söndag 6 januari 2013

Hur många ord/tecken har en barnbok för 9–12 år?

Jag fick ett mejl från Jonna Lindberg som frågade hur många ord en barnbok för 9–12 år brukar ligga på.

Det där är ju jättesvårt, eftersom 9–12 är ett brett åldersspann där man kan läsa allt från Lasse-Majas detektivbyrå till Hungerspelen-trilogin och vuxenböcker.

Manuset till Slottet av is är ungefär 30 000 ord långt vilket i tecken innebär cirka 160 000 tecken inklusive blanksteg. Som råmanus var det drygt 160 sidor med rejält breda marginaler och ett och ett halvt radavstånd. Den satta boken, som även inbegriper försättsblad och illustrationer är 219 sidor lång.

Jag tänker att 150–200 sidor är ganska lagom för en 9–12-åring. Men det finns böcker för åldern som har runt 100 sidor, som till exempel Katarina Genars böcker. Och sedan har vi ju Harry Potter-böckerna som ligger på runt 400 sidor och uppåt (ända upp till 1 000 sidor!)

Jag tror att en bra grej när man funderar över målgrupp och omfång är att tänka sig en viss läsare. Som till exempel Elsa, elva år, som är en van läsare och gillar fantasy. Och så får man anpassa omfång, gestaltning, intrig och tema efter det. Så att allt detta blir konsekvent. För det går inte att skriva en bok med ett väldigt lättläst språk och väldigt sparsamt med undertext etc och sedan göra den 400 sidor lång och vice versa. Tycker jag.

Men det är knepigt, det där. Har man barn i samma ålder som målgruppen är det perfekt, för då har man ofta bättre koll på läsförståelse, intressen och vardagsliv i den åldern än annars. För det handlar ju inte bara om att hamna rätt med avseende på läsvana hos läsarna, utan karaktärerna i berättelsen ska också kännas trovärdiga och bete sig rätt för sin ålder.

Mina barn är yngre än den målgrupp jag skriver för, och det gör att jag måste ta hjälp. Så jag brukar rådgöra med min syster som är barnboksbibliotekarie och som även har barn i den åldern jag skriver för. Och sedan läser jag också mycket av andra författare som skriver för 9–12 och jag tänker mycket på vilka böcker jag själv tyckte om att läsa i den åldern.

Om man väl blir antagen hjälper självklart förlaget till med att tänka målgrupp och omfång. De kan ha en annan idé om målgruppen än vad man själv har och det är deras jobb att bedöma vilka böcker som passar för vilken ålder.

Slottet av is tänker jag passar som högläsning från ungefär åtta år. Som läsa själv-bok tror jag att den fungerar jättebra för nio till elva år ungefär. Men som sagt, läsvana och intresse varierar ju så oerhört mellan olika barn att det där bara är ett ungefärligt riktmärke.

Vad har ni bloggläsare för tankar kring detta med målgrupp och omfång? Vad läser era egna barn, och hur tänker ni när ni skriver, undervisar, bedömer manus eller bokpratar? 

22 kommentarer:

  1. Intressant. Jag skriver på manus för 6-9 år och om jag sammanfattar olika längder jag har fått höra är "lämpliga" så blir det mellan ca 7000 och 10000 ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det lättläst du skriver då? Eller lite enklare kapitelböcker, typ Kalle Skavank?

      Radera
    2. Lite enklare kapitelböcker. Jag har inte läst Kalle Skavank, men lite som "Häxor i tunnelbanan" i språk osv. Jag har skrivit en för nybörjarläsare också, fast då är det (ganska mycket) färre ord.

      Radera
  2. Jag arbetar som barnbibliotekarie och till mitt arbete hör att bestämma vilka böcker som ska på vilken hylla, det är inte alltid lätt. Som jag ser det är det innehållet som avgör mera än sidantalet: det finns 9-åringar som läser Harry Potter och sen finns det ungdomsböcker på under hundra sidor och lättläst språk, men med ett innehåll som tonåringar kan relatera till. Precis som du skriver måste man ta hänsyn till mer än ålder när man tänker målgrupp, och vissa böcker (som HP) talar till många olika åldrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Temumriken! Håller med dig om att innehåll går före sidantal. Egentligen är jag inte så förtjust i det här ålderskategori-tänket över huvud taget, men jag förstår ju samtidigt att det måste finnas. Men jag känner faktiskt en sexåring som läser Harry Potter (!)( Ja, det är inte min egen, han är långt därifrån.) Och många vuxna också för den delen. Så det ÄR, precis som du säger, svårt att göra den där distinktionen.

