onsdag 6 februari 2013

Gul utanpå – självutlämnande hybrid


Patrik Lundberg, som till vardags arbetar som journalist, adopterades från Korea som spädbarn. Han växer upp i Sölvesborg där han sticker ut med sitt asiatiska utseende. En gång är det någon som liknar honom vid en banan: han är vit inuti men gul utanpå. När Patrik är i tjugoårsåldern bestämmer han sig för att tillbringa ett studieår i Incheon, Sydkorea. Där tänker han lära sig koreanska och söka upp sin biologiska familj.

Den självbiografiska berättelsen om Patriks möte med sitt koreanska ursprung är uppriktig och självutlämnande. Författaren har baserat boken på sina dagboksanteckningar, och det märks. Boken är en kronologisk redogörelse för utbytesåret och tar upp den koreanska kulturen, sökandet efter den egna identiteten och mötet med de biologiska föräldrarna. 

I Korea utmärker sig Patrik inte längre fysiskt och han får hög status i egenskap av adopterad. Helt plötsligt inser han att han har blivit ”Awesome guy”, en person som har lätt att få tjejer och som alla vill umgås med. Detta påverkar honom på ett sätt som inte bara är positivt. Vem är han egentligen? Är han samma person som han var hemma i Sölvesborg?

Om den självutlämnande dagboksformen är romanens styrka så är den också dess svaghet. Patrik Lundberg skriver på det sätt som är brukligt i en dagbok: man sammanfattar ett händelseförlopp med några meningar istället för att levandegöra och bygga ut det till en riktig scen. Ibland fungerar det här greppet bra, ibland gör det inte det utan texten blir redovisande och icke-gestaltande. Samtidigt är det kanske orättvist att bedöma Gul utanpå ur ett litterärt perspektiv: den har aldrig utgett sig för att vara något annat än en hybrid mellan ett resereportage och en dagbok. Och som sådan fungerar den väl.

Berättelsen om Patriks kluvenhet inför sitt koreanska ursprung är stark och jag blir berörd av boken. Framför allt är det historien om den biologiska familjens skuldkänslor och Patriks oro för hur Koreavistelsen ska påverka hans svenska mamma som grabbar tag. Patrik ljuger för sin mamma i Sölvesborg när han ringer hem och han låtsas inte om hur starkt han påverkas av att träffa sina biologiska föräldrar. Även glimtarna från uppväxten; kinesskämten och överlevnadsstrategierna för att stå ut med dessa är beskrivna med en drabbande klarsyn. Och det är de här delarna av berättelsen som står ut och dröjer sig kvar långt efter att jag lagt boken ifrån mig.

5 kommentarer:

  1. Låter som en bok som ska hamna på vill-läsa-listan!

    Och instämmer i din kommentar om Allt i hemmet. Väldigt fräsch efter Anna Zethraeus ankomst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade tipset. Och den var, trots vissa brister, verkligen läsvärd.

      Radera
  2. Intressant att läsa någon annans tankar den. Den hade definitivt både starka och svaga sidor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, absolut både svaga och starka sidor. Och jag tycker som sagt att du och jag fastnade för ungefär samma saker, fast vi kanske hade olika ingångar i texten. Det blir lite lurigt när man inte riktigt vet vilken fot man ska stå på när man recenserar. Är en sådan här bok ens skönlitteratur?

      Radera
  3. Åh, det är en jätteintressant fråga att fundera över!

    SvaraRadera