onsdag 30 oktober 2013

Bebisstängt


Det är bebisstängt på bloggen för tillfället.

I måndags föddes nämligen världens åttonde underverk på BB Stockholm. En liten tös med svart hår och boxarnäsa, 3610 gram tung och 51 cm lång.

Nu beundrar vi skrynkliga ödlefötter och pussar på mjukt dunigt hår. Barnboksbloggandet får således vänta ett tag. På återhörande!

måndag 21 oktober 2013

2013 års Augustprisnomineringar


De Augustprisnominerade böckerna i barn- och ungdomsklassen är: 

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund. (Lilla Piratförlaget)

Lex bok av Sara Kadefors. (Lilla Piratförlaget)
Snöret, fågeln och jag av Eva Lindström och Ellen Karlsson. (Hippo)
Jagger, Jagger av Frida Nilsson. (Natur & Kultur)
Maximilian och Minimilian av Klara Persson. (Urax)
Cirkusloppor på luffen av Lena Sjöberg. (Rabén & Sjögren)


Grattis till alla nominerade författare, illustratörer och förlag! 

Jag har faktiskt inte läst en enda av de nominerade i BU-klassen i år. Men jag är bekant med författarskapen, och det känns som intressanta och spännande val som juryn har gjort. Jag kommer att läsa alla böckerna men är framför allt nyfiken på Lex bok, så den tänker jag börja med. Sedan blir det nog Jagger, Jagger(Förresten, jag lade precis märke till att det bara är kvinnliga nominerade i år. Vad kan det bero på och vad ska man tycka om det?)

På vuxensidan vill jag absolut läsa Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Usma och Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Vad tycker ni om årets Augustnomineringar? Vad har ni läst och vad lockar mest/minst av de olästa?

tisdag 15 oktober 2013

Rapport från dagens skolbesök: Vad ligger utanför Undrien och fick du äta ketchup när du var liten?

I dag har jag träffat en hel drös med fina ungar igen. Den här gången i en femma. Upplägget var ungefär som vid förra besöket, men den här gången fick jag en annan typ av frågor på frågestunden.

Det var många som ville veta saker som ligger utanför texten i Slottet av is. Kan mormodern åka upp med hissen? Vad ligger utanför Undrien? Hur stort är Undrien? Kommer Lennys dotter komma ihåg att hon är Lennys barn, hon har ju tappat minnet?

Smarta och högst relevanta frågor, men ack så svåra att svara på! En del saker har jag inte reflekterat över själv, andra har jag en klar bild av. Men jag vill helst inte lämna information som ligger utanför berättelsen, läsaren ska få fundera på en del saker själv. Men hur förklarar man det för en ivrig femteklassare som jättegärna vill veta?

Men en sak kunde jag i alla fall svara på ordentligt: Nej, jag fick inte äta ketchup när jag var liten. Och inte godis heller. Precis som Lo, en av karaktärerna i Slottet av is, fick jag fruktpåse på barnkalasen och chilisås på korven.

"Gör aldrig så mot era framtida barn!" sa jag till eleverna. "Jag är fortfarande sur för det fast jag är 34 år i dag."

måndag 14 oktober 2013

Barnbokskatalogen och meröppet på bibblan




Mitt lokala lilla bibliotek har börjat med meröppet. Så himla bra grej! Så här går det till:

Efter att ha registrerat sitt lånekort hos personalen kan man använda det som ett slags passerkort, även när biblioteket är stängt. Så jag behöver i princip aldrig bry mig om de vanliga öppettiderna längre, utan lånar och lämnar när det passar mig eller när jag ändå har vägarna förbi. Lyxen i detta!

Och känslan av att gå omkring på ett alldeles tyst och (oftast) helt tomt bibliotek och botanisera bland hyllorna, den är helt speciell. Lite som att vandra omkring i en gömd skattkammare. 

Jag var där med barnen häromveckan, och de tyckte förstås att det var jättespännande att vi kunde gå in även fast det var stängt. (Nu är det ju i strikt mening inte stängt, utan just "meröppet". Men ändå.)

Häromdagen svängde jag in på bibblan efter att handlat och då hade de dukat upp ett fint litet bord där de skyltade med några av böckerna i den sprillans nya Barnbokskatalogen. Tjusigt, tjusigt, eller hur! 

torsdag 10 oktober 2013

Jag gissade rätt!

Men vad sjukt, jag gissade rätt på vem som skulle få Nobelpriset i år! Se här, bevis, bevis på min gissning! Jag var i och för sig inte den enda, Alice Munro har ju varit favorit och på tapeten i många år.

Men ändå! Kommer väl aldrig någonsin hända igen att det är någon jag både läst OCH gissat på.

Kul, kul och bra val av Akademien! 

onsdag 9 oktober 2013

Mitt första skolbesök i livet

I går var jag för första gången på författarbesök i en skolklass. (Det var alltså jag som var författaren.)

Det var en fjärdeklass och de var hemskt rara. De hade högläst Slottet av is i klassen och de var så nyfikna och hade väldigt många frågor. Om allt från om jag har träffat Martin Widmark (vilket jag har, helt kort på bokmässan, tror jag gjorde starkt intryck på ungarna med detta faktum!) till varför jag gjorde pappan i Slottet av is så elak.

Jag började med att fråga dem om hur de tyckte att en bra bok skulle vara. Jag skrev upp på tavlan och vi diskuterade lite. Sedan gav jag mina fem bästa författartips och försökte då knyta an till det barnen precis hade sagt själva. Spännande, till exempel, hur gör man så att en berättelse blir det? Vi pratade lite enkel dramaturgi, som att det är bra om det finns ett problem som ska lösas så att man blir nyfiken på hur det ska gå.

Jag berättade också hur man jobbar med boken på bokförlaget och visade upp mitt originalmanus med korr-anvisningar och några skisser till illustrationer.

På rasten trängdes de runt mig och jag fick skriva autografer. Jag kände mig som Zlatan, minst.

Sedan var det frågestund och de ville aldrig sluta att räcka upp handen. Och jag fick kramar när jag skulle gå! Så himla trevligt det här med helt riktiga och livs levande barn som har läst min bok.

torsdag 3 oktober 2013

Spot on, Unenge!

Författaren, illustratören och före detta läsambassadören Johan Unenge har skrivit en så himla bra krönika för Barnboksakademin denna vecka. Den handlar om hur biblioteken fördelar ytan mellan barn- och vuxenlitteratur. (Gissa hur?)

In med er och läs, genast!

Och KLAGA om ert lokala bibliotek ser ut som biblioteket i krönikan.

Det ljuva frilanslivet

I tisdags gick jag från jobbet. Planen är att återgå i tjänst i januari 2015 (!!!).

Vår bebis är beräknad i slutet av oktober. Fram till att hon anländer ska jag kombinera två härliga saker: att hänga med mina barn samt att skriva och göra skrivrelaterade grejer.

Jag har två skolbesök inbokade under oktober. Det är mina första, och jag vill gärna vara ordentligt förberedd. Rapport från dem kommer att dyka upp på bloggen! Sedan har jag deadline på en text i början av november, jag har kommit ganska långt på den men den behöver lite mer arbete. Och så kommer jag kanske att fila på en ny manusidé jag har.

Planen är att jobba 5-6 timmar per dag och hämta tidigt på fritids och förskola. Och att ha mjuka, sköna kläder på mig.

Det är nästan det bästa av allt med frilanslivet: tightsen, raggsockorna och soffläget. 

måndag 30 september 2013

Video från mässan

Min man filmade en liten snutt med sin mobil från seminariet om fantasy. Moderator-Maths läser ett ganska dramatiskt stycke från Slottet av is högt och sedan pratar jag om varför det är så bra att skriva fantasy om man berättar om barn som har det svårt.


video

lördag 28 september 2013

Mässrapport del 3 - med bilder!

