lördag 15 december 2012

Den första flickan skogen möter – med ett knapptryck

I morse läste jag i DN om Moa Eriksson Sandbergs roman Den första flickan skogen möter.

Jag har velat läsa den länge (jag hade med den på min längtlista HÄR) men sedan har det av olika skäl inte blivit av. Nu lånade jag hem den via Elib och inom ett par sekunder hade jag den i Ipaden.

E-böcker är verkligen fantastiskt. I alla fall för läsarna. (Tyvärr misstänker jag att de smidiga och kostnadsfria e-lånen inte är lika bra för förlag, författare och illustratörer.)

Och vad tyckte jag om boken då? Jo, jag gillade den. Styrkan i berättelsen är det fina porträttet av Hanna som är tolv år och står med ena benet i barndomen och det andra i vuxenvärlden. Skildringen av spirande sexualitet, pojkar, mens och kompisrelationer är nyanserad och inkännande. Författaren är språkligt säker och de detaljerade iakttagelserna av såriga mungipor, fjuniga mustascher och vuxenvärldens spel är lysande. Jag tycker också om Twin Peaks-referenserna och den krypande, kusliga stämningen.

Berättelsen är späckad med konflikter, men trots detta blir jag då och då rastlös under läsningen. Jag tror att det handlar om att jag inte upplever någon riktig röd tråd. Konflikterna och relationerna är helt enkelt för många för att någon av dem ska gripa tag ordentligt i mig. Det finns en bästis som sviker, en pappa som försvinner, ambivalensen inför den egna sexualiteten, killar som tafsar, kärlek på avstånd och en rätt jobbig och överlägsen mamma. Och över alltihop svävar den otäcka mordhistorien och de många byoriginalen.

Men bokens förtjänster överväger den dramaturgiska spretigheten och den kvalar genast in på listan över mina favoriter i år.

Något jag känner mig väldigt fundersam över är att boken marknadsförs som en berättelse för 9-12-åringar. Det här är en ungdomsroman, både tematiskt och språkligt, tycker jag. Att sätta den i händerna på en nioåring skulle vara på gränsen till olämpligt på grund av det sexualiserade våldet i berättelsen.

Kanske borde förlaget ha satt en liten "varningstext" på den, liknande den som finns på Sofia Malmbergs bok Elin under havet. Dels tycker jag att en åldersrekommendation på elva år och uppåt hade varit lagom, och dels tycker jag att man kan flagga för att det är bra att samtala med barnet om berättelsen efter läsningen.

Författaren Moa Eriksson Sandberg har för övrigt en blogg. Ni hittar den HÄR.

8 kommentarer:

  1. Kul! Den här blev jag definitivt sugen på att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du blev pepp! Jag rekommenderar den varmt, speciellt om man själv vill skriva för den åldersgruppen.

      Radera
  2. Tack för en fin recension, intressant att läsa dina reflektioner! Verkligen spännande att se hur olika saker kan tolkas. Som att en del älskar mamman, och en del tycker att hon är döjobbig. Såg att du ska debutera nästa år. Vad spännande! Lycka till med det! Ska hålla utkik efter boken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du kollade in här och tack för lyckönskningarna!

      Radera
  3. Tänkte när jag började läsa din recension 'undrar om det är nåt för sonen på snart 14?' och ja, det verkar så när jag klart din text. Men jag tror jag läser den först, bara för att jag blev nyfiken jag också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, läs den du också! Kul att du blev nyfiken.

      Radera
  4. Hej, gav den till mitt barnbarn, en flicka på elva som är mycket i sina egna tankar, fick mens redan till sin elvaårsdag, dvs fysiskt tidig, och som inte varit läsintresserad men nu sitter med den här boken sen igår och inte vill släppa den!! Jag hade läst recensionen i dn och gick sen och läste baksidestexten och tyckte att den borde kunna väcka hennes intresse.. vilket den gjort. Nu kommer dock inte jag kunna prata med henne när hon läst klart den kan du ge exempel på frågor jag ska föreslå hennes mamma att ta upp efter läsningen? Det skulle vara toppen!
    Tack / Angelica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym! Vad kul att ditt barnbarn gillade boken! Jag kan inte direkt föreslå några specifika frågor att ta upp, men tänker bara att det är viktigt att "känna av" efter läsningen om det är något hon funderar på eller blev rädd för. Det förekommer nämligen ett våldtäkt och en mord på en ung flicka i boken och ja nu blir det SPOILERVARNING men slutet är sådant att mördaren liksom fortfarande lurar i skogen. Och det tror jag många i den åldern kan tycka är otäckt och man kanske kan prata om vad hon tyckte och tänkte om det så att hon inte lämnas ensamt med funderingar, frågor och eventuell rädsla.

      Radera