tisdag 22 december 2015

Det egna rummet: före- och efterbilder

Vi har en arbetshörna i vårt hus, och man skulle kunna tänka sig att jag har disponerat den. Jag menar, jag är ju ändå den enda familjemedlem som regelbundet arbetar hemifrån. Men arbetsrummet har snarare varit en sopstation där räkningar legat i skräpiga högar och barnen har smulat med kex och spelat Minecraft.

Men nu är det ändring på det! Jag och min man hjälptes åt att göra fint i går, och jag förklarade för barnen att jag kommer ha viktiga papper på skrivbordet och att de därför måste fråga om lov innan de går in där. (Och så satte jag upp en grind i ingången till rummet, för tvååringen kan man inte resonera med utan måste hindra mer handgripligen.) 

Från och med nu är arbetsrummet min heliga skrivplats. 

Så här trist var det före: 




Och så här snyggt blev det efter:


För mig är det här med att få en egen skrivplats en viktig symbolhandling: det handlar om att få möjlighet att vara i fred med mina tankar och mina skrivprojekt. Att avsätta utrymme för en plats där anteckningsblock får vara ifred, böcker kan ligga uppslagna och dramaturgiska kurvor och inspirationsbilder kan sättas upp på väggen. 

A room of one's own. 

onsdag 16 december 2015

Tävling: Vilken ska bort?

 
Nämen hörrni, nu kör vi en tävling! Evig ära och berömmelse utlovas till den som knäcker koden.

Fyra av dessa historier har en gemensam nämnare, men en passar inte in och ska bort. Vilken?

Man får gärna lämna en lagom klurigt avslöjande ledtråd i kommentarsfältet om man kommer på det, så att man inte avslöjar det rätta svaret för den som kommer efter och vill gissa.

Må bästa läsare/filmtittare vinna!

söndag 6 december 2015

Och hur kommer det sig att du skriver just för barn?



Den frågan kommer nästan alltid när jag berättar för folk att jag är barnboksförfattare.
För mig är det den mest naturliga sak i hela världen att skriva för barn. Varför jag skriver barnböcker, det är som att fråga varför jag skriver över huvud taget. Eller läser. Var sjutton ska jag börja förklara? Men visst, jag förstår samtidigt att det här med barnböcker inte är lika självklart för alla andra som det är för mig. Och därför har jag tränat in några standardförklaringar till den där frågan.
”Jag har läst barnlitteratur på universitetet”, säger jag ibland. ”Och det var så hemskt roligt, så efter det klappar mitt hjärta extra för just barn- och ungdomslitteratur. ”Eller: ”Jag var en riktig storläsare som barn, så när jag började skriva själv kändes det naturligt att försöka återskapa de där magiska läsupplevelserna jag hade när jag var liten”. Eller för den delen: ”Min syster är barnbibliotekarie och min mamma svensklärare, så vi har alltid läst mycket barn- och ungdomsböcker i min familj, även i vuxen ålder.”
Men inget av det där är riktigt sant.
Nej, alltså, det är inte så att jag direkt ljuger. Det är bara det att den egentliga förklaringen, den kan man inte dra på en kafferast i lunchrummet eller i busskön. Den är nämligen ytterst personlig och den handlar om min barndom och om den känsliga lilla unge jag var då.
Och nej, det handlar inte om att min barndom var olycklig. Min barndom innehöll, som de flesta andras, både lycka och olycka. Men livet var intensivare – det var som att allt hade starkare färger och dofter. Havet var djupare, nätterna svartare och Hubba Bubbat sötare och kladdigare.
Dessutom hände det faktiskt saker när jag var liten som var djupt dramatiska. Min pappa tappade bort mig under en vandring i fjällen, och jag var ensam en hel natt på kalfjället som nioåring, till exempel. Jag flyttade till ett annat land och fick lära mig ett nytt språk och en ny kultur. Mina föräldrar skilde sig. Min bästa kompis bröt benet, och jag trodde på något vis att det var mitt fel.
Alla de där barndomsupplevelserna, både de mörka och de ljusa, har lämnat mycket starka minnen hos mig. Vissa saker ser jag med nästan fotografisk skärpa framför mig. Jag känner i hela kroppen, hur det känns när jag står ensam på skolgården och det kommer fram en pojke och säger något obegripligt på ett annat språk. Eller lyckan när min fina, rynkiga mormor står på trappen till sitt hus och sträcker armarna mot mig. Så när jag ska skriva, så är det helt naturligt för mig att gå tillbaka till min barndom och använda mig av det stoffet till historier.
Jag får också inspiration från mina egna ungar. Jag försöker förstå dem: deras rädslor, deras kompisrelationer och deras funderingar, och ibland väver jag ihop saker jag upplever i vardagen med barnen med egna minnen och känslor. Och så får det flyta in i en berättelse.
Jag tror nämligen att vi som skriver inte väljer vårt stoff, alla gånger. Jag tror att det finns minnen och tankar i oss som är så starka och berör oss så djupt, att de väller fram när vi ska skriva. Och för mig är det barndomen, min egen och mina barns, som utgör det där pockande materialet. 
Därför skriver jag för barn.
(Tidigare publicerat, i något justerad form, på Debutantbloggen i mars 2013.)