Nu är jag slut som artist.

Hela dagen har jag pratat om mig själv och min bok. Det har varit SÅ himla kul, men nu är jag trött och ser fram emot en lugn kväll tillsammans med min man. Vi ska ut och äta på Kock & Vin här i Göteborg.

Tack till alla er som kom på monterpraten och seminariet! Vad kul att det var sådant intresse och att ni var så många som ville stanna en stund och snacka och få en bok signerad.

Miniseminarium om fantasy tillsammans med Jo Salmson/Catharina Wrååk och Maths Claesson. 

Monterprat om skrivardrömmar med förläggaren Karin Lemon och författaren Amanda Hellberg. 

Mässrapport del 2 - monterprat, tv-oskuld och förlagsmiddag

Dagen började med frukost och jag kändisspottade i matsalen. Lotta Olsson, (min favortitkritiker från DN), Ebba Witt-Brattström, bloggaren Underbara Clara och Hanne Kjöller var några av dem som jag skymtade. Och det fanns lchf-mûsli på buffébordet! Lyx.

Efter frukost gick jag på ett seminarium om crossover med Magnus Nordin, Jenny Jägerfeldt, Lisa Bjärbo och David Wiberg. Yukiko Duke var moderator. Författarna fick berätta varför de skriver för ungdomar och vad som skiljer ungdomslitteratur från vuxenlitteratur. Det märks att crossover är hett, för den stora seminarielokalen var ganska fullsatt. På seminariet träffade jag Nina en kortis och vi pratade skrivande och förlag.

Efter seminariet skyndade jag vidare till VIP-rummet där jag hade möte med Maths Claesson och Catharina Wrååk som jag ska ha seminarium med på lördagen.

Lunchen blev en räkmacka på Heaven 23 med min fina lilla moster och hennes kompisar som är här och besöker mässan.

Efter ett till förberedande möte var det dags för det första samtalet i BC:s monter tillsammans med Stina Zethreaus och Amanda Hellberg. Vi pratade barnbokskritik och bloggande. Efter lite mickstrul kom vi igång rätt bra och sedan, vips!, så var tiden ute. Att 20 minuter kan gå så snabbt? Jag tyckte vi bara hann skumma på ytan av ämnet.  Och nej, jag var inte speciellt nervös. Monterpraten är ganska opretentiösa, folk kommer och går och det känns som att det är en tillåtande stämning. Efter monterpratet kom några rara läsare fram och ville ha en signerad bok och ta kort.

Snabb paus på rummet, byte av klänning och sedan upp till UR:s studio för intervju i deras livesändning från mässan. Mygga och tv-puder, jag skulle sitta på sladden till myggan eftersom jag inte hade någon ficka på klänningen, lite obekvämt, men vad gör man inte? Programledaren var superproffsig och vänlig och jag tror att det hela avlöpte ganska väl.

Jag skyndade vidare till mingel i Gothias bar för att träffa fina Christin Ljungqvist och Amanda. Amanda, jag och helt gäng med BC-folk fortsatte sedan vidare mot Törnströms privata rum där förlagsmiddagen väntade. Jag fick hänga lite med mina (också relativt färska) kollegor Fredrik Persson, Tove Berggren och Susanna Nissinen, det var himla roligt att träffa dem. Pija Lindenbaum var där också, och jag ville så gärna säga något vänligt till henne om hennes fantastiska böcker men jag blev så blyg.

Alla frågade hur det går att vara på mässan med mage i nionde månaden, men det går bra. Jag är frisk och pigg och dessutom är jag ruskigt envis om det gäller något jag verkligen vill.

När jag kom tillbaka till hotellrummet väntade min man Niklas där, han har tagit tåget ner för att komma och supporta mig på lördagen. Han ligger fortfarande och sover medan jag skriver det här nu på lördagsmorgonen.

Och nu är jag så sjukt hungrig och sugen på hotellfrukost att det är dags att göra revelj!

torsdag 26 september 2013

Mässrapport del 1

Nu är jag på plats. Rummet är helt okej (tänk fräscht standardhotell, typ Scandic), skorna putsade, naglarna nylackade och klänningarna upphängda i hotellets garderob. Och jag har hoppat i pyjamasen.

Jag är inte nervös inför mina scenprat. Kanske blir jag det i morgon, kanske har jag transformerats till ett nytt coolt och avtrubbat jag. 

fredag 20 september 2013

Kom och häng med mig på bokmässan!


Just nu är bokmässan det enda som snurrar i mitt huvud. Schemat börjar faktiskt bli rätt späckat och jag är så stolt och glad över att som nykläckt debutant få tillfälle att vara med i en massa roliga sammanhang. Visst kommer ni och lyssnar, några av er som brukar läsa här? 

För er som har skrivardrömmar vill jag särskilt tipsa om monterpratet tillsammans med författaren Amanda Hellberg och förläggaren Karin Lemon på lördagen kl. 14:10. Kom, kom, kom! Karin är min och Amandas barnboksförläggare och nu får ni tillfälle att fråga henne om följebrev, manushögar och varför beskedet egentligen dröjer. Och jag och Amanda delar med oss av våra bästa tips.

Förutom det ni ser nedan ska jag klämma in en TV-intervju med UR, en signering i SF-bokhandelns monter (söndagen klockan 12:00) några förberedande möten inför de olika praten och så lite mat och mingel förstås.

Och jag blir förstås jätteglad om ni vill komma fram i samband med något seminarium eller monterprat och få en bok signerad, fråga mig om något, berätta att ni läser bloggen (eller kanske att ni är en av de bloggare jag brukar läsa) eller bara säga hej. 

Mitt schema:

Litteraturkritik för barn och unga

Datum & tid: fredag 27 sep kl. 14:30 – 14:50


Plats: B04:02


Arrangör: Bonnier Carlsen


Kod: Mo10074


Monterprogram, ingår i entrébiljetten.



Författarna och bloggarna Janina Kastevik 
och Amanda Hellberg pratar med Stina Zethreus, redaktör på BC och f d kritiker på 
DN, om litteraturkritik och bloggarnas makt.


Fantasy för barn

Datum & tid: lördag 28 sep kl. 10:30 – 10:50


Plats: F4


Arrangör: Bonnier Carlsen


Kod: Lö1030.3


Seminarium, seminariekort erfordras.


Är det egentligen någon skillnad på fantasy för barn och fantasy för unga? Jo Salmson, en av Sveriges mest lästa fantasyförfattare, och Janina Kastevik, debutant med Slottet av is, diskuterar genren med moderator Maths Claesson, SF-bokhandeln.


Fantasy för alla åldrar

Datum & tid: lördag 28 sep kl. 11:10 – 11:30


Plats: B04:02


Arrangör: Bonnier Carlsen


Kod: Mo10113


Monterprogram, ingår i entrébiljetten.


Jo Salmson, Janina Kastevik och Kristoffer Leandoer om sina böcker och om varför svensk fantasy är så bra.


Från blogg till bok

Datum & tid: lördag 28 sep kl. 13:30 – 14:00


Plats: B04:02


Arrangör: Bonnier Carlsen


Kod: Mo10120


Monterprogram, ingår i entrébiljetten.


Får man skriva vad man vill? Amanda Hellberg, Johanna Lindbäck och Janina Kastevik delar med sig av sina erfarenheter. Kom och diskutera!


Har du författardrömmar?

Datum & tid: lördag 28 sep kl. 14:10 – 14:50


Plats: B04:02


Arrangör: Bonnier Carlsen


Kod: Mo10123


Monterprogram, ingår i entrébiljetten.


Träffa författarna Amanda Hellberg och Janina Kastevik, och förläggaren Karin
 Lemon. Fråga det du alltid undrat över!

torsdag 19 september 2013

"Rasandet", del 2

Ni vet den där recensionen jag irriterade mig på häromdagen?

