tisdag 14 maj 2013

Varför bloggar man?

Ibland kan jag fråga mig det.

För det tar tid att blogga. Och det är en ständig avvägning mellan privat och personligt, det är recensionsex som ligger i bokhyllan och stirrar anklagande på en fast man hellre vill se Girls, det är det där ständiga men det här borde jag kanske kunna blogga om som äter sig in i vardagen tills man känner sig alldeles jagad, det är det dåliga samvetet när man inte hunnit uppdatera på några dagar.

Och så dimper det in ett fantastiskt mejl fullt med pepp och vänliga ord från en författarkollega eller en bloggkompis och man inser att om det inte vore för bloggen skulle jag inte ha fått de här mejlen, inte lärt känna de här människorna, inte ingått i den här gemenskapen, fått de här nya vännerna.

Och då blir man lite kär i bloggandet igen.

Tack! Ni vet vilka ni är. 

8 kommentarer:

  1. Åh, jag håller med! Ibland kan jag känna en sån meningslöshet inför bloggandet och som du säger känna mig jagad. Men så kommer alltid den där lusten tillbaka för att det är inspirerande och lärorikt, och väldigt roligt att röra sig i en gemenskap på nätet där det finns andra med samma intresse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det går så hemskt mycket i perioder. Just nu är det vår, jag längtar ut i trädgården och inte så mycket efter att sitta vid datorn. Och då är det lätt att känna "varför håller jag på med det här egentligen". Men om jag inte bloggade, tänk vad ensam jag skulle känna mig då. Utan kontakt med skrivande, läsande och intressanta bloggare, skrivarkompisar och författarkollegor.

      Radera
  2. Janina, gillar din fina "tanke-logg" och ler igenkännande åt den underbara formuleringen om att bloggandet äter sig in i vardagen!:) Tänker att bloggandet också kan vara ett dokumenterande av den skrivande resan, livet, vardagen... för bara sin egen skull. Och det är gott nog. Snart beger jag mig till Bonniers hus i Visby med en massa vilsna tankar om mitt skrivande - och med din bok! Återkommer!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, Tove, du är klok som vanligt. Det är ganska kul att gå tillbaka i bloggen och till exempel se var jag befann mig i skrivandet för ett år sedan. Men ibland tänker jag att jag kanske borde låta bli att känna krav på att uppdatera så ofta, utan kanske bara skriva något inlägg i veckan. Just för att låta bloggandet bli mer lustbetonat och mindre av ett måste i de perioder när inspirationen tryter.

      Ha det fantastiskt i Visby! Jag har lånat hem nya Lordi från bibblan och ser mycket fram emot att läsa!

      Radera
  3. Det roligaste är verkligen att man lär känna nya människor och flera av dem träffar man ju också, bla därför att man får tips att gå på olika saker på bloggar, fb osv.

    Jag har börjat bli lite trött på bloggande då och då. Men när man kommer på något man verkligen vill skriva om - tex för ett par veckor sedan då jag fick spel på Lisebergs reklam - då är det suveränt att ha en egen plattform! Som en egen liten tidning med läsare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! När jag blir uppretad på något, åh vad skönt det kan vara att skriva av sig då. Då går minsann bloggandet av sig själv.

      Och precis, en del personer träffar man ju också; ännu bättre. Då känns det ju som att man redan känner varandra.

      Radera
  4. När jag läser det här så tänker jag att ja, jag kanske måste börja blogga jag med! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gört! The more the merrier!

      Radera