tisdag 24 november 2015

Hur skapar man trovärdiga karaktärer?


Ingerun på Boktjuven frågade mig för ett tag sedan om jag kunde skriva något om hur man skapar trovärdiga karaktärer när man skriver skönlitterärt. Och visst kan jag skriva ett inlägg om det! I alla fall kan jag berätta hur jag själv gör – om det sedan är något som andra också kan ha nytta av får jag väl låta vara osagt.
När jag skriver låter jag huvudpersonen ligga ganska nära mig själv. Det är enklast och känns tryggast så.  Det betyder inte att jag skriver självbiografiskt, utan det handlar om att jag skriver om barn som påminner om hur jag var när jag var liten: iakttagande och intensivt tänkande och kännande. Mina huvudpersoner har också en tendens att läsa mellan raderna när andra pratar och reagerar, och de ser och förstår mycket mer än vad de vuxna runt omkring dem tror. Och så tycker de om att läsa böcker. Förstås.
Noel, huvudpersonen i min nya bok, tycker om ord och böcker, precis som jag gjorde när jag var barn. Han har en anteckningsbok där han skriver upp vackra och intressanta ord han kommer i kontakt med. Någon sådan anteckningsbok har jag aldrig haft, men jag skulle kunna ha haft en! För precis som Noel samlar jag på ord, och jag slår alltid upp främmande ord som jag stöter på.
Jag skulle ha svårt att gestalta en huvudperson som är kavat, käck och framåt och som tar alla motgångar med en klackspark, helt enkelt för att jag inte var sådan när jag var barn. Och jag skulle ha svårt att skriva om exempelvis en fotbollstjej, för jag har aldrig hållit på med lagidrott och jag vet ingenting om vilka situationer som kan uppstå i ett lag eller inför en match. Därför är mina protagonister fantasifulla, känsliga ordmänniskor och bokslukare.  
Själva utgångspunkten när jag skriver fram mina huvudpersoner är alltså: någon som är lik mig och som jag kan relatera till.
Alla människor har fel och brister, och det måste även karaktärer i en bok ha. Annars känns de helt enkelt inte levande. Starka och svaga sidor måste också hänga ihop. Den egenskap som är en tillgång i ett sammanhang kan mycket väl vara en nackdel i ett annat sammanhang. Det är min erfarenhet från det verkliga livet, och den insikten försöker jag använda mig av när jag skriver. En person som har väldigt mycket integritet kan exempelvis vara stolt och ha svårt att släppa människor in på livet. (Sådan är Noel.)
I Slottet av is kretsar mycket av gestaltningen av karaktärerna kring hur de beter sig runt pappan i familjen. När jag skulle skriva om det hade jag god hjälp av att ha jobbat i domstol i många år. Jag har suttit i många rättegångar som har handlat om familjevåld. Och jag vet hur människor beter sig när de blir kränkta, jag vet hur psykiskt och fysiskt våld i familjen påverkar dynamiken mellan familjemedlemmarna. Hur alla hukar sig, blir rädda, hoppas att de ska vara den som slipper  bli utsatt den här gången. Jag hade sett ett mönster – och det gjorde det lättare för mig att beskriva hur Minna och hennes mamma och syster reagerade på pappans humörsvängningar. Men jag har även gått till mig själv och funderat på hur jag själv har reagerat eller skulle kunna reagera i vissa situationer.