      Radera
  3. Jag har bara skrivit på och inte funderat så väldigt mycket på målgrupp och längdmålsättning för manuset förrän jag har varit en bit in i berättelsen. När berättelsen är klar har jag jämnat upp kapitlen, skrivit till eller tagit bort en del, men längden har på sätt och vis löst sig själv. Förlaget har sedan bestämt vilken ålder böckerna är för, och konstigt nog blev den första i serien klassad som 6-9 åringslitteratur medan uppföljaren kategoriserats som 9-12 år. Själv skulle jag säga att 8-11 är den idealiska läsgruppen :) Mitt nuvarande manus är 9486 ord eller 55414 tecken och landade av sig själv på ungefär samma längd som de tidigare.

    Fast nu får jag det att låta enklare än det har varit, visst har jag funderat jättemycket på om det är tillräckligt långt, eller för långt, och undrat om jag har gjort rätt. Fast som du och flera andra skriver här: det finns ju verkligen alla längder för alla åldrar. Bara att välja och vraka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att uppföljaren blev klassad som för äldre barn.

      En grej som jag tror jag påverka vilken ålder som sätts från förlagshåll är att man vill ha så många läsare som möjligt och att man som barn hellre "går upp" i ålder. Så att om boken egentligen passar för 8-10 så klassar man den hellre för 9-12 än 6-9. Helt enkelt för att en åttaåring nog gärna plockar från 9-12 hyllan men en tioåring inte lika gärna från 6-9. Inbillar jag mig i alla fall.

      Radera
  4. Jag tycker det kan vara knepigt med det där med ålder eftersom det är just som du säger; är de bokslukare läser de förmodligen mer avancerat än om de bara läser någon gång ibland.

    Jag skriver själv för äldre, men har jättesvårt att sätta åldersstämpel på mina manus (+12?). Min syrra som är 13 kan också läsa väldigt blandat. Från Lasse Maja till Twilight och Harry Potter. Varje gång hon kommer hem till mig vill hon veta om jag köpt några nya ungdomsböcker, sen snor hon med sig dem hem. Hon skulle lätt kunna läsa ett av mina manus som utseplar sig på gymnasiet pga lättsam ton (Mitt andra manus är för hemskt, så det får hon vänta ett par år med).

    Markus Zusaks "Boktjuven" anses ju vara en ungdomsroman men den är på 586 sidor. Och den tycker inte jag är speciellt lättläst...

    Tycker denna diskussion är jätteintressant. Men blir lugn när du skriver att man kan luta sig lite på förlaget. Jag skriver alltid "ungdomsroman" när jag skickar in manus till förlag och tänker att det säkert löser sig den dagen jag blir utgiven. Mina manus är mellan 40-50 000 ord. Tror till och med det kan vara lite kort för ungdomsromaner...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid trott att Boktjuven var en vuxenbok: Och nu ser jag av Sarahs kommentar nedan att den först gavs ut som det, men att den sedan klassades om. I vart fall är den ett bra exempel på riktig crossover.

      Vad gäller längden på dina ungdomsböcker så låter det alldeles lagom i mina öron. Jag vet att Amanda Hellbergs vuxenromaner brukar ligga på ca 50 000 ord. (Sen är det såklart storyn som avgör hur långt manuset ska vara, men det förstår väl alla utan att man behöver påpeka det. )