Den irriterade ungdomsboksförfattaren Christin Ljungqvist också. Hon skrev ett inlägg på sin blogg om saken. Och efter det svarade recensenten, som heter Sam Sundberg, oss på sin blogg och på Twitter. Det tycker jag var bra och trevligt gjort.

Jag håller dock inte med Sam Sundberg om att ungdomar är osofistikerade läsare. Kanske var han själv en osofistikerad läsare som tonåring. (Vad man nu ska lägga in i det begreppet?) Men jag var det inte. Och jag känner elvaåringar som kan analysera böcker på ett sätt som många vuxna inte klarar av.

Jag har förstås jättemycket mer att säga om det här, men jag sitter på pendeln och hinner inte skriva mer just nu. Kanske utvecklar jag tankarna om ungdomars läsning en annan gång.

onsdag 18 september 2013

Att göra-lista inför bokmässan: pitch, strumpbyxor och BB-väska

Men alltså är det bokmässa i nästa vecka? Jag hade ju så gott om tid, och nu ska jag snart åka?

Saker jag har fixat: 

Tågbiljett och boende (på Gothia, så att jag har nära till rummet mellan programpunkterna)

Två klänningar (som funkar även när man är super-preggo, vilket jag kommer att vara)

Saker jag har kvar att fixa: 

Läsa in mig på ett par böcker som har anknytning till saker jag ska prata om

Minst två klänningar till som ska få mig att se professionell, ledig och hyfsat snygg ut trots att jag kommer att vara i vecka 36

Lära mig en klockren pitch av Slottet av is (ja jag borde redan ha en sådan i bakfickan med tanke på att jag debuterade i april, men jag tycker att det är så himla svårt att sammanfatta min bok pga personlig story etc)

Klippa mig, skor, strumpbyxor, smink med mera

Packa BB-väska inklusive förlossningsbrev och hela konkarongen (för man vet ju aldrig och det vore ju snopet att behöva åka in till BB i Göteborg utan en enda pryl)

Äsch, jag hinner, visst gör jag? Förresten, kommer ni på något jag glömt?



tisdag 17 september 2013

Bloggare rasar mot gammelmedia

I dag har jag rasat på Twitter. Eller äsch, det har jag inte alls det, men det är ett så härligt ord att jag tar varje tillfälle i akt att få använda det. Löpsedels-vibbar, liksom.

Hur som helst. Jag kanske inte har rasat men jag har varit lite upprörd över dessa två grejer:

1. Dagens Nyheters barn- och ungdomsboksbevakning. Som verkar ha gått upp i rök. Någon hade hört att den numera är flyttad till lördagar. Det hela synes något oklart. Det kan i alla fall konstateras att de senaste veckorna har barnboksrecensionerna lyst med sin frånvaro i DN. Och det är urbota trist.

2. Den här formuleringen i en recension i Svenska Dagbladet: "Den är inte stämplad ”ungdomsroman”, men det är en utmärkt sådan. För den sofistikerade läsaren blir det ibland lite för mycket av... tja, alltihop."

Alltså, vuxenroman med brister = utmärkt ungdomsroman. Det som är för mycket för den "sofistikerade läsaren" duger bra åt ungdomar. Eller exakt hur menar recensenten? Jag tycker att det är svårt att tolka honom på något annat sätt. 

Och med tanke på att Jens Liljestrand gjorde en liknande vurpa i höstas när han recenserade Sara Kadefors nya (och lyckades med det väcka en hel del arga reaktioner) så är jag uppriktigt förvånad över att både recensent och redaktör tycker att en sådan här formulering känns vettig.

Så, slut på rasandet. 

torsdag 12 september 2013

Får jag blogga om det?

I dag är jag stolt över min nyblivna ettagluttare som har högläst inför hela klassen på samlingen. Att han ville och vågade!

Får jag blogga om det? frågade jag i bilen på vägen hem från skolan. Och det fick jag.

Boken han skulle läsa valde han själv, det var Alla ljuger, den första delen i Martin Widmarks nya serie om Lilla Extra.

tisdag 10 september 2013

Lasse och Maja får se upp


För nu är Stål-Stella här!

Maria Frensborg, som tidigare har skrivit böckerna om Ellen, har nu kommit ut med två böcker i en ny lättläst serie. Precis som i böckerna om Lasse och Maja består intrigen av ett mysterium som ska lösas av två barn. Detta sker i en liten och idyllisk stad (som presenteras på en karta i början av boken). Och persongalleriet då? Jo, förutom de mysterielösande ungarna finns det ett gäng färgstarka vuxna (som också presenteras med namn och bild i början av boken).

Jaha, men har vi inte sett det förut, kanske du tänker nu och suckar lite uttråkat. Men det ska du inte alls göra!

Frensborgs böcker (illustrerade av Ingrid Flygare) är nämligen roliga och välskrivna. De är mer färgstarka och humoristiska än Lasse-Majaböckerna och språket är lite mer avancerat. Stål-Stella, huvudpersonen, är dessutom något så coolt som en tjej som gillar bergsklättring och majsormar OCH är en superhjälte. Och Dockvik, den fiktiva norrländska staden där historierna utspelar sig, är förtjusande. Där stöter vi nämligen på en skofabrik, en linbana, surströmming och en galen gubbe vid namn Tok-Affe. Lite mer zest än Valleby, eller hur?

För de barn som älskar Lasse-Majaböckerna (vilken unge gör inte det?) men är redo för lite mer tuggmotstånd, är de här böckerna perfekta. De fungerar både att läsa själv eller att läsa högt tillsammans med en vuxen.

torsdag 5 september 2013

Dumburken

Om man drar ner på bloggandet (exempelvis genom att sommarstänga) hinner man en hel del annat, har jag upptäckt.

Som till exempel att se på teve. Tillsammans med sin make, och det är ju faktiskt ganska mysigt och socialt.

Serier vi har kollat på nyligen:

Homeland
House of cards
Och nu: Orange is the new black

Orange is the new black har jag inte riktigt fastnat för. Allt är så fult och äckligt och jag får obehagskänslor och vill typ gå och duscha efteråt. Jag är lite för ordningsam och för mycket estet för att kolla på en serie där folk kissar på golvet, äter äcklig mat och ser allmänt glåmiga eller galna ut.

Har ni några tips till mig på någon (BRA) serie som jag inte får missa? Helst utan fulsex, toalettbesök inför öppen dörr och mögliga efterrätter.

onsdag 4 september 2013

Och så kom ett sådant DÄR omdöme

Jag har varit rätt förskonad från taskig kritik och negativa recensioner. De flesta omdömen om Slottet av is har varit positiva, såväl i tidningar som på bloggar, Adlibris, bibliotekssidor med mera. Visst, ett par, tre stycken har varit halvljumma, men det har inte varit någon kritik som har känts direkt orättvis eller oschysst.

Men så dök det upp då, det där omdömet som inte alls var så roligt att läsa. Det som lyckas vara syrligt, negativt och nedlåtande på bara några få rader. Och som dessutom känns djupt orättvist och osant. Visst, jag förstår ju att det måste komma någon gång. Hela grejen med att ge ut böcker är en berg- och dalbana, som en äldre och mer erfaren kollega sa till mig en gång.

Och jag läser och känner hur jag blir röd om kinderna. Av ilska. Första impulsen är naturligtvis att skicka iväg ett mejl till personen och fråga: Vad sjutton menar du? Kan du utveckla, tack? Eller: Det där stämmer faktiskt inte! Plötsligt förstår jag alla Lundellar och Håkan Nessrar som mejlar arga brev till sina recensenter.

Men självklart hejdar jag mig. Jag tänker inte gå i polemik med någon, det tjänar ingenting till. Personen har rätt till sin åsikt.

