onsdag 9 oktober 2013

Mitt första skolbesök i livet

I går var jag för första gången på författarbesök i en skolklass. (Det var alltså jag som var författaren.)

Det var en fjärdeklass och de var hemskt rara. De hade högläst Slottet av is i klassen och de var så nyfikna och hade väldigt många frågor. Om allt från om jag har träffat Martin Widmark (vilket jag har, helt kort på bokmässan, tror jag gjorde starkt intryck på ungarna med detta faktum!) till varför jag gjorde pappan i Slottet av is så elak.

Jag började med att fråga dem om hur de tyckte att en bra bok skulle vara. Jag skrev upp på tavlan och vi diskuterade lite. Sedan gav jag mina fem bästa författartips och försökte då knyta an till det barnen precis hade sagt själva. Spännande, till exempel, hur gör man så att en berättelse blir det? Vi pratade lite enkel dramaturgi, som att det är bra om det finns ett problem som ska lösas så att man blir nyfiken på hur det ska gå.

Jag berättade också hur man jobbar med boken på bokförlaget och visade upp mitt originalmanus med korr-anvisningar och några skisser till illustrationer.

På rasten trängdes de runt mig och jag fick skriva autografer. Jag kände mig som Zlatan, minst.

Sedan var det frågestund och de ville aldrig sluta att räcka upp handen. Och jag fick kramar när jag skulle gå! Så himla trevligt det här med helt riktiga och livs levande barn som har läst min bok.

8 kommentarer:

  1. Grattis!! Va härligt att det gick så bra! Och fantastiskt med den där känslan att det faktiskt är på riktigt...att någon läser min bok!:)

    SvaraRadera
  2. Det låter som ett jättefint skolbesök! Vad kul att det gick bra :) Jag blir så glad när jag hör om barn som är intresserade av böcker och läsning.

    SvaraRadera
  3. Härligt att få besöka barn i den åldern, då är de fortfarande så spontana. Det verkar ha varit ett riktigt fint samtal mellan dig och barnen, något att verkligen glädjas över! Och boken din är ju så fin..

    SvaraRadera
  4. Låter kanontrevligt! Snyggt jobbat! :)

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarerna! Som sagt, himla gulliga ungar.

    SvaraRadera
  6. Men GUUUUD! Jag vill också!!!
    Tror dock att högstadieungar inte är alls lika kramvänliga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag inser nu hur himla bra målgrupp jag skriver för. Läsningen har kommit igång på allvar och de kan ta till sig bitvis rätt kluriga texter, men de är fortfarande BARN, med all den nyfikenhet och fantasi som ungar ju har. Sen är säkert tonåringar också jätteroliga att träffa, men kanske på ett annat sätt.

      Radera