tisdag 26 februari 2013

Får man svära i barnböcker?

Jag hittade en gammal Vi läser (nr 1 2010) där det fanns en artikel av kulturjournalisten Pia Huss om "censuren" i barnböcker.

"Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig", sa barnboksförfattaren Ulf Stark när han blev intervjuad för artikeln.

Det är flera personer i artikeln som berättar om hur rökning, alkohol, svordomar och andra otäckheter tvättats bort från manus  – eller mött starka reaktioner hos föräldrar. Minns ni den debatten? Det blev, som jag minns det, en hel del ringar på vattnet efter Pia Huss artikel.

Nu är jag ju inte direkt gammal i gemet, men när vi arbetade med Slottet av is såg jag inga sådana tendenser alls från förlagets sida. Svordomar finns det faktiskt i den, på ett par ställen där det kändes högst naturligt. Och det finns också ett par scener där jag hade funderat på om förlaget skulle reagera, men nä. Ingen "censur".

Som förälder höjer jag inte på ögonbrynen för otäckheter i barnböcker. Svordomar och alkohol i en bilderbok då? Nä, om det var helt omotiverat skulle det kännas konstigt. Men hade det en naturlig plats i berättelsen (till exempel om en fullgubbe på torget ramlade och svor till) skulle jag inte tycka att det var hela världen. I alla fall inte i en bok som riktade sig till lite äldre barn i bilderboksåldern.

Vad tycker ni – är det okej med svordomar, rökning och alkohol i barnböcker? Är toleransnivån lägre för bilderböcker än för böcker för äldre barn? Och har ni själva erfarenheter av att era texter "tvättats" i processen med förlaget?

Bild: Geoff Sheppard, Wikimedia commons

15 kommentarer:

  1. Jag minns debatten! Tycker att det är väldigt symptomatiskt för vår tid att våra barnböcker ska vara så politiskt korrekta. Det känns nervöst alltsammans.

    När jag läser Alfons Åberg för dottern hajar jag till när pappan röker och dricker en öl medan han läser tidningen, och inser att idealen var annorlunda förr. Men jag har inga problem att läsa boken för dottern. Tvärtom.

    Likaså tycker jag att det känns väldigt nervöst när upprörda föräldrar önskar att Alfons ska dricka vatten istället för juice före läggdags som om barnböckerna ska ansvara för alla de korrekta idealen och inte erbjuda någon slags friktion. Det blir märkligt. Livet är fullt av friktion, det borde barnböckerna (också) spegla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig, väldigt nervöst. Livet är ju inte direkt rosenskimrande och det känns som hyckleri att låtsas inför våra barn att det är det.

      Jag hörde ett väldigt intressant program om barndom i P1. Där var det en man (jag tror att han var idéhistoriker) som sa att idag anser man att barndomen ska vara ett paradis, barnen ska förskonas från arbete, ondska och obehag. Han menade att i vårt sekulariserade samhälle tror man inte på paradiset efter livet här på jorden, utan det är istället något vi försöker skapa åt våra barn.

      Jag tycker att han har en poäng och tänker att det är naturligt att den här synen på barn går igen i tänket kring barnlitteratur. Och att vi nuförtiden alltså vill förskona dem från obehag även i litteraturens värld.

      Radera
  2. Jag minns också debatten! Jag tyckte dock att den var överdriven. Jag irriterade mig främst på att det kallades censur.

    Censur är om staten/en diktator/annan samhällsfunktion förbjuder författare/journalister att skriva vad de vill. Om föräldrar inte tycker om ifall det svärs i barnböcker och inte köper böckerna varpå förlagen ber författaren ändra i nästa manus. Det är inte censur - det är marknadsekonomi.

    Dessutom såg jag en debatt på SVT och där togs det upp exempel på vad som censurerades - men exemplen var från böcker som hade blivit utgivna. Efter det hade någon(var det inte en eller ett par bloggare) klagat på att vissa barnböcker var olämpliga för barn. Det är väl inte censur. Det är väl ren yttrandefrihet.

    Ingen hindrar någon att själv ge ut en bok som handlar om någon som svär, super och röker och skriva att den är tänkt för barn. Den blir kanske inte topplistad på BTJ osv, men det är en annan sak.

    För egen del inget principiellt problem med sprit, nakendansöser eller svordomar i böcker för barn. Tycker mycket om sjörövarboken med flera liknande. Jag ser ingen mening med att försöka överbeskydda barn.

    Jag har f.ö. sedan den debatten kollat i precis varenda "Sjörövarbok" jag har hittat i bokhandel, bibliotek osv och inte i en enda har jag sett den påstådda där nakendansösen skulle vara borttagen. Kanske finns det en sådan variant - kanske är det bara en myt.

    Däremot såg jag någonstans(kanske i en kursbok i barn&ungdomslitt) att svenska böcker ibland förändrades när de kom utomlands - speciellt om det var någon som var naken. Tex fick inte de där småpapporna bada med mamman i ElseMarie och småpapporna - i något land, vilket har jag glömt. De visade då den nya bilden - så det fanns bevis. :)


    Oj det blev lite långt det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha nu lät det som mina egna problem med "sprit, svordomar och nakendansöser" bara nästan är under kontroll. Så menade jag inte. :)

      Radera
    2. Bra poäng, Ingerun, naturligtvis är censur ett statligt ingrepp och inte att anpassa sig efter marknaden.

      Angående Hellsings sjörövarbok har jag aldrig hört att man skulle ha tagit bort nakendansösen? Men det florerar alltså ett sådant rykte? Intressant.

      Vad gäller småpapporna så tror jag att det var i USA (inte helt oväntat) som Pija Lindenbaum fick rita om en bild där hela familjen sitter i badkaret.

      Radera
    3. Som jag minns det var nakendansöserna uppe som exempel på något som "numer censurerades" i ett SVT-debatt program.

      Radera
  3. Petter Lidbeck och Lisen Adbåge gjorde 2004 en bilderbok som heter Kan man? I boken testar barn olika farliga saker med resultatet - nej, det kan man inte. Boken är mycket drastisk och blodig. Men kul. Den vann kategorin 0-6 år i Bokjuryn och älskades av många barn. Jag köpte många exemplar till biblioteket som lånades flitigt. Sällan har jag dock behövt försvara en bok så mycket mot upprörda föräldrar far-/morföräldrar/pedagoger. Vissa vuxna saknar uppenbarligen förmågan att läsa med glimten i ögat och, vilket är än mer irriterande, tycker fortfarande att barnböcker ska vara pedagogiska, undervisande och "nyttiga".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du sätter fingret på något, där. Det är mycket möjligt att det är idén om barnboken som uppfostringsmetod som fortfarande lever kvar när man förfasar sig över exempelvis svordomar i barnböcker. Att om man har svordomar i en barnbok så tänker en del föräldrar att då tror barn att man SKA svära. Fast så är ju inte alls fallet, det beror ju helt på hur man gör det och i vilket sammanhang de där svordomarna förekommer. Och jag har aldrig förstått varför den värld som visas upp i barnböcker ska vara en idealvärld? Vilka vuxna skulle vilja läsa böcker där man visar en värld som ser ut som den BORDE göra? Skulle vi alls känna igen oss i en sådan bok, skulle vi kunna relatera till den?

      Själv har jag väldigt svårt för "nyttig" barnlitteratur. Den ger mig utslag.

      Radera
  4. Visst finns det en poäng i att inte försköna verkligheten, men jag tycker ändå att författare, i egenskap av att vara vuxna, kan föregå med gott exempel och undvika svordomar och liknande i sina böcker. Barnen kommer ändå helt säkert att höra folk i sin omgivning som har ett ovårdat språkbruk och jag anser därför att författare kan ta chansen att visa barnen att det finns alternativa sätt att få fram sin mening än att dra till med svordomar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig skriva exempelvis "det var en jävligt regnig dag" i en barnbok. Inte i en vuxenbok heller, för den delen. Däremot skulle jag kunna låta en karaktär ha ett sådant språk: för att illustrera den karaktärens personlighet som kanske ovårdad, excentrisk eller rent av vulgär.

      Radera
    2. Jag är ju lite gammalmodig av mig, trots att jag bara är 26 ;-), men jag skulle möjligtvis också kunna tänka mig att låta en karaktär kasta ur sig några svordomar om det bidrar till att ge en tydligare bild av karaktärens personlighet. Det är ju en annan sak än att själv använda sig av det språket :-) Jag skulle dock se till att inte välja de grövsta svordomarna, hur dekadent personlighet karaktären än har!

      Radera
    3. Nej, det skulle inte jag heller! Någon måtta får det vara. Och på bloggen svär jag aldrig (tror jag?).

      Radera
    4. Nej, jag har inte sett att du har svurit någonstans på bloggen! :-)

      Radera
  5. Mina och Linda Belanners böcker vänder sig i och för sig inte till de minsta, men det förekommer svordomar ibland. Och lite annat obehagligt.

    En ungdom i släktkretsen som fick boken i present undrade faktiskt om det var många svordomar i boken. Hon gillar inte det. Men hon hade inga problem med det när jag svarade att en del karaktärer i boken svär, men att jag såklart inte gör det. (I alla fall bara väldigt sällan.) Då var hon nöjd, för det är en annan sak, tyckte hon.

    Jag tycker att hon har en poäng. Nej, jag gillar inte heller fult språk. Men en del av mina karaktärer pratar så, för sådana är dem.

    Vår redaktör noterade faktiskt på ett ställe att en av våra karaktärer svor en hel del, just där. Det fanns en anledning: han var pressad i det kapitlet. Men samtidigt så var det onödigt mycket. Så vi strök ett (enda) fult ord för att texten skulle flyta bättre. Knappast något jag upplever som jobbigt.

    Slutligen så tror jag inte att jag skulle lägga in fult språk i en bok för yngre än det jag skriver. Inte för att vara politiskt korrekt som så, men för att det känns onödigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att stryka EN svordom känns ju inte så blodigt. Andra typer av ord stryker man ju friskt av alla möjliga olika skäl.

      I ungdomsböcker, som ju du skriver, tycker jag att det känns mer på sin plats med svordomar. Att dra till med ett "attsingen" om en femtonårig karaktär är förbannad blir ju bara löjligt. Dialogen ska ju i viss mån efterlikna talspråk och då tycker jag att man får ta sig en del friheter. Sen får man ju göra en avvägning: könsord skulle jag till exempel inte själv använda i en text även om de kan ge ett nog så realistiskt intryck.

      Radera