Och om några timmar eller några dagar har den förhoppningsvis lagt sig, den där känslan av att ha blivit orättvist bedömd. 

söndag 1 september 2013

Chateau de glace

Jag skrev ju häromdagen att jag hade något roligt att berätta, något som inte var officiellt än, kommer ni ihåg?

Nu är det officiellt: Slottet av is ska komma ut i Frankrike!

Och jeflar, vad stolt jag är över att ett stort franskt förlag har köpt min lilla debutbok!

De har bara köpt rättigheterna till texten, inte illustrationerna. Det är lite synd tycker jag, för jag älskar Jonnas bilder och det vet jag många läsare som också har gjort. Men jag antar att förlaget kanske vill göra en anpassning till fransk kultur och fransk bildtradition. (Och sedan återstår ju att se hur mycket de över huvud taget tänker låta illustrera den.)

Det dröjer innan jag får se det färdiga resultatet (troligtvis till 2015), men oj vad spännande det ska bli. Hur tänker de översätta titeln? Hur blir omslaget, baksidestexten? Och hur kommer de att göra med person- och ortnamn?

Synd att min franska är ytterst begränsad. (Höll exempelvis på att beställa kalvnjure av misstag på en restaurang i Bretagne förra året.)

torsdag 29 augusti 2013

Jagform eller tredje person nära?

Slottet av is är skriven i jagform, medan manus 2 (som har arbetsnamnet Önskelistan) är skriven i tredje person nära. Berättarperspektivet påverkar VÄLDIGT mycket hur tonen i berättelsen blir, har jag upptäckt. I alla fall är det så för mig.

Jagform = pladdrigare, fler tillbakablickar, personligare berättarröst.

Tredje person nära = Stramare, mer återhållsamt, mer undertext.

Jagform känns på ett sätt mer naturligt för mig. Å andra sidan finns det vissa berättelser som inte passar att låta ett "jag" berätta. Och Önskelistan är en sådan. Det hade blivit för sentimentalt att låta huvudpersonen själv berätta sin historia. Och han hade inte velat berätta de saker som jag "vet" om honom för läsaren, det är han alldeles för reserverad för.

Hur tänker ni när ni väljer berättarperspektiv?

onsdag 28 augusti 2013

Roliga saker som händer

1. Jag har fått en förfrågan om att skriva en ny text för en antologi. Det genererade vips en massa ny inspiration och energi. Ny målgrupp och nytt format, tydligen = jättekul och jättelätt.

2. Jag har fått en förfrågan om att delar av Slottet av is ska ingå i en antologi = också jättekul.

3. Jag är klar med omarbetningen av manus två och ska lämna en ny version till min förläggare inom kort.

4. En till rolig sak som inte är officiell än men som jag hoppas kunna berätta om snart!

5. Barack Obama kommer till mitt jobb nästa vecka. Kommer jag kanske att få se en skymt av honom? Det är oklart. Spännande är det i alla fall, och det putsas och fejas som bara den på Rosenbad så att det är snyggt och prydligt när Mr President anländer. 

måndag 26 augusti 2013

Hur mycket säljer min bok?

Folk lutar sig fram, lite nyfiket sådär, och frågar hur det går med försäljningen.

Jag svarar att jag inte vet. Och då ser de rätt förvånade ut.

Det inte förrän bokhandlarna gjort sina returer som jag och förlaget vet hur det gått för Slottet av is. Innan dess är försäljningssiffrorna just bara siffror på ett papper.

I dag skriver debutanten Annika Estassy ett bra inlägg på debutantbloggen om hur mycket en debuterande författare förväntas sälja. Läs det HÄR

torsdag 22 augusti 2013

Sommaren

Nu är jag tillbaka i verkligheten efter ett långt och välbehövligt bloggsommarlov.

Hoppas att er sommar har varit fin. Det har min varit.

Vi har badat, plockat blåbär, bakat, byggt koja, firat födelsedagar, åkt till Korsika, ätit croissanter och moules frites, åkt hem igen, åkt till landet, spelat Monopol och badat lite till. Och så har vi läst lite, men inte så mycket faktiskt.



torsdag 6 juni 2013

Bloggsommarlov

Nu gör jag ett sommaruppehåll i bloggandet.

Våren har varit intensiv på många olika sätt och nu behöver jag skrivro. Och så vill jag vara utomhus, påta i trädgården och äta jordgubbar.

Ha en jätteskön sommar. Vi ses i höst! 

måndag 3 juni 2013

En klok förläggare sa till mig en gång

Att det här med att skriva om. Det är också en konst.

Att kunna ta synpunkterna som en lektör eller förläggare kommer med och arbeta in dem i manuset. Att få det att funka, trots att det inte riktigt var den berättelse man hade tänkt sig från början. Alla klarar inte det, sa den här förläggaren. De fixar det inte.

Svårt är det i alla fall, kan jag rapportera. Men nödvändigt om man vill utvecklas i sitt skrivande. (Och om man vill bli publicerad.)

fredag 31 maj 2013

Några fler tidningsrecensioner

Varje gång jag får en tidningsrecension blir jag så hjärtans glad. Det är sådan konkurrens om utrymmet på kultursidorna, och utrymmet för barnböcker är som bekant tyvärr ännu mindre än för vuxenböcker. När man skriver barnböcker kan man faktiskt inte förvänta sig några tidningsrecensioner över huvud taget.

Att en journalist har tagit min bok i den stora högen av rec-ex och valt att lyfta fram och diskutera den i en recension, det betyder med andra ord väldigt mycket.

Nu har det kommit ytterligare två fina tidningsrecensioner av Slottet av is: en i Norra Skåne (hittar ingen länk där, tyvärr) och en i Fria Tidningen (där jag fick vara med under ingressen "vårens bästa barnböcker". Tillsammans med Malins fina månulvar!).

(Och så klart betyder bloggrecensioner också mycket! Det vet ni att jag tycker.)

Magert med tegelstenar i detta hem

Ingerun på Boktjuven har utmanat mig. Utmaningen går till så här: Man ska nämna fem tegelstensböcker som man har läst och två som man inte har läst, och man ska ha dem hemma.

Det var skralt med tegelstenar i detta hem, kan jag meddela. Men så är jag också en person som gillar stringens och tunna böcker. 

Jag hittade faktiskt bara tre lästa tegelstenar i min bokhylla: Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij (633 sidor), Agaat av Marlene van Niekerk (712 sidor) och En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (678 sidor).

Och jag hade inte så många som jag inte hade läst heller. Två lyckades jag dock skrapa ihop: Shantaram av Gregory David Roberts (940 sidor!) och Harry Potter och den flammande bägaren av J K Rowling (753 sidor). (Nej, jag har inte läst alla Harry Potter-böckerna. Jag är inte något Potter-fan, även om jag kan förstå populariteten.)

Och nu ska jag utmana fyra bloggar också! Jag väljer Carolina läser, Kolofont, Christin Ljungqvist och En gul apelsin. Känn er utmanade!

tisdag 28 maj 2013

Jag dyker upp på bokmässan

Tillsammans med den populära barnboksförfattaren Jo Salmson (pseudonym för Catharina Wrååk) ska jag prata fantasy på bokmässan, på lördagen kl. 10.30. Kom och kolla vetja!

Hela seminarieprogrammet hittar du HÄR.

söndag 26 maj 2013

Ett absolut måste för dig som skriver/vill skriva för barn och unga!

skirva för barn, barnboksförfattare, bli författare, ungdomsboksförfattare
Det har kommit ut en ny skrivhandledning: Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin.

Jag håller på och läser den just nu och är helt begeistrad. Och jag inser att nu kan jag lägga ner min egen blogg och gå och dra något gammalt över mig.

Nädå.

Men Ylva Carlsdotter Wallin har en syn på barnlitteratur som jag delar. Dessutom har hon ett gediget kunnande och hon lyckas blanda skrivtips med litteraturvetenskapliga resonemang på ett aptitretande och pedagogiskt sätt. Hon tar sig an ämnet så tydligt och initierat att jag blir både inspirerad och imponerad.

