söndag 27 januari 2013

Ungdomsbokshelg – vad handlar crossovertrenden om ?

I Lundströms bokradio i P1 i lördags pratades det ungdomsböcker. Är lågstatusgenren ungdomsromanen på väg in i finlitteraturens finaste finrum? undrade reportern. Förläggaren Ada Wester på Gilla Böcker och ungdomsboksförfattaren Mats Strandberg intervjuades och pratade om ungdomsromanens status nu och för tjugo år sedan. Hur kommer det sig egentligen att allt fler vuxna läser ungdomsböcker? Vad är egentligen en ungdomsroman? Tyder ungdomsbokens uppsving på en infantilisering hos vuxenläsarna?

Det var ett intressant program. Samtidigt kan jag tycka att det blir problematiskt när man utgår från begrepp som "infantilisering" och "lågsatusgenre" när man gör ett program om ungdomsböcker. Jag funderar på vad det kommunicerar till lyssnarna. 

Till exempel fick både Ada Wester och Mats Strandberg välja mellan Brott och straff och en ungdomsbok. Båda avböjde att svara, men vad menar man egentligen med att ställa en sådan fråga?  Som journalist vill man antagligen spetsa till det lite. Men jag kan känna mig lite förbryllad över att man valde att göra ungdomsboken till en så tydlig motpol till så kallad seriös vuxenlitteratur. Vi som läser mycket ungdomsböcker vet ju att genren i sig inte är mindre sofistikerad än vuxenutgivningen. 

I Svenska Dagbladet fanns en lång artikel som också handlade om crossover i helgen. Artikelförfattaren Elise Karlsson pekade på att gränserna mellan vuxenlitteratur och ungdomslitteratur håller på att luckras upp. Och så här analyserade hon det fenomenet:

"Att ungdomsböcker i allt högre grad har börjat läsas även av vuxna läsare, både utomlands och i Sverige, ses av somliga som ett tecken på infantiliseringen av samhället. Men man kan lika gärna kunna [sic] tolka det som att ungdomsböckerna nuförtiden är vassare skrivna än många vuxenböcker."

2 kommentarer:

  1. Det blir ju dessutom lite extra ledande om valet står mellan "Brott och Straff" och en icke namngiven ungdomsbok?

    Och välja till vad? Nattlektyr?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, just det där att det inte var en namngiven bok var lite konstigt. Som att det är en homogen genre. Det är ju precis tvärtom, det finns både bra och dåligt, lätt och svårt.

      Radera