I berättelsen om Noel kretsar en del av historien kring att hans föräldrar har separerat. Det har jag varit med om och det kan jag sätta mig in i och förstå och förhoppningsvis gör det att Noel reagerar på ett sätt som övertygar läsaren.
Vad gäller bipersonerna så tar jag gärna ut svängarna lite mer och jag tycker inte att det är lika viktigt att de har ett stort psykologiskt djup. (Även om jag förstås gärna vill göra dem trovärdiga och få dem att framstå som komplexa människor.) Bikaraktärernas uppgift  i mina texter är dock framför allt att ge must, färg och stämning åt berättelsen. Här snor jag gärna helt friskt från personer jag jobbat med, sett på teve eller gått i samma klass som.

Lenny, den vresiga lilla gubben i Slottet av is, fick exempelvis låna utseende och språk från en del av de återfallsförbrytare jag har träffat under åren i domstol. Mormodern i berättelsen är löst baserad på min egen mormor. Pappan i texten om Noel älskar ordvitsar, det gör en av mina arbetskompisar också och jag har snott några av min kollegas skämt och använt till Noels pappas repliker. Det ger honom mer färg än om han bara varit en anonym läkarpappa. Språk, utseende, kroppspråk, matvanor, klädsel, inredning: allt sådant försöker jag tänka igenom noga och jag använder små detaljer för att skapa personlighet. Att Lenny äter lungmos är ju mycket roligare och mer personligt än en varmkorv eller ostmacka, eller hur?
Ska jag sammanfatta detta i några korta huvudtips så skulle det alltså bli så här:
  • Skapa en huvudperson som har styrkor såväl som fel och brister. Gärna någon som är lik dig själv och som du kan gestalta på ett psykologiskt trovärdigt sätt.
  • Har du egna erfarenheter av sådant som dina karaktärer går igenom: använd gärna detta i din text. Då blir gestaltningen av karaktärerna ofta per automatik levande och trovärdig.
  • Ta ut svängarna med bikaraktärerna. Sno detaljer från personer du känner eller sett på teve. Använd kläder, språk, kroppspråk, matvanor, humor, musiksmak med mer för att skapa personlighet.

måndag 23 november 2015

Rätt bok vann!

Och jag vill se Jessica Schiefauer i precis alla morgonsoffor i morgon.

Hurra för att hon vågade vara modig och obekväm och prata om statusen på barn- och ungdomslitteratur i sitt tacktal! Och hurra för att hon vann för andra gången, det var hon värd! När hundarna kommer är en fantastisk bok. För alla som är intresserade av litteratur, såväl ungdomar som vuxna. 

söndag 22 november 2015

Augustgissningar

Jag har inte läst alla nominerade böcker och gissar därför helt vilt. Men jag tror på Schiefauers När hundarna kommer, Johannissons Den sårade divan och Khemiris Allt jag inte minns.

Vilka titlar tror ni vinner Augustpriset i morgon?

fredag 20 november 2015

Förlagsbesök



I dag var jag på besök på Hippo. Vi fikade och gick igenom den satta texten till Noel-boken. 

