onsdag 23 januari 2013

Glasbarnen – en bladvändare


Kristina Ohlsson är en uppmärksammad deckarförfattare som vanligtvis skriver böcker för vuxna. Glasbarnen, en spökhistoria för 9–12-åringar, är hennes debut som barnboksförfattare.

Billie flyttar med sin mamma till ett stort gammalt hus i Åhus. Snart börjar mystiska saker hända. Spökar det? Billie bestämmer sig för att tillsammans med sin kompis Aladdin utforska husets förflutna.

Det hemsökta huset är ett väl beprövat grepp i skräckgenren, men det är inte i sig ett problem. Det går att använda sig av ett klassiskt koncept men ändå göra berättelsen originell. För det krävs dock att språk, stämning och karaktärer står ut och gör historien personlig. Och i det här avseendet tycker jag att Kristina Ohlssons barnboksdebut saknar något. 

Jag får aldrig riktigt lära känna Billie. Hon blir rädd när det händer mystiska saker i huset – men vem skulle inte bli det? Andra känslor, drivkrafter, tankar och drömmar får läsaren veta väldigt lite om. Ibland är texten också väl sammanfattande och förenklad för den tänkta målgruppen, tycker jag.

Berättelsens styrka är dock den säkra dramaturgin. Det är en van spänningsförfattare som är i farten, det märks. Det är spännande hela tiden och trots lite grund psykologi så är boken en riktig bladvändare. Glasbarnen är således, trots mina synpunkter ovan, en underhållande mysrysare i stil med Ingelin Angerborns och Katarina Genars böcker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar