måndag 11 februari 2013

En sekund i taget – spännande robinsoad

"Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig.

Det finns faktiskt ingen. Alla är döda."

Så inleds Sofia Nordins ungdomsroman En sekund i taget. En mystisk febersjukdom har dödat alla i Hedvigs familj, i skolan och i samhället. Hedvig är den enda som har överlevt och hon flyr i panik från stan på sin cykel. Hon drar sig till minnes en undervisningsgård som hon besökt med skolan en gång. Till gården, långt borta från stadens döda kroppar och ruttnande mat, tar hon sin tillflykt.

Hedvig försöker lära sig hur hon ska sköta om djuren och klara att skaffa mat för dagen. Hur mjölkar man en ko? Hur gör man upp eld i en vedspis? Som tur är finns det ett bibliotek med böcker om växtlighet och jordbruk på gården. Hedvig tar sig an det praktiska och sliter hårt samtidigt som hon försöker mota bort tankarna på sin döda familj och de överväldigande känslorna av ensamhet. Men en dag ser Hedvig fotspår i leran på gårdsplanen. Kanske är hon inte ensam kvar på jorden trots allt?

Hedvigs liv på gården utvecklar sig till en rätt idyllisk tillvaro och eftersom hon är helt ensam lyser dialogen med sin frånvaro. Men trots detta blir berättelsen aldrig stillastående. Är Hedvig verkligen den enda som har överlevt? Vad är det egentligen för mystisk sjukdom som verkar ha utplånat hela världen? Hur ska hon klara sig när vintern kommer? De här frågorna ligger under ytan i den småputtriga beskrivningen av sysslorna på gården och skapar ett starkt driv i berättelsen.

En förutsättning för att lyckas med en bok som kretsar kring en enda persons kamp för överlevnad är att författaren får läsaren att identifiera sig med huvudkaraktären. Och det klarar Sofia Nordin galant. Hedvigs tankar och reflektioner känns äkta och trovärdiga, i allt från de små sakerna som när hon lite äcklat tänker på hur hon numera vräker i sig smör, till de djupa skuldkänslorna över att hon inte stannade kvar hos sin lillebror när han bad henne.

Johanna Lindbäck på Bokhora fick Hungerspelen-vibbar när hon läste, och det fick jag också. Dels på grund av temat: tonårstjej som kämpar för sin överlevnad, men också för spänningen och bladvändarkänslan.

Min enda invändning är egentligen att jag hade velat ha mer av den här Robinson Crusoe-inspirerade berättelsen. Jag vill veta mer om allt det praktiska: sjukdomen, hur elen slogs ut, hur det ser ut inne i samhället med ruttna kroppar och öde köpcentrum. Och hur sköter Hedvig hönsen egentligen, hur förvarar hon mjölken och maten? Vem tömmer dasset?

Därför blev jag väldigt glad när jag såg på Rabén & Sjögrens Facebook-sida Mellan raderna att Sofia Nordin skriver på en uppföljare. Den ser jag fram emot.

3 kommentarer:

  1. Oooo, den där kanske man skulle klicketiklicka hem, tack för tips!

    SvaraRadera
  2. Jag får också hem boken snart, jag är jättesugen på att läsa! Speciellt efter alla fina recensioner jag läst:)

    SvaraRadera