fredag 22 februari 2013

Paneldebatt om barnbokskritik: hur kritisk ska man vara och vad är skillnaden mellan bloggare och tidningskritiker?

I går var jag på Svenska barnboksinstitutet och lyssnade på en paneldebatt om barnbokskritik. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här debatten och mina tankar kring den, men det här är en blogg och jag har begränsat med utrymme. Så håll till godo – här kommer någon slags sammanfattning av de frågor jag tyckte var intressantast.

Vilka var där?
Paneldeltagarna: Lena Kjersén Edman, litteraturvetare, bibliotekarie och barnbokskritiker. Mats Kempe, författare, bibliotekarie och barnbokskritiker (även medlem i ALMA-juryn) samt Malena Janson, filmvetare och barnkulturkritiker.

Moderator: Nisse Larsson, författare och frilansjournalist.

I publiken: Ett blandat gäng av barnkulturkritiker, barnboksförfattare och förlagsfolk. Samt en svart liten hund.

Hur var stämningen?
Mestadels välvillig, man sökte generellt konsensus kring de frågor som togs upp. Förutom när Rose Lagercrantz hund sprang runt i bänkraderna och nosade på förlagschefens Erik Titussons ben. Det gillade han inte.

Och så själva sakfrågorna, då. 

För vem skriver barnbokskritikern?
Alla i panelen var överens om att en barnbokskritiker skriver för de vuxna förmedlarna av barnlitteratur, det vill säga lärare, bibliotekarier och föräldrar. Inte för barnen, även om man naturligtvis har målgruppen i åtanke i recensionen.

Vad tycker jag: Jag tycker nog att kritikern även skriver för upphovsmän och förlag, även om det naturligtvis inte kan vara det primära syftet med kritiken.

Hur kritisk ska kritikern vara?
Mats Kempe valde att recensera böcker som intresserade honom och berättade att han undvek att skriva recensioner med en alltför kritisk ton. Han tyckte att det kunde ge ett skadeglatt och avfärdande intryck och att dåliga böcker ofta var ointressanta att skriva om. Lena Kjersén Edman ville i första hand tipsa om böcker hon tyckte var bra och som förtjänade att nå ut. Malena Janson tyckte dock att det var viktigt att barnkulturkritiker talade om när något är dåligt, och hon fick medhåll från publiken. DN-kritikern Pia Huss tyckte exempelvis att recensenter har en skyldighet att varna när något är uselt, framför allt när det gäller böcker eller teaterföreställningar som har ett stort allmänintresse.

Vad tycker jag: Det är viktigt att barnlitteratur recenseras kritiskt och att det finns plats för negativa recensioner. Annars blir kritiken urvattnad och jag tror att den på sikt kommer att uppfattas som oärlig och meningslös. Det är speciellt viktigt med en kritisk granskning av en bok som får mycket uppmärksamhet och stora försäljningsframgångar. Jag uppskattar alltid den kritiker som vågar sätta ner foten och göra en sågning. Sedan är jag själv inte så förtjust i att ge den formen av kritik, men då ska man tänka på att jag själv skriver barnböcker och att det komplicerar saken. Jag skulle till exempel inte våga/vilja totalsåga en Augustprisnominerad bok eftersom det lätt skulle ge intrycket av att jag var avundsjuk eller missunnsam. Däremot uppskattar jag oerhört att det finns recensenter och bloggare som inte behöver ta de hänsynen som jag själv känner att jag måste göra.

Vad är skillnaden mellan tidningskritiker och bloggare?
Lena Kjersén Edman ansåg att tidningsrecensenter hade bättre bakgrundskunskaper och en annan förmåga att se den enskilda boken i sin kontext. Vi vet till exempel att det "finns en författare som heter Maria Gripe" och att "det fanns fantasy före Twilight", sa hon. Hon ansåg däremot att bloggare stod för mer känslouttryck och en personligare läsupplevelse och att det också kunde vara positivt.

Vad tycker jag: Vem som helst kan starta en blogg, och det gör naturligtvis att det finns ett stort antal amatörer bland bloggarna. En kritiker på en dagstidning har däremot oftast någon slags teoretisk bakgrund (även om så inte alltid är fallet.) Så ska man hårddra det så är bloggare absolut amatörer i större utsträckning än tidningsrecensenter. Det jag tycker är viktigt att påpeka är dock att alla bloggare inte är glada amatörer utan teoretisk kunskap. Det finns en hel del bloggskribenter som själva är litteraturvetare eller journalister och som även skriver tidningsrecensioner utanför bloggen. Dessutom finns det en stor grupp med verksamma barn- och ungdomsboksförfattare som bloggar. Så att göra en generalisering i stil med att bokbloggare till skillnad från tidningsrecensenter inte vet vem Maria Gripe är tycker jag blir väldigt orättvist.