Jag är så glad över att det kommit en skrivhandledning som inte bara fokuserar på författarens hantverk (för det är ju samma både för barn- och vuxenförfattare), utan också på de särskilda problem som man man brottas med när man skriver för unga. Frågor som tas upp är till exempel bilderbokens särskilda form, hur man gör för att skriva lättläst eller hur man ska tänka kring målgrupp, ämnesval med mera. Boken innehåller också intervjuer med flera framgångsrika barnboksförfattare, bland annat Martin Widmark och Jenny Jägerfeld.

Skrivtipsen i boken genomsyras av en respektfull och empatisk barnsyn. Och det är också något som är viktigt för en barnboksförfattare menar jag; att hitta barnet inom sig, och liksom förhålla sig till det på ett ömsint sätt. Att inte vara överslätande, ironisk eller kritisk mot det där oerfarna barnet man en gång var. Därför är jag glad över att den här boken så tydligt poängterar vikten av att stå på barnets sida.

Den här boken är ett absolut måste för dig som skriver för unga, eller som drömmer om att göra det! 

fredag 24 maj 2013

Bokhora tipsar om Slottet av is i dag

Johanna K på Bokhora tycker att fler ska läsa Slottet av is och tipsade om den i veckans fredagsfråga. Det gjorde mig jätteglad.

Länken hittar du HÄR

torsdag 23 maj 2013

Intervju i Mama




I nya Mama är det en artikel som handlar om författardrömmar och att förverkliga dem. Jag och några andra "författarmammor" (Sofie Sarenbrant, Nina Ulmaja och Pernilla Alm) blir intervjuade och ger läsarna våra bästa tips. 

Spring och köp! 

tisdag 21 maj 2013

Kvällens godnattsaga

Blev en outslitlig klassiker som fyraåringen valde: Historien om någon av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen.

Vad är det som gör den här boken så bra?

Jag vet inte riktigt. Kanske är det den genialiskt enkla idén med den röda tråden som löper över sidorna? Kanske är det det klassiska deckarupplägget med ett mysterium som måste lösas? Eller det direkta tilltalet och upphovsmännens medvetenhet om högläsningssituationen?

En favorit är den, i alla fall. 

måndag 20 maj 2013

Författarpresentation

Jag har lagt upp en författarpresentation på Författarcentrums hemsida.

Så nu går det bra att boka mig via Författarcentrum. Jag träffar gärna elever och pratar om Slottet av is, eller allmänt om skrivande och läsande.

Länken hittar du HÄR

torsdag 16 maj 2013

Några fler läsarreaktioner

Slottet av is har fått några fler omdömen lite här och var.

Sundsvalls tidning har recenserat.

Barnboksprat, Josefin på Fabulerat och Judit på Beasbokhylla (här fungerade det tyvärr inte att länka till själva inlägget) har skrivit om boken.

I dag recenserade stora fina Bokhora också - yey! (Intressant läsning av Johanna K, som har funderat över om Härskaren och pappan är samma person.)

Och så har det droppat in en hel del omdömen på Adlibris. (Gladast blir jag förstås över Williams kommentar. Han tyckte nämligen att han kom in i boken snabbt, fast han inte brukar göra det. Det glädjer mig, William. Jag tycker nämligen att man ska komma in i en bok snabbt. Annars har författaren inte riktigt lyckats.)

Jättekul, tack till er som har läst och tagit er tid att skriva och berätta vad ni tyckte! 

tisdag 14 maj 2013

Varför bloggar man?

Ibland kan jag fråga mig det.

För det tar tid att blogga. Och det är en ständig avvägning mellan privat och personligt, det är recensionsex som ligger i bokhyllan och stirrar anklagande på en fast man hellre vill se Girls, det är det där ständiga men det här borde jag kanske kunna blogga om som äter sig in i vardagen tills man känner sig alldeles jagad, det är det dåliga samvetet när man inte hunnit uppdatera på några dagar.

Och så dimper det in ett fantastiskt mejl fullt med pepp och vänliga ord från en författarkollega eller en bloggkompis och man inser att om det inte vore för bloggen skulle jag inte ha fått de här mejlen, inte lärt känna de här människorna, inte ingått i den här gemenskapen, fått de här nya vännerna.

Och då blir man lite kär i bloggandet igen.

Tack! Ni vet vilka ni är. 

fredag 10 maj 2013

Andra boken-ångesten: Malin Klingenberg gästbloggar


I dag är jag väldigt stolt över att presentera en gästbloggare här hos mig, nämligen barnboksförfattaren Malin Klingenberg! Malin skriver lättläst, humoristiskt och egensinnigt och i dagarna har hon precis kommit ut med sin andra bok: Irene och sedelsugen på Schildts & Söderströms förlag. 

Malins gästinlägg handlar, lämpligt nog, om hur andra boken kan bli en betydligt tuffare resa än vad man tänkt sig. (Och jag skriver lämpligt nog, eftersom jag precis i detta nu, befinner mig där Malin gjorde när hon hade skickat in sitt andra manus till förlaget.)

Här kommer Malins text: 

Foto: Aja Lund/Lundagård
År 2010 kom min första bok Patrik och Pensionärsmakten ut. Jag var överlycklig. Så klart. Jag hade skickat in manuset till exakt ett förlag och det blev antaget. Jag var därför vid gott mod när jag skulle skriva min andra bok. Det här kan jag, för jag har gjort det förr, tänkte jag och satte igång. Författandet av uppföljaren började bra. Jag var inspirerad och jobbade på. Sen skickade jag in manuset och fick veta att det var något väsentligt i berättelsen som fattades.

En av utmaningarna med att skriva är att förhålla sig sakligt till det man producerar. Själv varvar jag stunder av hybris när jag tycker att jag är fantastisk, med andra stunder, då jag undrar jag varför jag överhuvudtaget ids försöka när det finns så många andra författare därute som antagligen är mycket mer produktiva, ambitiösa och begåvade än jag. Tankarna vandrar precis hursomhelst och det finns inget mätinstrument som säger om jag har rätt eller fel. Ensamheten som på ett sätt är en förutsättning för att jag skall få något skrivet, blir ett gissel.

Efter att ha skjutsat manuset fram och tillbaka tre gånger för omarbetning (det fanns massor som inte fungerade i texten, jag förstod precis vad som var fel … efter att redaktören påpekat det) började min desperation växa. Jaha, tänkte jag till sist. Jag kunde tydligen bara skriva en bok. Precis lika lätt som det är att bli upplyft av god feedback är det att slås ner av motgångar.

Som tur är jag envis. Sent en natt fick jag en helt ny idé och följande morgon raderade jag 23 av de 25 kapitel jag hade skrivit och började om från början. Till min glädje och lättnad var mina redaktörer nöjda med den nya berättelsen. Irene och sedelsugen höll jag i min hand för första gången för ett par veckor sedan. Och det kändes nästan ännu skönare än när min första bok kom, bara för att jag visste vilket jobb som låg bakom.

För tillfället går jag omkring och filar på idéer till en tredje bok i serien. Den här gången inbillar jag mig inte att jag vet hur man gör. Det kan hända att trean kräver en helt annan process än de tidigare. Men jag har lärt mig att det lönar sig att vara envis och jobba hårt. Det blir en bok till slut. Bara jag vågar radera det som inte är bra. Och bara jag inte ger upp vid minsta motstånd.

Tusen tack för att jag fick gästblogga hos dig, Janina! 

