måndag 25 mars 2013

Debatten om barnboksbloggarna fortsätter


Margareta Rönnberg har skrivit ett svar i kommentarsfältet till gårdagens inlägg där hon ställde ett antal frågor till mig. Jag har svarat på dem nedan (mina svar i fetstil). 

Margareta Rönnbergs text: 

Allt kortare recensioner överallt och utan barnperspektiv gällde saken

I mitt förtydligande på Boktjuven skrev jag just att jag avsåg bokbloggar såsom fenomen och de konsekvenser som de tycks få för recenserandet av barnböcker generellt. Du kokar ned det hela till sex punkter, nämligen att:

1) Bloggvärlden är ett sällskap för inbördes beundran.
Din text får fyra kommentarer, som alla hejar på dig, vilket just stödjer mitt påpekande. Du menar dock tydligen, att när du länkar till andra bloggare är du alltså kritisk till dem?

Nej, jag har inte påstått att jag är kritisk när jag länkar till andra. Jag har inte heller uttalat mig om just gårdagens inlägg, utan jag påstår att jag och andra bloggare ibland ger uttryck för olika uppfattning. Det förekommer ganska vilda diskussioner inom bloggvärlden ibland, till exempel om vad som är god litteratur eller vad som är en bra recension.

2) Bloggrecensioner är för korta.
Jag tog dina sju första recensioner 2012 under kategorin
”Barnböcker” och lät datorn räkna deras antal ord. Det blev i snitt 130 ord/recension. Kallar du det långt?

Den beräkningen stämmer inte. De sju första recensionerna jag skrev 2012 har ett genomsnitt på 290 ord/recension. Jag har en kategori som jag kallar "boktips" också, du kanske råkade få med några sådana i din uträkning? Jag skiljer nämligen på recensioner, som är mer omfångsrika och analyserande, och rena boktips. (Boktipsen kan ibland vara på några rader.) 

Om du väljer kategorin "recensioner" i menyn till höger så hamnar du rätt och får en bättre bild av hur just jag skriver recensioner. 

3) Bloggare inte skriver kritiskt om barnlitteratur.
Det vore väl en god idé att istället för att bli upprörd ge mig några exempel på där du eller andra bemött en annan bloggares recension? Mest upprörd blir du dock över att bli hopbuntad med ”alla bloggare”. Men jag har inte uttalat mig om dig! Jag har talat om en tendens, som t o m Ingerun Sjösvärd i vissa delar håller med om.

Jag tror att du får räkna med att bloggare kan bli upprörda när du uttalar dig så generaliserande om den gruppen som du gör.

4) + 5) Bloggare inte sätter in verken i sin kontext
Tipsa mig hellre om vilka långa recensioner du skrivit med verket insatt i dess kontext och med en diskussion om samspelet mellan text och bild. När jag scannade av en del av dem som du skrivit, råkade jag i vart fall ej på just dem.

Du får gärna läsa min recension av Johanna Thydells och Charlotte Ramels bilderbok "Det är en gris på dagis". Där skriver jag om författarens tidigare produktion, om var sagor om förmänskligade djur har sina rötter samt om andra böcker på samma tema. Vidare bedömer jag hur jag tycker att text, bild och bläddrande samspelar. LÄNK

Och som jag tidigare nämnde, välj kategorin "recensioner" i menyn om du är nyfiken på fler av mina recensioner. 

6) Bloggare bara ”tycker” om barnböcker
Det finns förstås bra bokbloggare och det finns dåliga, skriver du. Visst, vilket jag också gav ett exempel på: Marit Jonsson på Barnboksprat.
Att det finns korta och dåliga recensioner även i tidningsmedier var dessutom just min poäng: jag undrade om detta var en konsekvens av en trend som även råder på bloggar. Kanske ett slags smitta i bägge riktningarna? Jag hävdade nämligen att problemet inte var begränsat till bloggvärlden, utan det fanns ett olyckligt samspel. Att vara oinsatt beskyllde jag dock ingen för.

Jag tycker att själva kontentan av ditt inlägg är att bloggare är oinsatta. 

Men nej, jag visste inte att Johanna Thydell, Mårten Melin, Ulrika Lidbo, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg recenserar sina kollegers barnböcker. Var då? Är det verkligen lämpligt?

Nej, det har jag inte påstått. Jag skrev att de använde sig av sociala medier. Allihopa bloggar eller har gjort det nyligen. (Johanna Thydell och Mats Strandberg är numera bara aktiva på Twitter). Poängen var inte att de är barnboksrecensenter, utan att de använder sig av bloggandet som medium. 

(Vad gäller att recensera kollegors böcker så finns det ett ganska stort antal tidningskritiker som själva är aktiva författare, men det är en diskussion som hamnar lite utanför det här inlägget.)

Om du nu känner till så många andra bloggare som inte stämmer in på den nidbild som jag sägs teckna, varför delar du inte med dig av tips om dessa recensenter istället för går i – tydligen obefogad – försvarsställning? Mina farhågor gällde ju tydligen inte dig, så varför tar du åt dig så?

