig chans att hänga med i tankegångarna och själv kan avgöra om hyllningen eller sågningen verkar någorlunda rättvis. Brister det i persongestaltningen?  Hur förhåller sig boken till konventioner i sin genre? Hur är författarens språk? Sakligt och funktionellt, experimenterande eller poetiskt och sinnligt? Hur fungerar egentligen dramaturgin? Är miljöskildringen lysande? Kort sagt, vad består verkets styrkor och svagheter i.

Jag tycker att den stackars författare som lagt ner månader (år?) på sin bok förtjänar kompetent och konstruktiv kritik. Detta kanske är självklarheter, tycker ni. Dock blir jag ibland förvånad när jag läser recensioner i stora tidningar. Jag tycker att jag stöter på osakliga, omotiverat subjektiva och tyvärr okunniga recensioner i allt för stor utsträckning.

Vad gäller barnbokskritik tycker jag att nivån är väldigt varierad. Dagens Nyheters recensenter håller över lag hög kvalitet, även om det finns undantag. Kvällspressens recensioner är ofta väldigt kortfattade (och det kanske är formatet som förklarar varför det ibland råder brist på saklig argumentation?).

På Svenska tecknares blogg har Lennart Eng reagerat starkt på Svenska Dagbladets bilderbokskritik. Han tycker till och med att den har havererat. Mer om detta kan ni läsa HÄR.

5 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om att det är trist med mindre bra litteraturkritik.. Jag tycker att privata åsikter och subjektiva åsikter hör hemma på bloggar. Det kan vara nog så intressant att läsa bloggar, men litteraturkritik läser man ju för att få just den djupare analysen du skriver om.

    SvaraRadera
  2. Instämmer med Linnea ovan. Jag tror också att det kan vara så att de som är "riktiga" litteraturkritiker blir mätta och får nog ibland och smaken är ju bekant som baken. Man kan ju inte gilla allt men motivera varför man dissar en bok är väl alltid på sin plats.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker också att det finns ett större utrymme för privata reflektioner på en blogg. Vissa bloggar handlar ju om att endast redogöra för helt privata läsupplevelser, "typ jag gillar inte den här boken för jag gillar inte fantasy" och det är helt okej tycker jag så länge man är tydlig med det. Men om man skriver mer värderande, sakliga recensioner tycker jag att man måste försöka vara mer nyanserad och objektiv än så, även på en blogg.

    En recension är ju alltid i någon mån subjektiv, men det subjektiva får liksom inte ta över bedömningen av verkets kvalitet, tycker jag. Och det tycker jag nog gäller både på bloggar och i tidningar.

    SvaraRadera
  4. Å jag håller med! Barnbokskritikerna/recensenterna idag kan man verkligen ifrågasätta! Jag blev helt paff av denna recension i SVD, varför skriver hon om två helt skilda böcker i samma recension för det första..?!!
    När man som upphovsman/kvinna lagt ner hela sin själ i en bok så är det som ett slag i ansiktet med denna typen av recensioner...
    Och framför allt barnboksrecensioner, varför tas de inte på större allvar?
    Det är ju som att tidningarna inte tycker att barnen ska tas på lika stort allvar som de vuxna.... Helt uppåt väggarna!
    Hoppas det blir en ändring på detta snart!

    /Ina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr ser man det där ganska ofta tycker jag, att flera barnböcker liksom klumpas ihop och recenseras samtidigt. Förstår inte tanken med det riktigt, om det inte är en trendspaning kring ett gemensamt tema eller så.

      Min gamla lärare i litteraturvetenskap, Kristin Hallberg, brukade recensera barnböcker i Svenskan förut. Och hon var verkligen kompetent. Men hon har kanske gått i pension nu?

      Men det måste ju finnas väldigt många litteraturvetare, bibliotekarier eller erfarna, verksamma författare som verkligen KAN barnböcker som skulle kunna recensera. Kan inte låta bli att fundera över hur det där funkar.


      Radera