Tidigare i veckan har jag besökt Mia (skrifva.blogspot.com), Amanda (amandas.papper.fi), Jessica (bokbabbel.com) och Maria (turtschaninoff.blogspot.com). Hälsa gärna på hos mig på engulapelsin.blogspot.com!

onsdag 8 maj 2013

Släppfest för Solviken

Min skrivarkurskompis Annika Estassy debuterar i dagarna med sin frelgoodroman Solviken. I måndags var det kalas för boken!

Det var jättetrevligt att få komma och fira Annika. Och nu ska det bli spännande att få läsa boken.

söndag 5 maj 2013

Björnstjerna-bonanza




Jag var uppe på förlaget i fredags och då fick jag med mig den här boken hem. Jonna Björnstjernas bilderböcker om den underbara familjen Kanin har varit slutsålda ett tag, men nu har de kommit ut i en fin samlingsutgåva med tre bilderböcker i en bok. 

Nu är jag ju förstås lite partisk, men åh, vad jag tycker att Jonnas böcker är rysliga och härliga på samma gång! Min fyraåring och jag högläste och han hade en väldigt stark läsupplevelse. Jag frågade om jag fick blogga om den, men det fick jag inte. Så då gör jag förstås inte det. 

Hur som helst tycker jag att de här böckerna är riktigt läskiga, otroligt fint illustrerade och perfekta att högläsa. Bilderbokstips alltså! Passar från tre år och uppåt, och kanske inte de mest lättskrämda telningarna. 

fredag 3 maj 2013

Barnboksentusiast avslöjar: så mutar jag mina barn




Min äldsta son fyller sju till sommaren och han har kunnat läsa i lite drygt två år. Men han gör det oftast inte frivilligt. 

Själv lärde jag mig läsa, satte mig på eget initiativ med en hög Bamse-tidningar och gick sedan raskt vidare till kapitelböcker. Aldrig att någon behövde uppmuntra, tjata eller muta mig för att få mig att läsa. 

Men alla barn är olika. Och det enda som gäller för att få upp läsflytet är att nöta, nöta och nöta läsning. 

När man kommit över tröskeln som läsare, och läsningen går av sig själv, det är då den blir njutbar. Och det är då det går att koncentrera sig på berättelsen istället för på tekniken. 

Det här vet jag. Men för min son är det svårt att ha ett långsiktigt, vuxet perspektiv på sitt läsande. För honom ligger det närmare till hands att ge upp när det känns trögt, be mig eller sin pappa läsa högt, eller springa iväg och spela tevespel istället. Och därför hjälper jag honom att bryta ner det övergripande målet – att bli en god läsare – till för honom greppbara beståndsdelar. 

Han får lägga en glaskula i en burk för varje gång han läser exempelvis ett kapitel i Bamse eller ett antal sidor i någon lagom svår bok. (Hur ofta han vill läsa väljer han själv.) När burken är full får han en belöning. 

Mutor? Förkastlig barnuppfostran? Nej, det tycker inte jag. Jag tycker att det är pepp och uppmuntran på ett sätt som en sexåring kan förstå och ta till sig. 

torsdag 2 maj 2013

Lässvacka

Jag har inte haft läslust på sistone. Speciellt inte lust att läsa barn- och ungdomsböcker: läsning som är kopplad till bloggen och mitt eget skrivande. Det har varit mycket på sistone med släpp av Slottet av is, nytt jobb och annat och jag har inte riktigt haft energi för att läsa andras böcker på samma sätt som jag brukar.

Jag har också haft ett sug efter att läsa böcker för vuxna. Kanske för att den läsningen över huvud taget inte är kopplad till prestation (=eget skrivande) eller att skriva recensioner för mig.

I dag på pendeltåget läste jag Kristian Lundbergs Yarden. En tunn liten sak som berörde mig mycket. Det var just den typen av bok jag behövde just nu. 

måndag 29 april 2013

Recension i GP

Jag har ju redan passerat gränsen för "jag är supercool och länkar inte till mina recensioner".

Så vad sjutton.

I dag recenserade GP. Den som vill veta om det var en positiv eller negativ recension kan klicka HÄR.

(Och ett varmt tack till fina Christin Ljungqvist som mejlade mig bilder på tidningen i morse.)

söndag 28 april 2013

Fackboksfavoriter




Det är äntligen vår, och som vi har längtat!

Nu kastar jag mig över trädgården, och barnen över småkryp och blommor.

Björn Bergenholtz fackbokserie Känn igen 25 passar årstiden utmärkt. De är fina och pedagogiska, med trevliga och tydliga färgbilder och en text som väcker lust att lära. 

Min sexåring är mäkta stolt över alla blommor och svampar han lärt sig och ljudar uthålligt de kluriga namnen: styv-mors-viol, fjäll-skiv-ling

torsdag 25 april 2013

Smålandsposten recenserar

Slottet av is har fått en jättefin recension i Smålandsposten. Gladast blev jag över att recensenten kallar boken en riktig bladvändare.

HÄR har ni länk till hela recensionen. 

onsdag 24 april 2013

Lokaltidningen



Lokaltidningen har intervjuat mig. Fräckt va!

Vill man läsa artikeln kan man klicka HÄR och bläddra till sidan 28. 

tisdag 23 april 2013

Världsbokdagen på Bonnier Carlsen!



I dag är det världsbokdagen och Bonnier Carlsen höll öppet hus. 

Johan Unenge, Stina Wirsén, BC-personalen och jag var på plats för att ta
emot besökare. Vi fick träffa en skolklass och ett helt gäng med
vuxna intresserade besökare. 
Stina och Johan ritade. Jag blev så imponerad!
Vi svarade på besökarnas frågor om inspirationskällor,
kommersialism vs kvalitet och läsande bland barn och unga.
Och så pratade vi om hur det är att debutera och hur det är
att ha skrivit 100 böcker. 

Vi fick fika!

Så här kul har man på jobbet om man får syssla med barnböcker! 

lördag 20 april 2013

Lördagen i bilder



         Ulriksdals trädgårdar, som ligger strax norr om Stockholm, är ett av mina favoritställen.
Där kan man luncha, fika, hoppa studsmatta, titta på lamm och köpa blommor.


Krispigt vita Mårbacka till köksfönstret.


Liten hjälpreda.


Planterat och klart. Sedan tog vi tag i perennrabatterna. Det skulle klippas, rensas
och räfsas.  I sex (!) rabatter, varav två är gigantiska. 


Och till slut blev det grillpremiär!

fredag 19 april 2013

Men ska du inte skriva en deckare?

Nej, det ska jag inte. Varför? Det skriver jag om i veckans sista gästinlägg på BC-bloggen.

Länken hittar du HÄR

måndag 15 april 2013

Recensionsdagen

Jag har varit nervös inför den här dagen. Och mest nervös har jag varit för att ingenting skulle hända, att det inte skulle ploppa upp en enda recension och att ingen skulle bry sig.

Och så kom den.

Litteraturmagazinet skrev att det var en "magisk berättelse full av igenkänning" och gav högsta betyg.

Västmanländskan såg referenser till klassisk barnlitteratur, men också något som var bara Janina Kastevik. Och hon hade velat att boken skulle räcka längre.

Boktjuven tyckte att det fanns mycket att stjäla i Slottet av is, speciellt från partierna om lungmosgubben Lenny!

Carolina såg många Astrid Lindgren-referenser och blev salig.

Jönköpings-Posten såg en tydlig blinkning till Astrid och tyckte att det var en "magisk sagobok med finurliga inslag som skapade en nyfikenhet på den fortsatta handlingen". Men tyckte också att texten inte hade samma djup och drivkraft som Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. (Kanske lite väl mycket begärt av en debutant kan jag tycka? Astrid Lindgren hade över tjugo böcker bakom sig när hon skrev Mio min Mio, och ett femtiotal när hon skrev Bröderna Lejonhjärta. Och hon är en av världens mest framstående barnboksförfattare.)

Och så ringde lokaltidningen också och ville ha en intervju.

Så jag ger min recensionsdag med beröm godkänt!