Jag panikade lite häromdagen när jag gick igenom manuset och såg en massa små saker som jag ville ändra. Speciellt sådant som inte handlade om grammatiska fel och dylikt, utan meningar och ord som kändes mer: varför i allsin dar skrev jag så här? Det här är ju uruselt. 

Jag känner igen känslan från när Slottet av is skulle släppas. Vid någon tidpunkt (inför tryck eller när texten är satt) går det tydligen upp för mig att andra kommer att läsa boken och då kommer en extrem självkritik fram. Texten känns plötsligt katastrofdålig. Jag vet ju rent objektivt att den inte är det, för då hade den aldrig blivit antagen, men just då så vinner känslan över intellektet. 

Sedan lägger det där sig, och när jag håller boken i handen så känner jag mig oövervinnerlig och dagdrömmer om att gå upp på scen och hålla tacktal på Augustgalan. Och under släpp och recensionsdagar så pendlar jag lite fram och tillbaka mellan Augustgalan och katastrof. Augustgalan – katastrof. Augustgalan – katastrof.

Men nu har jag ätit wienerbröd med Maria och Marianne och pratat igenom alla ändringar och allt känns bra. Jag är glad över att jag hamnade på det här förlaget. Det känns rätt för mig. 

måndag 2 november 2015

Familjen Kasteviks läslov


Alltså det nya påfundet läslov = den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. (Varför säger man så egentligen? Skivat bröd är väl helt okej, men betänk hjulet, internet, alfabetet? Nåväl. Mycket bra grej detta med läslov i alla fall.)

Familjen Kastevik har haft läslov och det har tillbringats i Dubai. Och det har lästs! Och skrivits, plikttroget, varje dag när minstingen sovit middag. Nu är jag 12 000 ord in i nytt manus, det känns bra.

Vad har vi läst då? Min man har läst läbbiga Färjan, nioåringen sista delen av Hungerspelen, sjuåringen fantastiska serieromanen Amulett och tvååringen fina Mollan och mormor av Lena Anderson.

Jag har läst härliga Maresi av Maria Turtschaninoff, Färjan av Mats Strandberg (hantverket sitter som en smäck, men kan vi diskutera boken utifrån ett klassperspektiv?) och fantastiska När hundarna kommer av Jessica Schiefauer.

Sedan började jag på en isländsk deckare, men tröttnade efter trettio sidor. Översättningen var hemskt konstig (vem använder ord som palaver och bussarong, det känns inte direkt nutida?) och jag hade hoppas på att Reykjavik som miljö skulle kännas lite fräscht men det gjorde det inte. Jag har svårt att hitta bra deckare, det är möjligen en smula snobbigt, men bara "whodunnit" räcker inte för mig utan det måste vara litterärt också. Tipsa mig gärna om riktigt, riktigt bra deckare!

Vad har ni läst på läslovet?

onsdag 21 oktober 2015

De såg faktiskt rätt bistra ut

Bild lånad från Läsresan.

Hade jag blivit nominerad till Augustpriset hade jag tjutit av glädje, kastat konfettiregn över mig själv och de mednominerade samt eventuellt gjort hoppsasteg och små volter.

Men så ystert betedde sig inte direkt gänget som blev Augustnominerade i BU-klassen i veckan. Kanske är de trötta på att barn- och ungdomslitteratur ska betraktas som "skojig"? Kanske tänker Eva Lindström "ge hit priset den här gången eller så kan ni lika gärna sluta nominera mig VARENDA år"? Kanske tycker Jessica Schiefauer att det har tjatats för mycket om John Hron och för lite om litterär kvalitet när hennes bok har diskuterats?

Om de nominerades dystra miner kan du läsa hos Kristin på bloggen Läsresan. Hon skriver också en massa annat klokt om statusen på barn- och ungdomslitteratur. Anbefalles!

fredag 16 oktober 2015

ALMA-nomineringarna 2016

Nu har listan över de nominerade till Astrid Lindgren Memorial Award släppts. 