Hälsningar
Margareta Rönnberg

Jag gav min egen blogg som exempel på en blogg som inte stämmer med din bild av barnboksbloggar. Jag har inte lust att ”rangordna” andra bloggar utifrån vilka jag själv tycker är bra eller dåliga, det känns inte vidare trevligt.

Anledningen till att jag tog åt mig var att du gjorde en generalisering beträffande en grupp jag tillhör: barnboksbloggare. Och jag ville ge min syn på saken. För mig handlar det inte om att gå i ”obefogad försvarsställning”, utan om att sakligt bemöta dina argument.

13 kommentarer:

  1. Intressant. Några kommentarer:

    Egentligen kan jag se både lite tendenser av "klubb för inbördes beundran" och ganska ovanligt med kritiska recensioner - åtminstone för barnböcker.

    Är det ett problem eller ej - det tycker jag är svårare att veta.

    Barnperspektiv = en vuxen försöker gissa vad barn tycker och kanske fråga barn också. Det upplever jag att ganska många bloggare, inklusive jag, gör.

    Se tex min recension av "Idiot!" från förra året: http://www.boktjuven.com/2012/05/idiot-barnlitteraturlitteratur.html

    Godnatt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mjaa, jag tycker att jag ser kritiska recensioner av barn- och ungdomsböcker rätt ofta på bloggar. Däremot finns det vissa bloggar som har karaktären av boktipsbloggar, och på de bloggarna så är det sällan något kritiskt. Bland annat är Bokunge en sådan blogg. Men det är helt okej, tycker jag, att man väljer att ha den inriktningen på bloggen. För boktips och goda exempel behövs också.

      Sedan tror jag att det är viktigt att tänka på att alla bloggar som recenserar barn- och ungdomsböcker inte är rena barnboksbloggar. Det finns en hel del blandade bloggar också. Och dem ska man nog inte glömma när man diskuterar barnboksrecensioner.

      Radera
    2. Oki. Kanske missar jag ibland barnboks-skriverierna från bloggar som är mer inriktade mot vuxenböcker, säkert även en del barnboksinriktade bloggar. Det finns otroligt många bloggar.


      Radera
    3. "Du menar dock tydligen, att när du länkar till andra bloggare är du alltså kritisk till dem?"

      En lite tyken fråga, det. Fast det var kanske inte det enda som var lite småtyket skrivet, märker jag nu när jag läser om det. :) Självklart kan länkar till en annan blogg både bero på att man håller med något eller tycker tvärtemot eller lite både och. Oftast tror jag det är "hålla-med" länkar. Men det betyder inte att alla håller med alla alltid, så ensidigt är det verkligen inte.

      En annan kommentar jag har är att jag ser det som ett problem om alla de där författarna inte skulle "få lov" att recensera andras barnböcker. Om de inte gör det så är det väl troligen mest pga bristande intresse. Tex Johanna L recenserar ju alla möjliga böcker, med den äran, och hur tråkigt vore det inte om ingen som själv är författare får det? Jag hoppas förresten verkligen inte att du kommer att sluta med det heller!

      Radera
    4. Ja, lite tyket, tycker jag med.

      Och jag håller med dig om författare som recensenter, exempelvis Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck skriver ju bokrecesnioner samtidigt som de är författare och jag ser inget problem med det. Likaså Sanne Näsling, som är barnboksrecensent i DN samtidigt som hon själv skriver ungdomsböcker. Bland vuxenrecensenterna har vi Malte Persson, Jens Liljestrand, Aase Berg och många fler. Jag har svårt att se intressekonflikten, och det har väl dessutom alltid varit så att författare extraknäcker som kritiker? Men det kanske är kombinationen bloggande och författande som är förkastligt, vad vet jag?

      Radera
    5. Jag tycker att det finns en uppenbar intressekonflikt här som är mycket intressant. Dessutom läser jag just nu kursen om villkor och värderingar i litteraturkursen ;) Men nog måste man diskutera och förhålla sig till det faktum att författare är beroende av goda recensioner från kritiker vars böcker de recenserar. Och i det här sammanhanget väger nog bloggrecensioner rätt lätt.

      Radera
    6. Jomen, visst har du rätt i att det finns en intressekonflikt per se. Jag uttryckte mig lite onyanserat, det jag menar är att det är väldigt vanligt med kombinationen författare - kritiker. Och att jag, bland annat av den anledningen, inte tycker att det är olämpligt med en författare som recenserar andras böcker. Men det finns ett grundläggande principiellt problem i de dubbla rollerna, det gör det definititivt.