Däremot tror jag att det är viktigt att förstå bloggandet som medium. En bloggrecension har andra krav på sig än en tidningsrecension. En recension i en blogg ska vara aktuell, rapp, lättläst, personlig och gärna rolig. Medan en recension på en kultursida kanske har ett långsammare tempo, ett mer korrekt och akademiskt språk och en sakligare ton. Betyder det att den som skriver en typisk bloggrecension per definition inte kan ämnet eller skriver på det sätt som den gör för att den inte klarar av att skriva som en tidningsrecensent? Det tror inte jag.

En anekdot: Lena Kjersén Edman berättade att det hade hänt något hon tyckte var spännande i bloggvärlden och tog upp kritiken som Johanna Ö på Bokhora fick när hon lät sin tvååriga son Tage vara med och recensera böcker. "Folk blev väldigt arga", sa hon. (Men det var ju JAG som blev arg och reagerade.) Det hela utmynnade i en diskussion om huruvida man ska lyfta in sina egna eller andras barns åsikter i recensioner. Ja, ni vet ju vad jag tycker i den frågan. Mitt inlägg om Johanna Ö:s bilderboksrecensioner hittar ni HÄR.

Nu blev det här inlägget förstås alldeles för långt. Men komplettera gärna i kommentarsfältet med era egna tankar om barnlitteraturkritik, så kan diskussionen fortsätta! Jag vill hemskt gärna vet vad ni tycker.

11 kommentarer:

  1. Du skulle ställt dig upp och sagt:
    Det var jag! :)

    Jag såg att Johanna Ö refererade till kritiken i ett senare inlägg. Men det med att hon sa att "folk" blev vädigt arga är ett praktiskt exempel hur man lätt tolkar in egna gissningar i vad man läser - ingen är objektiv.

    Intressant läsning. Skriv gärna mer om du kommer på mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade lust att ställa mig upp, hehe. Men nöjde mig med att konstatera att det var roligt att hon hade läst mina synpunkter och uppenbarligen tyckt att de var intressanta.

      Radera
  2. Hej Janina! Det är så roligt att ha hittat till din blogg! Ditt namn lät bekant och jag kunde först inte komma på varför, men efter att ha letat bland mina gamla mejl ser jag att du mejlat mig en gång med ett värdefullt tips som jag nu i efterhand tackar för, det såg ut som att jag aldrig svarade dig då. Ber om ursäkt för detta och skyller på sömnbrist!

    Jag delar verkligen ditt intresse för barnböcker, både att läsa själv och att läsa för mina barn. Debatten du beskriver ovan är intressant, och jag håller verkligen med dig i det du skriver om Lena Kjersén Edmans uttalande. Väldigt orättvist att förutsätta att bloggare inte ens vet vem Maria Gripe är!

    Detta får mig osökt att tänka på många läkares inställning till att patienter söker information på internet. DN har en artikelserie om detta. Det känns som att stora grupper i samhället helt enkelt inte har fattat hur nätet fungerar. Ja, det finns massor av skit, man ska inte tro allt man läser, många bloggare kanske är okunniga. Men det finns också massor med guldkorn, och med ett minimum av kritiskt tänkande och förmåga att sålla bort det värsta så hittar man dem!

    Är lite osäker på om jag lyckas göra parallellen lika klar som i min egen hjärna. Skyller återigen på sömnbrist.

    På återseende, hit kommer jag tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Helga! Så roligt att se DIG här! Jag läser din blogg och har gjort i flera år. Dina pojkar är i samma ålder som mina, och jag känner ofta igen mig i dina fina beskrivningar av vardagen med dem, både av det fina och det jobbiga. Jag är lite dålig på att lämna kommentarer dock, ska försöka bättra mig på den fronten nu när du har hittat hit och allt.

      Vad gäller det där mejlet så minns jag det väldigt väl. Ingen fara att du inte svarade, jag tror jag tänkte att det var mycket som var jobbigt för dig just då.

