måndag 18 mars 2013

Onixdag

Lotta på Bråkmakargatan har onixdagar ibland, och det har jag också.

Eller rättare sagt var helgen något av en onixhelg, och känslan försvann tyvärr inte riktigt i och med den här råkalla marsmåndagen med försenade pendeltåg. 

På film ser det alltid mysigt ut när folk är deppiga, de sitter i soffan i pyjamas och raggsockar och äter glass ur paketet. 

Verkligheten, min verklighet alltså, är tyvärr inte alls sådan. Verkligheten är isblanka fläckar på uppfarten, tvättberg, mat utan kolhydrater och räkningar som behöver betalas. Även de dagar när man som minst behöver allt det där. 

Men nu ska jag strax krypa upp i sängen med mina två pojkar och vi ska läsa Levi Pinfolds Svart hund och ett kapitel ur Eva Bexells Prostens barnbarn. Och som vanligt i mitt liv får litteraturen stå för tröst och skimrande verklighetsflykt. 

10 kommentarer:

  1. Känner igen det där. Alltihop. Idag läste vi Gruffalon och Lenis Olle som tröst och verklighetsflykt. Fint så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Gruffalon! Bokmys=bästa trösten. Och så en varm liten unge därtill.

      Radera
  2. Litteraturen har tröstat mig många gånger också. "Prostens barnbarn" är en av mina favoritböcker. Så himla rolig! Prova lyssna på den någon gång, Margareta Krook är inläsare, och hon är fantastisk. Fast jag tror säkert att du är bra, du med :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är fantastiska, böckerna om Anton och Carl och den vresiga prosten. Vi har den som CD-saga också och brukar lyssna på den i bilen. Margaretha Krook är verkligen helt makalös, jag försöker härma henne så gott det går när jag läser.

      Radera
  3. Så bra hon är, Margareta Krook. Jag och mina syskon lyssnade nästan sönder de kassettbanden när vi var små. Nu kryddar vi gärna vår konversation med citat från böckerna och (nästan) alla andra står som levande frågetecken när vi säger "Var har ni teven?" med Anton-rösten så fort vi ses, eller skrattar ihjäl oss åt en skylt med "Pärlhyacintlökar" i butiken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så underbart. Jag älskar hennes uppläsning, hon ÄR verkligen alla personerna.

      Radera
  4. Suck. Mina ungar vägrar Prostens barnbarn. Har inte lyckats indoktrinera dem ännu. Men jag ger inte upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så synd. Prova ljudboken i bilen vetja! När inget annat finns att göra så brukar mina barn vara mindre kräsna.

      Radera
  5. Visst ser allt bättre ut på film. Huvudvärken, stressmagen eller den totala inspirationslösheten syns liksom inte. Och de behöver aldrig fylla i vabb-papper med fel inkomstuppgifter till försäkringskassan.

    Älskar Prostens barnbarn! Måste se om den finns kvar hos mina föräldrar så jag kan läsa den för sexåringen. Funderar ganska ofta på att introducera leken "döda lejon".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den leken skulle jag behöva ta till ibland också! Ganska ofta, faktiskt, nu när jag tänker efter.

      Radera