      Radera
  5. Precis som ni skriver är det ju inte sidantalet som avgör vilken åldersgrupp en bok passar för, utan snarare form och innehåll. Det finns korta, korta ungdomsböcker (Gunnar Ardelius, Do van Ranst tex) som är nog så komplexa till sitt innehåll och som kräver sin läsare precis som det finns ganska tjocka böcker för yngre barn men som ändå är ganska lätta att läsa både till form och innehåll (Spiderwick, Doktor Proktor). Åldersspannet 9-12 är ganska olyckligt då det är väldigt stor skillnad på en 9- och en 12-åring. På biblioteket klassificeras böckerna som upp till 10 år (Hcf tex Lasse och Maja), över 10 år (Hcg, tex Harry Potter, Vargbröder)och ungdomsbok (uHc, uHce tex Hungerspelen). Sedan finns det ju barn som som läser böcker över hela det spannet samtidigt. Men det är ju inte de exceptionella barnen som man kan ha som måttstock. I mitt arbete på biblioteket kan jag tycka att det är de riktigt duktiga läsarna som det ibland kan vara svårast att hitta böcker till. De vill gärna ha något komplext och "tjockt" men samtidigt är tematiken inte alltid så anpassad till läsarens ålder, åtminstone för de som inte vill läsa fantasy. Jag är ganska ovillig att sätta en bok om anorexi, självmord, sexdebut, våldtäkt i händerna på en 11-åring som jag inte känner närmare.
    Boktjuven är så pass svårläst att den har blivit klassad som en vuxenbok. I Australien gavs den ut som ungdomsbok först men flyttades sedan över till vuxenhyllan. Kanske beror det på att Markus Zusak skrivit andra böcker som riktar sig till ungdomar och att Boktjuven befinner sig i det svåra gränslandet mellan ungdomar, unga vuxna och vuxna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så intressant att du upplever att det är svårt att hitta avancerade böcker till duktiga läsare i tio-elva årsåldern. Det har jag inte tänkt på, men nu när du säger det så håller jag med. Kanske en del av Peter Pohls böcker kan vara något för ett sådant barn? Exempelvis "Malins kung Gurra" och "Anton, jag gillar dig".

      Radera
  6. Skitsnyggt och klarsynt inlägg! Alla läsare, barn som vuxna, är olika. Jag tror för egen del att man tar en större risk att hamna snett om man "fastnar" i "regler" om hur lång eller "svår" en bok för en viss ålder ska vara. Givetvis måste man ha en tanke om vem boken är skriven för, så att man inte spårar ur alldeles. Men jag tycker att det klart viktigaste är att fokusera på handling, budskap och vad jag själv skulle gilla(t) att läsa (i den åldern).

    Sedan underlättar det så klart massor att ha kontakt med barn i "målgruppen". Jag har inga egna, men däremot två "bonustonåringar" som omedvetet förser mig med repliker och uttryck. Annars kan man alltid tjuvlyssna lite på bussen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud vad skönt att ha bonusbarn att sno från! Jag har som sagt inga barn i familjen i den åldern men tjyvlyssnar en del på mina syskonbarn och jag har börjat ÄLSKA när det stormar in en störig mellanstadieklass på tåget pga perfekt tillfälle för mig att tjyvlyssna och iaktta.

      Radera
    2. Och tusen tack för berömmet!

      Radera
  7. Jag läste någonstans att en vanlig orsak till refusering är att manuset är av "fel" längd för åldersgruppen. Om det stämmer vet jag inte, men det är iallafall därför jag har börjat försöka lära mig lite siffror. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boktjuven har iallafall vunnit div priser, både som Childrens book, YA och allmänt. Se under awards http://en.wikipedia.org/wiki/The_Book_Thief

      Radera
    2. Det visste jag inte heller, intressant. Jag reflekterade aldrig över att det skulle kunna vara en ungdomsbok när jag läste den, men har den vunnit priser i de kategorierna samtidigt som den står på vuxenhyllorna i Sverige så är den ju definitivt både och.

      Radera
    3. Kanske inte alltid här heller. På Bokia i Kungälv där jag köpte mitt exemplar av Boktjuven så stod den ihop med Twilight, Frost, Bläckhjärta osv, i barn&ungdomshörnet. Även om jag tycker att den känns betydligt mer som en vuxenbok än någon av hyllkamraterna.

      Radera
  8. Det finns en olycklig tendens att klassa så gott som all fantasy som ungdomsböcker och istället för vuxenböcker, i alla fall i bokhandlar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det så? Det känns inte så genomtänkt i så fall.

      Radera
  9. Jag tror att det är ganska viktigt att tänka på åldern. Jag håller själv på att skriva en bok för tonåringar. Just nu är den 79 sidor lång, fast den är inte klar ännu. Jag tycker att den borde vara ungefär 150-200 sidor. Det är sådana böcker jag själv läser och jag är tolv år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter vettigt! Lycka till med ditt projekt!

      Radera