tisdag 12 mars 2013

Låt ungarna ha sina hemligheter

När jag var fem år promenerade jag själv till kompisar, plingade på och frågade: "Ska vi leka?"

Vi lekte i skogen bland kärr, sly och rostiga tomburkar. Ingen vuxen var med när vi klättrade i träd, fiskade grodyngel och byggde kojor. Det var någon som hade sagt att det fanns en blottare på Banvallen. (Kanske var vi äldre då?) Vi visste nog inte riktigt vad en blottare var, bara att det var något otäckt.

I dag kan jag få hjärtat i halsgropen när jag tänker på allt som kunde ha hänt. Aldrig att jag släpper iväg mina ungar på det sättet jag själv blev ivägsläppt. För tänk på bilarna! Kärren! Blottarna!

Men var ska barn leka sina egna hemliga lekar när vi vuxna lägger näsan i blöt hela tiden? Om det har Håkan Jaenson skrivit en krönika för Svenska Barnboksakademin. Den kan du läsa HÄR.

8 kommentarer:

  1. Jag kan ha fel men jag tycker det låter som ett storstadsfenomen. Där jag kommer ifrån härjar barn fortfarande som de vill utan övervakning. Fast om det är i samma utsträckning som förr är det svårt för mig att säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det kanske vara. Själv är jag uppvuxen i en villaförort utanför Stockholm, och bor nu i en liknande villaförort. Och det är väldigt stor skillnad på hur barn rör sig ute nu mot hur det var när jag var barn. Framför allt är det väl trafiken som har ökat och gör att vi inte låter barnen leka fritt på gatan längre.

      Radera
  2. Jag får panik när jag tänker på trafiken, så jag känner igen mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är hemskt. Och en del kör som galningar, inne i vårt villaområde där det är 30. Ibland blir jag så arg att jag hytter med näven i bästa tantstil.

      Radera
  3. Tack för länktips! Där jag bor är det lägenheter och en stor gräsplätt i mitten där barn spelar fotboll, till synes utan föräldraövervakning, men å andra sidan tre miljarder lägenhetsfönster. Inte så hemligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte så hemligt. Men förhoppningsvis kan de i alla falla hinna tackla varandra lite innan någon vuxen kommer och ingriper ...

      Radera
  4. Och när jag var sex år och började skolan tog jag mig själv två kilometer till skolan! Det var visserligen på dinosaurietiden..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var annorlunda då. (Jag gick också själv till skolan (ej flera kilometer dock.)

      Radera