måndag 3 mars 2014

Öppet brev till bloggen

Öppna brev är visst poppis nu för tiden.

Så kära lilla bloggy, här kommer det.

Jag vet inte om jag vill fortsätta längre. 

Nej, nej, alltså det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag har liksom bara ... gått och tappat lusten. En bidragande orsak är nog den här sjukilosklimpen med rosiga kinder och dubbelhaka som bor hos oss nu. Visst skulle jag kunna blogga när hon sover eller ligger och skrattar i sitt babygym. Det är inte så att hon är så hemskt besvärlig. Men jag vill inte, det är det som är grejen. 

När jag startade med bloggandet hade jag ett behov av att formulera mina tankar kring barnlitteratur och skrivande. Jag var på väg att debutera och det som rörde sig i mitt huvud var dramaturgi, baksidestexter och omslag.

Just nu är det inte så. Det tankarna virvlar kring är istället amning, anknytning och sömn. Och simskola, läxor, nattningar och syskongnabb.

Jag brinner fortfarande för barnlitteratur. Jag högläser Harry Potter med min sjuåring och Det lilla huset i Stora skogen med min femåring. Det är bland de finaste stunderna på dagen och jag är så lycklig över att de äntligen börjar acceptera kapitelböcker som är lite att bita i.

Och skriver gör jag också lite, ibland. Det finns idéer och påbörjade projekt.

Men jag har inte lust att blogga om det. Just nu.

Så vi får gå skilda vägar ett tag, du och jag. Kanske hittar vi tillbaka till varandra.

Jag hoppas det.