(Tusen tack till er som har recenserat. Det betyder jättemycket att ni har läst, brytt er och tagit er tid att skriva ner era reflektioner. Jag är glad över att läsa både om det ni gillade och det ni inte gillade.)

Jag gästbloggar


Denna vecka gästbloggar jag på Bonnier Carlsens blogg.

I dag skriver jag om hissen i min farfars hus. Gå direkt DIT!

onsdag 10 april 2013

När hinner du skriva?

Folk frågar ofta det. Eh, ja nu till exempel. Klockan är 21.15, barnen somnade precis (alldeles för sent) och huset är tyst och stilla.

Juristhatten rök när jag klev in på dagis i dag. Nu tar jag av mig mammahatten och ikläder mig rollen som skribent. I kväll blir det inget skönlitterärt skrivande, däremot ska jag redigera några gästblogginlägg inför nästa vecka.

Ha en fin kväll!

Men jag skrev en gästrecension i alla fall

Jag ligger efter just nu. Med att skriva recensioner och med att läsa.

Det är en massa saker som kräver energi för tillfället. Och även om viljan att recensera böcker på bloggen finns så finns inte riktigt orken och tiden.

Men jag har gästrecenserat en bok i alla fall! Hos Eva Emmelin på Skånskan.

Det var ganska intressant att skriva om en bok som jag hade anmält mig att recensera utan att jag visste något om den på förhand. Det var nog inte en bok jag hade valt att skriva om ifall jag inte redan hade lovat att göra det. Jag tyckte nämligen att den var ganska utslätad. (Apropå det här med hur man väljer vilka böcker man recenserar. Slätstrukna böcker är sällan spännande att skriva recensioner av.)

tisdag 9 april 2013

Tips för örat

Lundströms bokradio i P1 sände ett intressant program för alla oss barnlitteraturnördar häromdagen.

Intervju med Pija Lindenbaum, rapport från barnboksmässan i Bologna (alltså jag störtgillar Erik Titusson, som figurerade i inslaget, jag tycker att han verkar så härlig) och ett inslag om Inger Sandberg. Alla dessa godbitar i ett och samma program.

Länken hittar du HÄR

torsdag 4 april 2013

Förlåt för att jag är så ocool

Det känns rätt ocoolt att retweeta och länka till beröm.

Men. I dag fick jag syn på Mörbylånga biblioteks fina text om Slottet av is och jag blev så glad så att jag fick en liten tår i ögat. Inte bara för att texten var positiv – utan för att skribenten tar upp just de saker i berättelsen som var viktiga för mig när jag skrev, och som jag hoppades att någon läsare skulle upptäcka och tycka om.

Så här skriver Jennie: 

"Spännande värre! Som ni säkert har uttytt av rubriken på det här inlägget så tycker jag så väldigt mycket om den här boken. Den har tagit inspiration från många av mina favoritböcker, framförallt så är det ett väldigt tydligt stråk av Mio, min Mio inspiration (vilket författaren också blinkar till i slutet av boken) men jag ser också inspiration från Narniaböckerna och kanske även lite från Sagan om ringen. Trots detta är det inte alls en kopia av något slag utan en helt egen, fantastisk bok som går att läsas i många nivåer. I den övergripande berättelsen läser vi om Minna och Lo och hur deras vardagsliv ser ut med en pappa som kan bli oresonligt arg för ingenting och har väldigt hårda regler för det mesta och en mamma som har givit upp och som gråter i sängen på natten. Sedan finns såklart det spännande äventyret som har precis rätt mått av spänning, godhet och ondska! 

Jag verkar inte kunna hålla mun om den här boken så om ni inte orkar läsa hela långa inlägget så tycker jag att ni ska LÄSA BOKEN!"

Hela blogginlägget kan man läsa HÄR

Och till er som hör av er på Twitter, mejl och på annat sätt och berättar för mig vad ni tycker om min bok: TACK!

Jag blir så himla glad. För att ni har läst och funderat och för att ni tar er tid att berätta om er läsupplevelse för mig. 

tisdag 2 april 2013

Intervju med Jonna Björnstjerna: illustratör till Slottet av is


Jonna Björnstjerna har gjort de fina svartvita illustrationerna till Slottet av is. Att samarbeta med Jonna har varit så himla roligt – dels för att hon är supertrevlig, dels för att hon är en fantastisk illustratör. Jag bad att få göra en intervju med henne inför släppet av Slottet av is.

Foto: Stefan Tell
Hej Jonna! Du är aktuell i vår med en ny bilderbok om den underbara familjen Kanin: Djupsjöns hemlighet. Dina tidigare böcker om familjen Kanin har fått fina recensioner och bland annat röstats fram som vinnare i Bokjuryn. Kan du berätta lite om hur du kom på idén till böckerna om den underbara familjen Kanin?

Familjen Kanin kom mest till av en slump faktiskt. Jag hade kämpat med att försöka göra en bilderbok ett tag, men det blev hela tiden för mörkt och hemskt. Som reaktion på detta satte jag mig en morgon och ritade det fånigaste jag kunde komma på. Det blev familjen Kanin. Och jag tycker det roliga med dem är att de är så endimensionellt fåniga och gulliga vilket blir en tacksam kontrast till allt det hemska som de råkar ut för. 

Vilka andra illustratörer och konstnärer inspirerar dig?

Massor! Bland annat Edward Gorey, Quentin Blake, Sara Fanelli, Shaun Tan, Jon Klassen, Ilon Wikland, Hans Arnold, Tove Jansson, Ingrid Vang Nyman, John Bauer, Mary Blair, Olaf Hayek... listan kan göras lång. Några nämnda, många glömda. Jag inspireras också mycket av författare, men det är en annan lista.  

Kan du berätta lite om hur det var att illustrera Slottet av is? Var det något särskilt i det uppdraget som var svårt eller roligt?

Det roliga var att jag föll så för berättelsen, och kände att jag verkligen ville göra den rättvisa. Berättelsen passade mitt detaljerade manér, den var tacksam att försöka skapa stämningsfulla bilder till. Det är en riktig saga. 

Det svåra var att rita människorna, att få Lo och Minna att se ut just som Lo och Minna som jag föreställer mig dem. Sen var det också svårt med skuggan som faller över Minna i trappan i slottet av is. 

När visste du att du ville bli illustratör? Hur kommer det sig att du började illustrera just barnböcker?

Det börjar med det gamla klassiska "jag har alltid tecknat och skrivit egna berättelser...". Sen insåg jag på gymnasiet att jag verkligen ville satsa på att skriva och rita, och har kört på som en ångvält sen dess med varierande resultat. Just barnböcker blev det för att man inte riktigt illustrerar vuxenberättelser om man inte ritar serier, och det har jag ingen lust med.

Vilka tekniker använder du och vad tycker du bäst om att arbeta med?

Tuschpennor på kopieringspapper och färglägger i datorn för det mesta, men familjen Kanin-böckerna gör jag på tjockare papper och färglägger med pantonepennor, gouache och akvarell. Jag tycker bäst om att göra detaljerade tuschteckningar som i Slottet av is, eftersom jag känner mig mest hemma med det.  

Kan du berätta lite om hur du arbetar när du får ett uppdrag att illustrera en barnbok?

Vi hade faktiskt som uppgift på universitetet att illustrera vår arbetsprocess, och min grupp valde att göra en skämtsam labyrint av prestationsångest, inspiration, prokrastinering i form av öl och tupplurar, långa tecknarsessioner, hopp och tvivel, återvändsgränder och eureka-moment, tankar om att byta yrke och eufori. Det tycker jag var en ganska träffande beskrivning av den kreativa processen den är organisk, lever sitt eget liv. 

