onsdag 27 februari 2013

Att vara kreativ = att vara orolig?

En av de klokaste människorna jag känner (som dessutom råkar vara psykolog) har förklarat för mig att kreativitet och oro hänger ihop.

Den som oroar sig gör ofta det för att den har en hjärna som liksom hela tiden hittar problem och lösningar.
"Vad skulle hända om ...?"
"Tänk om jag ...?"
"Det här får bara inte hända, tänk om det ändå händer, vad gör jag då?"

Så där håller den på, den stackars hjärnan. Ganska ofta är den urjobbig, ältande och grubblande.

Men som sagt också kreativ, fantasifull och empatisk.

Och jag tror att alla de där egenskaperna behövs för att kunna skriva bra texter. Vad tror ni?

12 kommentarer:

  1. Vad intressant! Kan bara konstatera att det stämmer på mig. Är oerhört orolig av mig och kommer ibland på mig med att tänka mig långt in i oroande scenarier. Tyvärr verkar kreativiteten vara större i de lägena än när jag faktiskt skriver :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så kan det vara för mig också (att kreativiteten är som bortblåst framför det tomma Word-arket alltså). Men jag tror ändå stenhårt på att det här hänger ihop, och att det är bra egenskaper i vissa lägen, mindre bra i andra.

      Radera
  2. Då borde jag vara en stjärna på att skriva! Kreativ? Nja..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske inte utnyttjar din kreativitet?

      Skrivandet är ett hantverk, tänker jag, och det måste man lära sig. Och kan också lära sig, alldeles oavsett vilken personlighetstyp man är. Men är man inte fantasifull, empatisk och någorlunda känslig tror jag att det blir svårt att skriva texter som berör.

      Radera
  3. Intressant! Det där fick jag också höra när jag gick i terapi. När jag berättade för min terapeut att jag tyckte om att skriva sa hon just det - att det är vanligt att oro/ångest hänger ihop med kreativitet. När jag oroar mig mycket över olika saker kan jag förbanna att jag ska vara en grubblare. Tänk vad skönt att inte analysera precis allting och bara köra på! Men när det kommer till skrivande eller bara att reflektera över hur människor beter sig och varför de känner som de gör, som jag tycker är väldigt intressant, då skulle jag inte byta bort det mot allt i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland kan jag också tänka att det vore skönt att vara okänslig och aldrig se problem i saker. Samtidigt tänker jag, att för mig, vore det samtidigt ett mindre rikt liv.

      Radera
  4. Det var verkligen intressant! Jag är inte särskilt orolig för att det värsta skall hända PÅ RIKTIGT, men jag föreställer mig jämt och ständigt olika förfärliga scenarier i mitt liv och funderar ut lösningar för att undvika eller hantera dem på bästa sätt. Fast ju tröttare jag är, desto oroligare blir jag på riktigt, förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så gör jag också. Tänker ut lösningar på problem som inte har uppstått än . Och jag tycker att det känns bra att tänka att det har sina positiva sidor att vara sådan också.

      Radera
  5. Oj, vad spännande! Jag känner igen mig både i inlägget och i många av kommentarerna.

    Jag är alltid hundra steg före i tanken och tänker ut lösningar på problem som kanske, kanske kan uppstå i framtiden. Målar upp scenarier och tänker ut repliker och motrepliker. Jag tror att jag ibland kan uppfattas som pessimistisk på grund av det. Till exempel när jag lanserar lösningar innan det ens finns något problem, haha. Men jag vill ju bara vara förberedd! Och så är det ju kul att låta fantasin spinna iväg.

    Jag har själv kopplat ihop det med min extremt livliga fantasi, men att sedan omvandla detta till något konkret som en bok ... Nej, jag har lagt för mycket kraft på att oroa mig för att hinna med det än så länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ja det är ju också risken. Att man oroar sig för hur det ska gå med boken innan man har börjat skriva på den, typ.

      Sen finns det ju många andra sätt att vara kreativ på än att skriva. Man kan ju rita, sjunga, dansa ... Och att läsa tror jag också är rätt kreativt, för man använder ju sin inlevelseförmåga och fantasi när man läser.

      Radera
  6. Spännande! Nu förstår jag mig själv lite bättre :)

    SvaraRadera