fredag 3 maj 2013

Barnboksentusiast avslöjar: så mutar jag mina barn




Min äldsta son fyller sju till sommaren och han har kunnat läsa i lite drygt två år. Men han gör det oftast inte frivilligt. 

Själv lärde jag mig läsa, satte mig på eget initiativ med en hög Bamse-tidningar och gick sedan raskt vidare till kapitelböcker. Aldrig att någon behövde uppmuntra, tjata eller muta mig för att få mig att läsa. 

Men alla barn är olika. Och det enda som gäller för att få upp läsflytet är att nöta, nöta och nöta läsning. 

När man kommit över tröskeln som läsare, och läsningen går av sig själv, det är då den blir njutbar. Och det är då det går att koncentrera sig på berättelsen istället för på tekniken. 

Det här vet jag. Men för min son är det svårt att ha ett långsiktigt, vuxet perspektiv på sitt läsande. För honom ligger det närmare till hands att ge upp när det känns trögt, be mig eller sin pappa läsa högt, eller springa iväg och spela tevespel istället. Och därför hjälper jag honom att bryta ner det övergripande målet – att bli en god läsare – till för honom greppbara beståndsdelar. 

Han får lägga en glaskula i en burk för varje gång han läser exempelvis ett kapitel i Bamse eller ett antal sidor i någon lagom svår bok. (Hur ofta han vill läsa väljer han själv.) När burken är full får han en belöning. 

Mutor? Förkastlig barnuppfostran? Nej, det tycker inte jag. Jag tycker att det är pepp och uppmuntran på ett sätt som en sexåring kan förstå och ta till sig. 

8 kommentarer:

  1. Vilken kreativ lösning! Väldigt peppande.

    SvaraRadera
  2. Vi är så otroligt duktiga på att döma oss själva när vi är föräldrar, när i själva verket de flesta mammor och pappor känner sitt barn bäst själva och vet vad som funkar.

    Många ord har en fram och baksida när det gäller uppfostran. Som mutor/belöning eller konsekvens/straff (som till och med kan hänga ihop). Jag undrar själv ofta över min egen teknik att inte dela ut vissa belöningar som straff. Min 7-åring får 30 minuters extra speltid på fredags kväll om han gjort skrivläxan minst 3 ggr under veckan. Det spelar ingen roll hur många rätt han har på provet, det är ordentliga förberedelser som belönas. Han har även en timmes speltid på lördag och söndag men dessa ryker om det han gör ngt huvudlöst elakt eller dumfarligt. Som tur är händer det inte så ofta.

    Konsekvenstänkandet är färdigt utvecklat när man är 25 år. Att lägga på barnet att förstå allt om man gör det ena eller det andra verkar svårt. Att bli av med en timmes speltid i min äldste sons värld är monumentalt stort och lite enklare att förstå; det får därför extra stor verkan de få ggr vi måste ta till den konsekvensen eller straffet (även om nog barnpsykologer suckar även det).

    Motivation är en stor sak men ibland svår att förstå sig på som förälder eftersom ens barn motiveras av andra saker än vi själva. Om din son gillar spel, köp speltidningen Robot. Det tipset fick jag och det funkar finemang för en kille som precis är i början av sin läskarriär. Det kanske inte övar empati på samma sätt som skönlitteratur men det är definitivt en början.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst har du rätt i att vi föräldrar är bra på att ge oss själva dåligt samvete. Man ska helst inte hota/tjata/muta/skälla. Utan tala lugnt och pedagogiskt med barnet och då kommer det att göra precis som man vill? Funkar oftast inte i praktiken. Och eftersom läsningen är så viktig för nästan alla skolämnen, ordförråd, empatiförmåga med mera så har vi bestämt att det är okej med mutor just i det sammanhanget.

      Tack för tips om tidningen Robot! Den ska jag kolla in. Allt är tillåtet, bara han läser.

      Radera
  3. Bra knep! Min åttaåring läser som en galning för att fylla sidorna i sin läslogg. Han ser det som en tävling med klasskompisarna. Vem bryr sig om var drivkraften kommer ifrån? Huvudsaken är att ungarna läser tillräckligt mycket för att förstå tjusningen med det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra med en läslogg! Är det er/hans idé eller skolans? Och har du några tips på nybörjarläsning, sådant som din son har gillat? Gärna färgbilder och inte så hemskt mycket text, (men mer än i de allra mest lättlästa böckerna som till exempel böckerna om Axel och Omar.)

      Radera
    2. Det är skolans påhitt som jag stöttar helt :) I min egen undervisning ger jag eleverna Läsdagböcker. Finns fina inbundna som det bara är att fylla i. Det blir ett fint minne att ta med sig efter skoltiden.

      Mitt tips på en bok för den som har kommit igång med läsningen med fortfarande inte vill ha för mycket text på varje sida är "Mitt lyckliga liv" och "Mitt hjärta hoppar och skrattar" av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson. Superfina bilder, underbara berättelser och ett träffsäkert språk. Lätt att läsa men ändå något att bita i.

      Radera
  4. Tips: På akademibokhandeln kan man ta "läsborgarmärket". Man får ett litet häfte att fylla i varje gång man läst en bok, och efter fem böcker får man ett märke. Efter fem böcker till, ett nytt märke osv. Totalt finns det tre märken, rött, vitt och svart. Vi har börjat med vår son, men även detta går lite trögt :-)

    SvaraRadera