      Radera
  2. Den här diskussionen är fantastisk. Ja, det finns rena boktipsbloggar och nej, där finns inga djupare analyser. Det finns olika syften med olika bloggar liksom det finns olika syften med olika texter i en blogg, precis som du påpekar. Jag blandar gärna långa och korta inlägg, men märker att mina texter om barnböcker är lite kortare, om det inte finns något viktigt att diskutera, som med den här hen-boken http://www.enligto.se/2012/02/18/gor-det-inte-mer-komplicerat-an-det-ar/ Jag håller dock inte med om att det inte skulle finnas mer kunniga barnboksbloggare än jag, för det gör det absolut, jag är inte barnboksbloggare, men jag tipsar ibland om böcker tillsammans med mina barn. Det är skillnad och det är viktigt att vara medveten om skillnaden, vilket Rönnberg inte är. Hur skulle vi vara mer kritiska genom att hänga ut dåliga bloggare och länkar till deras dåliga inlägg? Gör det debatten eller analysen bättre? Men visst blir det debatt, minns bara diskussionen om senaste boken om Håkan Bråkan, där det hettade till rejält. http://www.enligto.se/2012/10/01/vad-vill-vi-lara-vara-barn/ och just dessa böcker är knappast några jag hyllat http://www.enligto.se/2012/03/08/om-stereotyper-i-barnbockerkristina/
    Men nu går jag väl i försvarsställning och dessutom håller jag med dig i denna klubb av inbördes beundran. Inte bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där är jätteviktigt tror jag, att reda ut begreppen. Alla inlägg om böcker är inte recensioner. En del inlägg är boktips. En del är en reflektion över en personlig läsupplevelse, kanske en man har haft tillsammans med barnen. En del är något annat. Som bloggläsare måste man hålla i sär det där, för annars är det risk att man blir besviken.

      Som bloggare tror jag också att det kan vara viktigt att man reflekterar över om det verkligen är en recension man skriver? Eller om det kanske är något annat? Och att man kanske funderar över hur man etiketterar inläggen. För mig är en recension definititvt mer än bara ett kort handlingsreferat och en enkel reflektion över om man gillade boken eller inte. Men det är ju så jag tänker, och inte alls något facit.

      Radera
    2. Jag vet inte riktigt om jag tycker att bloggare behöver berätta vad för sorts text som skrivs. Som bloggläsare och även som bloggare uppskattar jag att läsa bloggar där det blandas högt och lågt mellan långa och korta inlägg, reflektioner och recensioner, korta tips och långa funderingar. Jag tycker nog att det är upp till läsaren att fundera över skillnaden, om man ens behöver ha koll på det. Även i tidningar finns långa och korta texter. Visserligen står det ofta vilken sorts text som avses, men jag vet inte om jag tycker att det behövs i en blogg. En intressant tanke dock. Funderar vidare.

      Radera
    3. Nej, det där gör man ju som man tycker. Själv skiljer jag på boktips, som ofta är väldigt korta och inte alltid så analyserande, och recensioner. Recensionerna lägger jag ner mer tid på och jag försöker göra bedömningar av språk, dramaturgi, ämnesval, karaktärer med mera. Men det är ju som sagt bara mitt sätt att göra det på.

      Radera
  3. Jag läste ett inlägg hos Annika Koldenius som berör digitaliseringen av litteratursamtalen. Jag tyckte det var intressant även för denna diskussion, t.ex:

    "Det som jag istället ser som det hittills viktigaste som digitaliseringen inneburit för kritikern, är att de litterära samtalen och verksamheterna idag sker på fler platser och att fler människor deltar. Det offentliga litterära samtalet är inte längre en envägskommunikation förbehållen litteraturvetare och kritiker, som har en viss syn på vad som är ful och fin litteratur, utan det sker samtal också mellan vanliga läsare – på bokbloggar, på sajter...

    Den nya kritikern måste närma sig dessa nya litterära forum med nyfikenhet och öppenhet. Det är mångfalden av samtal som berikar i det nya digitala skönlitterära landskapet, inte mediet i sig."

    Hela inlägget finns här: annikakoldenius.wordpress.com/2013/03/27/replik-till-lyra-ekstrom-lindback-det-ar-mangfalden-av-samtal-som-berikar-i-det-nya-digitala-skonlitterara-landskapet-inte-mediet-i-sig/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett väldigt klokt citat, tycker jag, jag ska genast klicka mig vidare och läsa hela inlägget. Nyfikenhet och öppenhet, det tror jag är jätteviktigt.

      Som etablerad kritiker kan man nog ibland känna sig hotad av det här fenomenet, att alla "får" vara med och tycka till. Men jag tror att det är viktigt att man lär sig orientera bland den nya tekniken och tar den på allvar istället för att döma ut den med någon slags von oben-attityd.

      Sociala medier ställer andra krav än gamla medier. Till exempel kräver en blogg att du uppdaterar flera gånger i veckan (helst) och att du skriver korta, intresseväckande inlägg med en personlig ton. Det är något helt annorlunda mot att skriva längre texter för tryckt media. Det är en annan form av kommunikation, precis som att serier är annorlunda än romaner.



      Radera