tisdag 22 januari 2013

Nu pratar alla om "Förr eller senare exploderar jag"


Jag hade tänkt skriva en fyllig recension av John Greens hyllade ungdomsbok Förr eller senare exploderar jag (The fault in our stars i originaltitel).

Men jag visste för sjutton inte var jag skulle börja. Den är ju så komplex, den här boken. Bara metahistorien: cancerboken som inte är en cancerbok inuti en cancerbok som inte är en cancerbok. Sedan har vi alla metaforer och intertexter, med anspelningar på allt från Shakespeare till Den store Gatsby. Den intressanta diskussionen om huruvida en författare får avslöja saker om huvudpersonerna som inte framgår av texten. Den smarta och mångtydiga sistameningen. Och sedan allt annat jag skulle vilja få med: humorn och intelligensen, den lysande dialogen, det storslagna anslaget, och så döden som en svart skugga över hela berättelsen. 

Själv uppskattade jag faktiskt bihistorien om Peter van Houten och den litteraturvetskapliga diskursen mest. Fast det egentligen är den sorgliga och fina kärlekshistorien mellan Hazel och Augustus som står i fokus.

Nej, det blev helt enkelt för svårt att recensera en så här mångbottnad bok på ett bra sätt på det begränsade utrymmet man har i en blogg. Så jag nöjer mig med att boktipsa den här gången istället. Läs Förr eller senare exploderar jag! Det är en smart, rolig och livsbejakande bok om döden.

För den som vill läsa mer om boken så finns det en massa att gotta sig i på nätet:

Förläggaren Karin Lemon, (som också är min förläggare, coolt va!) blir intervjuad om den svenska utgåvan
Lisa Jannerling på Barnens Bokklubb berättar vad hon tycker
Läsarna ställer frågor till John Green om olika läsningar av boken. (Mycket intressant, missa inte!)

7 kommentarer:

  1. Ang. Peter van Houten finns det också en form av rekursion upp till John Green själv. I förordet står något om att John Green ber läsarna att inte forska om eventuell verklighetsbakgrund till boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han listar sina likheter med Peter van Houten på sin blogg. De gillar båda svensk hiphop! Och gillar inte att berätta om vad som hände "efter slutet" i sina böcker. Men verkar som tur är inte vara så lika i övrigt.

      Radera
  2. Jag gillade också metahistorien väldigt mycket, utifrån mitt vuxna läsarperspektiv. En är ju liksom alltid svag för metagrejer. Men jag håller med dig om att den delen av historien gjorde boken väldigt svår att skriva om. Jag valde att (nästan) helt utelämna det när jag skrev om boken till vår medlemstidning. Det hade gjort texten helt obegriplig. Hoppas att läsarna får sig en positiv överraskning ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår att det måste varit en svår presentation att göra. Det var nog klokt att lämna en del till läsaren att upptäcka själv. För man gör ju också olika läsningar beroende på ålder, kön och tidigare erfarenheter (i synnerhet av just den här boken, tror jag) och då kan det kanske bli fel om man prackar på potentiella läsare sin egen personliga tolkning.

      Radera
    2. Så din presentation var alldeles lagom informativ, tycker jag alltså.

      Radera
  3. Har just läst ut och tyckte SÅ mycket om den. Och bara en sån sak som att det senaste Augustus skrev på sin dator var en recension av Toni Morrisons "The bluest eyes". Oväntad uppdykning av Nobelpristagare där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en massa spännande referenser i den. Jag kan rekommendera John Greens hemsida, där svarar han på läsarfrågor om boken och man får riktigt nörda ner sig i alla intertexter och all symbolik.

      http://johngreenbooks.com/questions-about-the-fault-in-our-stars-spoilers/

      Radera