fredag 31 maj 2013

Några fler tidningsrecensioner

Varje gång jag får en tidningsrecension blir jag så hjärtans glad. Det är sådan konkurrens om utrymmet på kultursidorna, och utrymmet för barnböcker är som bekant tyvärr ännu mindre än för vuxenböcker. När man skriver barnböcker kan man faktiskt inte förvänta sig några tidningsrecensioner över huvud taget.

Att en journalist har tagit min bok i den stora högen av rec-ex och valt att lyfta fram och diskutera den i en recension, det betyder med andra ord väldigt mycket.

Nu har det kommit ytterligare två fina tidningsrecensioner av Slottet av is: en i Norra Skåne (hittar ingen länk där, tyvärr) och en i Fria Tidningen (där jag fick vara med under ingressen "vårens bästa barnböcker". Tillsammans med Malins fina månulvar!).

(Och så klart betyder bloggrecensioner också mycket! Det vet ni att jag tycker.)

Magert med tegelstenar i detta hem

Ingerun på Boktjuven har utmanat mig. Utmaningen går till så här: Man ska nämna fem tegelstensböcker som man har läst och två som man inte har läst, och man ska ha dem hemma.

Det var skralt med tegelstenar i detta hem, kan jag meddela. Men så är jag också en person som gillar stringens och tunna böcker. 

Jag hittade faktiskt bara tre lästa tegelstenar i min bokhylla: Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij (633 sidor), Agaat av Marlene van Niekerk (712 sidor) och En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (678 sidor).

Och jag hade inte så många som jag inte hade läst heller. Två lyckades jag dock skrapa ihop: Shantaram av Gregory David Roberts (940 sidor!) och Harry Potter och den flammande bägaren av J K Rowling (753 sidor). (Nej, jag har inte läst alla Harry Potter-böckerna. Jag är inte något Potter-fan, även om jag kan förstå populariteten.)

Och nu ska jag utmana fyra bloggar också! Jag väljer Carolina läser, Kolofont, Christin Ljungqvist och En gul apelsin. Känn er utmanade!

tisdag 28 maj 2013

Jag dyker upp på bokmässan

Tillsammans med den populära barnboksförfattaren Jo Salmson (pseudonym för Catharina Wrååk) ska jag prata fantasy på bokmässan, på lördagen kl. 10.30. Kom och kolla vetja!

Hela seminarieprogrammet hittar du HÄR.

söndag 26 maj 2013

Ett absolut måste för dig som skriver/vill skriva för barn och unga!

skirva för barn, barnboksförfattare, bli författare, ungdomsboksförfattare
Det har kommit ut en ny skrivhandledning: Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin.

Jag håller på och läser den just nu och är helt begeistrad. Och jag inser att nu kan jag lägga ner min egen blogg och gå och dra något gammalt över mig.

Nädå.

Men Ylva Carlsdotter Wallin har en syn på barnlitteratur som jag delar. Dessutom har hon ett gediget kunnande och hon lyckas blanda skrivtips med litteraturvetenskapliga resonemang på ett aptitretande och pedagogiskt sätt. Hon tar sig an ämnet så tydligt och initierat att jag blir både inspirerad och imponerad.

Jag är så glad över att det kommit en skrivhandledning som inte bara fokuserar på författarens hantverk (för det är ju samma både för barn- och vuxenförfattare), utan också på de särskilda problem som man man brottas med när man skriver för unga. Frågor som tas upp är till exempel bilderbokens särskilda form, hur man gör för att skriva lättläst eller hur man ska tänka kring målgrupp, ämnesval med mera. Boken innehåller också intervjuer med flera framgångsrika barnboksförfattare, bland annat Martin Widmark och Jenny Jägerfeld.

Skrivtipsen i boken genomsyras av en respektfull och empatisk barnsyn. Och det är också något som är viktigt för en barnboksförfattare menar jag; att hitta barnet inom sig, och liksom förhålla sig till det på ett ömsint sätt. Att inte vara överslätande, ironisk eller kritisk mot det där oerfarna barnet man en gång var. Därför är jag glad över att den här boken så tydligt poängterar vikten av att stå på barnets sida.

Den här boken är ett absolut måste för dig som skriver för unga, eller som drömmer om att göra det! 

fredag 24 maj 2013

Bokhora tipsar om Slottet av is i dag

Johanna K på Bokhora tycker att fler ska läsa Slottet av is och tipsade om den i veckans fredagsfråga. Det gjorde mig jätteglad.

Länken hittar du HÄR

torsdag 23 maj 2013

Intervju i Mama




I nya Mama är det en artikel som handlar om författardrömmar och att förverkliga dem. Jag och några andra "författarmammor" (Sofie Sarenbrant, Nina Ulmaja och Pernilla Alm) blir intervjuade och ger läsarna våra bästa tips. 