Planering har jag inget sinne för överhuvudtaget, men processen går till som så, att jag först läser manus, sen skissar jag de första scenerna jag kommer att tänka på. Jag ritar alltså de scener jag får i huvudet, och funderar på perspektiv och sånt senare. Sen när jag har skickat iväg de första skisserna och fått feedback om eventuella ändringar, tuschar jag och redigerar efter det teckningarna i datorn. Sen klumpar jag ihop allt i en zip-fil och skickar iväg till layoutarna på förlaget. Mot slutet blir det ofta alldeles för långa arbetspass. Men efter det brukar jag kunna ta ledigt ett tag, och då tycker jag plötsligt att jag har världens bästa jobb igen. 

söndag 31 mars 2013

Självaste releasehelgen – stort bildextra

I helgen släpptes min debutbok Slottet av is. Nu finns den att köpa på till exempel Bokus och Adlibris.

Hur jag firade? Så här:





Hoppas att ni också har haft en fin påskhelg! 

onsdag 27 mars 2013

Verkligt

Det känns fortfarande overkligt att min bok finns.

Ibland blir det lite mera verkligt. En gullig kollega postade en bild på Facebook av sin dotter som låg med Slottet av is i sängen. Och då kändes det genast lite mera verkligt. Ett riktigt barn! Som läser! Min bok!

Och nu fick jag se Christin Ljungqvist ligga i soffan, lite krasslig och läsa min bok.

Alltså att min bok finns hemma hos folk? Att folk kan läsa den och tycka saker om den? Att folk är helt snälla och gör sig omaket att ta kort så att jag ska få se att de verkligen läser den?

Mycket, mycket märklig känsla. Men väldigt, väldigt pirrig och härlig.

Och på lördag släpps Slottet av is till butik! 

tisdag 26 mars 2013

Årets ALMA-pristagare: Isol

Foto: Xavier Martin
2013 års vinnare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är bilderbokskonstnären Isol. Hon är född 1972 och bor och verkar i Argentina.

HÄR kan du läsa mer om henne och ta del av juryns motivering.

Jag hade inte hört talas om Isol tidigare, men det ska bli roligt att stifta bekantskap med henne. 

I dag smäller det!

Klockan 13:00 i dag avslöjas det vem som  får ALMA-priset, barnboksvärldens svar på Nobelpriset.

Ni håller väl utkik?

Länk till prisets hemsida hittar ni HÄR

måndag 25 mars 2013

Debatten om barnboksbloggarna fortsätter


Margareta Rönnberg har skrivit ett svar i kommentarsfältet till gårdagens inlägg där hon ställde ett antal frågor till mig. Jag har svarat på dem nedan (mina svar i fetstil). 

Margareta Rönnbergs text: 

Allt kortare recensioner överallt och utan barnperspektiv gällde saken

I mitt förtydligande på Boktjuven skrev jag just att jag avsåg bokbloggar såsom fenomen och de konsekvenser som de tycks få för recenserandet av barnböcker generellt. Du kokar ned det hela till sex punkter, nämligen att:

1) Bloggvärlden är ett sällskap för inbördes beundran.
Din text får fyra kommentarer, som alla hejar på dig, vilket just stödjer mitt påpekande. Du menar dock tydligen, att när du länkar till andra bloggare är du alltså kritisk till dem?

Nej, jag har inte påstått att jag är kritisk när jag länkar till andra. Jag har inte heller uttalat mig om just gårdagens inlägg, utan jag påstår att jag och andra bloggare ibland ger uttryck för olika uppfattning. Det förekommer ganska vilda diskussioner inom bloggvärlden ibland, till exempel om vad som är god litteratur eller vad som är en bra recension.

2) Bloggrecensioner är för korta.
Jag tog dina sju första recensioner 2012 under kategorin
”Barnböcker” och lät datorn räkna deras antal ord. Det blev i snitt 130 ord/recension. Kallar du det långt?

Den beräkningen stämmer inte. De sju första recensionerna jag skrev 2012 har ett genomsnitt på 290 ord/recension. Jag har en kategori som jag kallar "boktips" också, du kanske råkade få med några sådana i din uträkning? Jag skiljer nämligen på recensioner, som är mer omfångsrika och analyserande, och rena boktips. (Boktipsen kan ibland vara på några rader.) 

Om du väljer kategorin "recensioner" i menyn till höger så hamnar du rätt och får en bättre bild av hur just jag skriver recensioner. 

3) Bloggare inte skriver kritiskt om barnlitteratur.
Det vore väl en god idé att istället för att bli upprörd ge mig några exempel på där du eller andra bemött en annan bloggares recension? Mest upprörd blir du dock över att bli hopbuntad med ”alla bloggare”. Men jag har inte uttalat mig om dig! Jag har talat om en tendens, som t o m Ingerun Sjösvärd i vissa delar håller med om.

Jag tror att du får räkna med att bloggare kan bli upprörda när du uttalar dig så generaliserande om den gruppen som du gör.

4) + 5) Bloggare inte sätter in verken i sin kontext
Tipsa mig hellre om vilka långa recensioner du skrivit med verket insatt i dess kontext och med en diskussion om samspelet mellan text och bild. När jag scannade av en del av dem som du skrivit, råkade jag i vart fall ej på just dem.

Du får gärna läsa min recension av Johanna Thydells och Charlotte Ramels bilderbok "Det är en gris på dagis". Där skriver jag om författarens tidigare produktion, om var sagor om förmänskligade djur har sina rötter samt om andra böcker på samma tema. Vidare bedömer jag hur jag tycker att text, bild och bläddrande samspelar. LÄNK

Och som jag tidigare nämnde, välj kategorin "recensioner" i menyn om du är nyfiken på fler av mina recensioner. 

6) Bloggare bara ”tycker” om barnböcker
Det finns förstås bra bokbloggare och det finns dåliga, skriver du. Visst, vilket jag också gav ett exempel på: Marit Jonsson på Barnboksprat.
Att det finns korta och dåliga recensioner även i tidningsmedier var dessutom just min poäng: jag undrade om detta var en konsekvens av en trend som även råder på bloggar. Kanske ett slags smitta i bägge riktningarna? Jag hävdade nämligen att problemet inte var begränsat till bloggvärlden, utan det fanns ett olyckligt samspel. Att vara oinsatt beskyllde jag dock ingen för.

Jag tycker att själva kontentan av ditt inlägg är att bloggare är oinsatta. 

Men nej, jag visste inte att Johanna Thydell, Mårten Melin, Ulrika Lidbo, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg recenserar sina kollegers barnböcker. Var då? Är det verkligen lämpligt?

Nej, det har jag inte påstått. Jag skrev att de använde sig av sociala medier. Allihopa bloggar eller har gjort det nyligen. (Johanna Thydell och Mats Strandberg är numera bara aktiva på Twitter). Poängen var inte att de är barnboksrecensenter, utan att de använder sig av bloggandet som medium. 

(Vad gäller att recensera kollegors böcker så finns det ett ganska stort antal tidningskritiker som själva är aktiva författare, men det är en diskussion som hamnar lite utanför det här inlägget.)

Om du nu känner till så många andra bloggare som inte stämmer in på den nidbild som jag sägs teckna, varför delar du inte med dig av tips om dessa recensenter istället för går i – tydligen obefogad – försvarsställning? Mina farhågor gällde ju tydligen inte dig, så varför tar du åt dig så?

Hälsningar
Margareta Rönnberg

Jag gav min egen blogg som exempel på en blogg som inte stämmer med din bild av barnboksbloggar. Jag har inte lust att ”rangordna” andra bloggar utifrån vilka jag själv tycker är bra eller dåliga, det känns inte vidare trevligt.

Anledningen till att jag tog åt mig var att du gjorde en generalisering beträffande en grupp jag tillhör: barnboksbloggare. Och jag ville ge min syn på saken. För mig handlar det inte om att gå i ”obefogad försvarsställning”, utan om att sakligt bemöta dina argument.