      Vad gäller internet/bloggande så har jag inte sett artikelserien du refererade till, ska leta rätt på den. Och det är ju precis som du säger – de flesta moderna människor vet faktiskt att vara källkritiska när man söker information på internet.

      Vad roligt att vi har intresset för barnlitteratur gemensamt – och jag hoppas verkligen att jag får se dig här igen!

      Radera
  3. Ett synnerligen välformulerat och intressant inlägg, Janina! Jag håller med om allt du skriver och tycker spontant att det var intressant att Kjersén Edman hade så fyrkantiga åsikter om bloggare.

    /Bokbloggare, svensklärare och litteraturvetare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Josefin! Ja, det var faktiskt ganska kategoriskt sagt. Samtidigt vet jag att Lena Kjersén Edman är en flitig bloggläsare och att hon nog generellt är postitiv till bloggande. Men nog kände jag mig lite upprörd å mina egna å andra bloggskribenters vägnar av just de ovan citerade formuleringarna.

      Visst finns det dåliga bloggar, men det finns också många smarta, välformulerade och initierade bloggare. Till saken tycker jag dessutom hör att en del tidningsrecensenter, trots imponerande formella meriter, inte skriver särskilt bra recensioner. Ibland är det rena innehållsreferat, även i stora tidningar.

      Radera
  4. Konstigt exempel också. Kunde hon inte ta i lite mer. Maria Gripe liksom. Vem vet INTE vem det är? (Eller är det min ålder?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är min teori: Kritiker med litteraturvetenskaplig bakgrund vill gärna sätta verket i sin kontext. Litterära epoker, genrer, intertexter och bokens förhållande i övrigt till andra verk och dess plats i litteraturhistorien är väldigt viktiga för en litteraturvetare. De berättartekniska aspekterna sysslar man däremot inte speciellt mycket med inom litteraturvetenskapen.

      En litteraturvetare vill av de skälen gärna bygga sin recension kring släktskap och förhållanden till annan litteratur. Att, när man recenserar en spökhistoria, därför utelämna vilket eventuellt släktskap som finns med Maria Gripe eller Poe, det ser nog en del litteraturvetare som en fundemental brist. Det är helt enkelt deras idé om hur en recension ska se ut. Och jag tror att det kan ha varit det Lena Kjersén Edman menade, att man som bloggskribent inte alltid har det litteraturvetenskapliga perspektivet (som hon kanske har).

      Personligen kan jag tycka att det blir rätt tröttsamt att till varje pris försöka se referenser till andra verk eller att vilja kategorisera en bok litteraturvetenskapligt eller litteraturhistoriskt. I vissa recensioner är det relevant, men i vissa är det helt fel fokus! Att nämna Robinson Crusoe när man recenserar Sofia Nordins bok "En sekund i taget", ja, det är relevant. Men att recensera, säg, "Gul utanpå" av Patrik Lundberg med det filtret påslaget, det blir goddag yxskaft.

      Och det tycker jag ibland kan vara en brist hos recensenter med akademisk bakgrund – att de utelämnar själva hantverket och de kvalitativa aspekterna och istället fokuserar på att ständigt göra en analys som bygger på bokens relation till andra verk. (Nu påstår jag inte alls att Lena Kjersén Edman gör så, jag tänker närmast på en del andra recensenter som jag inte har lust att namnge.)

      Själv är jag mer intresserad av berättarteknik och hantverk i en recension, för det tycker jag säger mer om verkets kvalitet än eventuella Maria Gripe-referenser.

      För övrigt, nu när jag har eldat upp mig: Ser jag en recensent till som NÄMNER Maria Gripe i en recension av en spökhistoria så skriker jag. Maria Gripe skrev spökhistorier, javisst. Men hennes styrka som författare var framför allt de nyanserade, fina och realistiska karaktärer hon skapade. (Exempelvis Josefin, Elvis, Berta mfl) Där är hon i princip oöverträffad bland svenska barnboksförfattare. Och därför tycker jag att det blir helt fel att så fort en författare skriver lite kusligt så ska någon recensent komma och påstå att det är Maria Gripe-likt. Lite spökerier gör INTE författaren kommer i närheten av Maria Gripe.

      Radera
    2. Aha! Nu förstår jag. Tack för klargörandet.

      Radera
  5. Men jag gillar Rose Lagercrantz!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart du gör. Hon är ju fantastisk. (Men hunden var faktiskt lite bångstyrig.)

      Radera