Spring och köp! 

tisdag 21 maj 2013

Kvällens godnattsaga

Blev en outslitlig klassiker som fyraåringen valde: Historien om någon av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen.

Vad är det som gör den här boken så bra?

Jag vet inte riktigt. Kanske är det den genialiskt enkla idén med den röda tråden som löper över sidorna? Kanske är det det klassiska deckarupplägget med ett mysterium som måste lösas? Eller det direkta tilltalet och upphovsmännens medvetenhet om högläsningssituationen?

En favorit är den, i alla fall. 

måndag 20 maj 2013

Författarpresentation

Jag har lagt upp en författarpresentation på Författarcentrums hemsida.

Så nu går det bra att boka mig via Författarcentrum. Jag träffar gärna elever och pratar om Slottet av is, eller allmänt om skrivande och läsande.

Länken hittar du HÄR

torsdag 16 maj 2013

Några fler läsarreaktioner

Slottet av is har fått några fler omdömen lite här och var.

Sundsvalls tidning har recenserat.

Barnboksprat, Josefin på Fabulerat och Judit på Beasbokhylla (här fungerade det tyvärr inte att länka till själva inlägget) har skrivit om boken.

I dag recenserade stora fina Bokhora också - yey! (Intressant läsning av Johanna K, som har funderat över om Härskaren och pappan är samma person.)

Och så har det droppat in en hel del omdömen på Adlibris. (Gladast blir jag förstås över Williams kommentar. Han tyckte nämligen att han kom in i boken snabbt, fast han inte brukar göra det. Det glädjer mig, William. Jag tycker nämligen att man ska komma in i en bok snabbt. Annars har författaren inte riktigt lyckats.)

Jättekul, tack till er som har läst och tagit er tid att skriva och berätta vad ni tyckte! 

tisdag 14 maj 2013

Varför bloggar man?

Ibland kan jag fråga mig det.

För det tar tid att blogga. Och det är en ständig avvägning mellan privat och personligt, det är recensionsex som ligger i bokhyllan och stirrar anklagande på en fast man hellre vill se Girls, det är det där ständiga men det här borde jag kanske kunna blogga om som äter sig in i vardagen tills man känner sig alldeles jagad, det är det dåliga samvetet när man inte hunnit uppdatera på några dagar.

Och så dimper det in ett fantastiskt mejl fullt med pepp och vänliga ord från en författarkollega eller en bloggkompis och man inser att om det inte vore för bloggen skulle jag inte ha fått de här mejlen, inte lärt känna de här människorna, inte ingått i den här gemenskapen, fått de här nya vännerna.

Och då blir man lite kär i bloggandet igen.

Tack! Ni vet vilka ni är. 

fredag 10 maj 2013

Andra boken-ångesten: Malin Klingenberg gästbloggar


I dag är jag väldigt stolt över att presentera en gästbloggare här hos mig, nämligen barnboksförfattaren Malin Klingenberg! Malin skriver lättläst, humoristiskt och egensinnigt och i dagarna har hon precis kommit ut med sin andra bok: Irene och sedelsugen på Schildts & Söderströms förlag. 

Malins gästinlägg handlar, lämpligt nog, om hur andra boken kan bli en betydligt tuffare resa än vad man tänkt sig. (Och jag skriver lämpligt nog, eftersom jag precis i detta nu, befinner mig där Malin gjorde när hon hade skickat in sitt andra manus till förlaget.)

Här kommer Malins text: 

Foto: Aja Lund/Lundagård
År 2010 kom min första bok Patrik och Pensionärsmakten ut. Jag var överlycklig. Så klart. Jag hade skickat in manuset till exakt ett förlag och det blev antaget. Jag var därför vid gott mod när jag skulle skriva min andra bok. Det här kan jag, för jag har gjort det förr, tänkte jag och satte igång. Författandet av uppföljaren började bra. Jag var inspirerad och jobbade på. Sen skickade jag in manuset och fick veta att det var något väsentligt i berättelsen som fattades.

En av utmaningarna med att skriva är att förhålla sig sakligt till det man producerar. Själv varvar jag stunder av hybris när jag tycker att jag är fantastisk, med andra stunder, då jag undrar jag varför jag överhuvudtaget ids försöka när det finns så många andra författare därute som antagligen är mycket mer produktiva, ambitiösa och begåvade än jag. Tankarna vandrar precis hursomhelst och det finns inget mätinstrument som säger om jag har rätt eller fel. Ensamheten som på ett sätt är en förutsättning för att jag skall få något skrivet, blir ett gissel.

Efter att ha skjutsat manuset fram och tillbaka tre gånger för omarbetning (det fanns massor som inte fungerade i texten, jag förstod precis vad som var fel … efter att redaktören påpekat det) började min desperation växa. Jaha, tänkte jag till sist. Jag kunde tydligen bara skriva en bok. Precis lika lätt som det är att bli upplyft av god feedback är det att slås ner av motgångar.

