tisdag 2 april 2013

Intervju med Jonna Björnstjerna: illustratör till Slottet av is


Jonna Björnstjerna har gjort de fina svartvita illustrationerna till Slottet av is. Att samarbeta med Jonna har varit så himla roligt – dels för att hon är supertrevlig, dels för att hon är en fantastisk illustratör. Jag bad att få göra en intervju med henne inför släppet av Slottet av is.

Foto: Stefan Tell
Hej Jonna! Du är aktuell i vår med en ny bilderbok om den underbara familjen Kanin: Djupsjöns hemlighet. Dina tidigare böcker om familjen Kanin har fått fina recensioner och bland annat röstats fram som vinnare i Bokjuryn. Kan du berätta lite om hur du kom på idén till böckerna om den underbara familjen Kanin?

Familjen Kanin kom mest till av en slump faktiskt. Jag hade kämpat med att försöka göra en bilderbok ett tag, men det blev hela tiden för mörkt och hemskt. Som reaktion på detta satte jag mig en morgon och ritade det fånigaste jag kunde komma på. Det blev familjen Kanin. Och jag tycker det roliga med dem är att de är så endimensionellt fåniga och gulliga vilket blir en tacksam kontrast till allt det hemska som de råkar ut för. 

Vilka andra illustratörer och konstnärer inspirerar dig?

Massor! Bland annat Edward Gorey, Quentin Blake, Sara Fanelli, Shaun Tan, Jon Klassen, Ilon Wikland, Hans Arnold, Tove Jansson, Ingrid Vang Nyman, John Bauer, Mary Blair, Olaf Hayek... listan kan göras lång. Några nämnda, många glömda. Jag inspireras också mycket av författare, men det är en annan lista.  

Kan du berätta lite om hur det var att illustrera Slottet av is? Var det något särskilt i det uppdraget som var svårt eller roligt?

Det roliga var att jag föll så för berättelsen, och kände att jag verkligen ville göra den rättvisa. Berättelsen passade mitt detaljerade manér, den var tacksam att försöka skapa stämningsfulla bilder till. Det är en riktig saga. 

Det svåra var att rita människorna, att få Lo och Minna att se ut just som Lo och Minna som jag föreställer mig dem. Sen var det också svårt med skuggan som faller över Minna i trappan i slottet av is. 

När visste du att du ville bli illustratör? Hur kommer det sig att du började illustrera just barnböcker?

Det börjar med det gamla klassiska "jag har alltid tecknat och skrivit egna berättelser...". Sen insåg jag på gymnasiet att jag verkligen ville satsa på att skriva och rita, och har kört på som en ångvält sen dess med varierande resultat. Just barnböcker blev det för att man inte riktigt illustrerar vuxenberättelser om man inte ritar serier, och det har jag ingen lust med.

Vilka tekniker använder du och vad tycker du bäst om att arbeta med?

Tuschpennor på kopieringspapper och färglägger i datorn för det mesta, men familjen Kanin-böckerna gör jag på tjockare papper och färglägger med pantonepennor, gouache och akvarell. Jag tycker bäst om att göra detaljerade tuschteckningar som i Slottet av is, eftersom jag känner mig mest hemma med det.  

Kan du berätta lite om hur du arbetar när du får ett uppdrag att illustrera en barnbok?

Vi hade faktiskt som uppgift på universitetet att illustrera vår arbetsprocess, och min grupp valde att göra en skämtsam labyrint av prestationsångest, inspiration, prokrastinering i form av öl och tupplurar, långa tecknarsessioner, hopp och tvivel, återvändsgränder och eureka-moment, tankar om att byta yrke och eufori. Det tycker jag var en ganska träffande beskrivning av den kreativa processen den är organisk, lever sitt eget liv. 

Planering har jag inget sinne för överhuvudtaget, men processen går till som så, att jag först läser manus, sen skissar jag de första scenerna jag kommer att tänka på. Jag ritar alltså de scener jag får i huvudet, och funderar på perspektiv och sånt senare. Sen när jag har skickat iväg de första skisserna och fått feedback om eventuella ändringar, tuschar jag och redigerar efter det teckningarna i datorn. Sen klumpar jag ihop allt i en zip-fil och skickar iväg till layoutarna på förlaget. Mot slutet blir det ofta alldeles för långa arbetspass. Men efter det brukar jag kunna ta ledigt ett tag, och då tycker jag plötsligt att jag har världens bästa jobb igen. 

2 kommentarer:

  1. Åh, Jonna är en av mina favvoillustratörer, roligt att läsa! Ser fram emot hennes nästa kaninbok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt! Jag ser också fram emot den nya boken.

      Radera