onsdag 4 september 2013

Och så kom ett sådant DÄR omdöme

Jag har varit rätt förskonad från taskig kritik och negativa recensioner. De flesta omdömen om Slottet av is har varit positiva, såväl i tidningar som på bloggar, Adlibris, bibliotekssidor med mera. Visst, ett par, tre stycken har varit halvljumma, men det har inte varit någon kritik som har känts direkt orättvis eller oschysst.

Men så dök det upp då, det där omdömet som inte alls var så roligt att läsa. Det som lyckas vara syrligt, negativt och nedlåtande på bara några få rader. Och som dessutom känns djupt orättvist och osant. Visst, jag förstår ju att det måste komma någon gång. Hela grejen med att ge ut böcker är en berg- och dalbana, som en äldre och mer erfaren kollega sa till mig en gång.

Och jag läser och känner hur jag blir röd om kinderna. Av ilska. Första impulsen är naturligtvis att skicka iväg ett mejl till personen och fråga: Vad sjutton menar du? Kan du utveckla, tack? Eller: Det där stämmer faktiskt inte! Plötsligt förstår jag alla Lundellar och Håkan Nessrar som mejlar arga brev till sina recensenter.

Men självklart hejdar jag mig. Jag tänker inte gå i polemik med någon, det tjänar ingenting till. Personen har rätt till sin åsikt.

Och om några timmar eller några dagar har den förhoppningsvis lagt sig, den där känslan av att ha blivit orättvist bedömd. 

5 kommentarer:

  1. Äh, jag håller med dig. Det tråkiga är ju att de som läser och inte förstår, eller bara ogillar, får utrymme. De också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det ju, och så måste det få vara. Och med risk för att låta very klämkäck: jag känner mig en erfarenhet rikare. Faktiskt.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Usch, jag förstår det! Även om det är självklart att alla inte kan gilla ens texter känns det ändå både orättvist och jobbigt när det kommer ett sådant omdöme. Håll fast vid att du är stolt över din bok och att det finns väldigt många som älskar den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för pepp. Det känns faktiskt mycket bättre nu, det gick över rätt snabbt den där ilskan. Men jag ville skriva om känslan här på bloggen för jag vill vara uppriktig. Allt är inte en tårtbit med att bära sitt hjärta på ärmen (för att direktöversätta två engelska uttryck, ha ha.)

      Radera