Som tur är jag envis. Sent en natt fick jag en helt ny idé och följande morgon raderade jag 23 av de 25 kapitel jag hade skrivit och började om från början. Till min glädje och lättnad var mina redaktörer nöjda med den nya berättelsen. Irene och sedelsugen höll jag i min hand för första gången för ett par veckor sedan. Och det kändes nästan ännu skönare än när min första bok kom, bara för att jag visste vilket jobb som låg bakom.

För tillfället går jag omkring och filar på idéer till en tredje bok i serien. Den här gången inbillar jag mig inte att jag vet hur man gör. Det kan hända att trean kräver en helt annan process än de tidigare. Men jag har lärt mig att det lönar sig att vara envis och jobba hårt. Det blir en bok till slut. Bara jag vågar radera det som inte är bra. Och bara jag inte ger upp vid minsta motstånd.

Tusen tack för att jag fick gästblogga hos dig, Janina! 

Tidigare i veckan har jag besökt Mia (skrifva.blogspot.com), Amanda (amandas.papper.fi), Jessica (bokbabbel.com) och Maria (turtschaninoff.blogspot.com). Hälsa gärna på hos mig på engulapelsin.blogspot.com!

onsdag 8 maj 2013

Släppfest för Solviken

Min skrivarkurskompis Annika Estassy debuterar i dagarna med sin frelgoodroman Solviken. I måndags var det kalas för boken!

Det var jättetrevligt att få komma och fira Annika. Och nu ska det bli spännande att få läsa boken.

söndag 5 maj 2013

Björnstjerna-bonanza




Jag var uppe på förlaget i fredags och då fick jag med mig den här boken hem. Jonna Björnstjernas bilderböcker om den underbara familjen Kanin har varit slutsålda ett tag, men nu har de kommit ut i en fin samlingsutgåva med tre bilderböcker i en bok. 

Nu är jag ju förstås lite partisk, men åh, vad jag tycker att Jonnas böcker är rysliga och härliga på samma gång! Min fyraåring och jag högläste och han hade en väldigt stark läsupplevelse. Jag frågade om jag fick blogga om den, men det fick jag inte. Så då gör jag förstås inte det. 

Hur som helst tycker jag att de här böckerna är riktigt läskiga, otroligt fint illustrerade och perfekta att högläsa. Bilderbokstips alltså! Passar från tre år och uppåt, och kanske inte de mest lättskrämda telningarna. 

fredag 3 maj 2013

Barnboksentusiast avslöjar: så mutar jag mina barn




Min äldsta son fyller sju till sommaren och han har kunnat läsa i lite drygt två år. Men han gör det oftast inte frivilligt. 

Själv lärde jag mig läsa, satte mig på eget initiativ med en hög Bamse-tidningar och gick sedan raskt vidare till kapitelböcker. Aldrig att någon behövde uppmuntra, tjata eller muta mig för att få mig att läsa. 

Men alla barn är olika. Och det enda som gäller för att få upp läsflytet är att nöta, nöta och nöta läsning. 

När man kommit över tröskeln som läsare, och läsningen går av sig själv, det är då den blir njutbar. Och det är då det går att koncentrera sig på berättelsen istället för på tekniken. 

Det här vet jag. Men för min son är det svårt att ha ett långsiktigt, vuxet perspektiv på sitt läsande. För honom ligger det närmare till hands att ge upp när det känns trögt, be mig eller sin pappa läsa högt, eller springa iväg och spela tevespel istället. Och därför hjälper jag honom att bryta ner det övergripande målet – att bli en god läsare – till för honom greppbara beståndsdelar. 

Han får lägga en glaskula i en burk för varje gång han läser exempelvis ett kapitel i Bamse eller ett antal sidor i någon lagom svår bok. (Hur ofta han vill läsa väljer han själv.) När burken är full får han en belöning. 

Mutor? Förkastlig barnuppfostran? Nej, det tycker inte jag. Jag tycker att det är pepp och uppmuntran på ett sätt som en sexåring kan förstå och ta till sig. 

torsdag 2 maj 2013

Lässvacka

Jag har inte haft läslust på sistone. Speciellt inte lust att läsa barn- och ungdomsböcker: läsning som är kopplad till bloggen och mitt eget skrivande. Det har varit mycket på sistone med släpp av Slottet av is, nytt jobb och annat och jag har inte riktigt haft energi för att läsa andras böcker på samma sätt som jag brukar.

Jag har också haft ett sug efter att läsa böcker för vuxna. Kanske för att den läsningen över huvud taget inte är kopplad till prestation (=eget skrivande) eller att skriva recensioner för mig.

I dag på pendeltåget läste jag Kristian Lundbergs Yarden. En tunn liten sak som berörde mig mycket. Det var just den typen av bok jag behövde just nu.