Det här är de svenskar som är nominerade till "barnböckernas Nobelpris":

Eriksson, Eva Illustrator
Hellgren, Joanna Author/Illustrator
Hellsing, Lennart Author
Lindström, Eva Author/Illustrator
Stark, Ulf Author
Tidholm, Anna-Clara Author/Illustrator
Tidholm, Thomas Author
Wegelius, Jakob Author/Illustrator
Wikland, Ilon Illustrator
Zak, Monica Author/Oral storyteller/Promoter of reading 


Stort grattis till dem!

En av de här nomineringarna blev jag lite extra glad över. Jag kan inte avslöja vem och varför riktigt än, men ni kommer att förstå så småningom!

onsdag 7 oktober 2015

Bibliotek som betyder något


Min syster är barnbibliotekarie på ett litet folkbibliotek i Barkarby, norr om Stockholm. Hon är superengagerad, bokpratar jämt och har tusen klassbesök varje vecka, ordnar små skojiga sagostunder, tipsvandringar och fixar mängder med andra bokiga upptåg.

För ett tag sedan fick hon reda på att hennes bibliotek skulle läggas ned. Kommunen behövde nämligen spara pengar.

Men ungarna i Barkarby-Skälby (där jag för övrigt är uppvuxen) gick ihop och samlade in namnunderskrifter för att få behålla sitt bibliotek.

Och de lyckades!

Bibblan får vara kvar, i alla fall i två år till.

Får en tår i ögonvrån, för att det är så himla fint.

HÄR kan ni läsa mer om ungarnas stordåd. 

torsdag 1 oktober 2015

Widmark vinner över Khemiri

"Jag vet inte hur många intervjuer jag har läst med Jonas Hassen Khemiri i höst. Det är nog bara Horse & Hound kvar nu som inte har kört en sån? I alla fall, som jämförelse så finns Khemiri inte med på 200-toppen. Förmodligen för att han inte har gett ut en roman på flera år, tänker ni, och ja, det är ju sant. Därmed lånas han mer blygsamt. Men ändå. Han syns exakt överallt. Martin Widmark syns… jag kan sträcka mig till att säga lite sporadiskt, men då är jag faktiskt väldigt generös."

Johanna L på Bokhora ryter ifrån apropå bibliotekens lånestatistik. Martin Widmark toppar nämligen den listan som vanligt med nära två miljoner utlån. Läs hela inlägget HÄR.

måndag 28 september 2015

Jag gästbloggar på Kulturkollo

I dag har jag fått den stora äran att gästblogga om skrivande på Kulturkollo. Jag skriver om var texten slutar och författaren börjar och varför allt jag skriver egentligen är sant. Gå direkt dit!

söndag 27 september 2015

Kvinnlig galenskap på bokmässan



Närå, kanske inte så hemskt mycket galenskap (från vår sida då) men desto mer systerhäng, prat om feminism, Jonas Hassen Khemiri, kvinnligt konstnärskap, psykiatrin, Agnes Wold, Karin Johannisson, klass i barnlitteraturen och så lite feminism igen. 

Alltså: att ligga i sängen och vara supertrött och egentligen vilja somna men ändå fortsätta babbla och fnissa med personen i våningssängen ovanför? Detta sker alldeles för sällan i vuxen ålder, det är min bestämda åsikt.

(Seminariet om kvinnlig galenskap var dock väldigt intressant och Drömmen om Ester av Anna Jörgensdotter fick följa med mig hem från mässan.)

Nästa gång blir det systerresa Berlin, har vi bestämt. 

torsdag 24 september 2015

Bokmässan, här kommer vi!

I eftermiddag åker jag med mina tre (!) syrror till bokmässan. Vi ska hänga på seminarier, köpa böcker, äta räkmackor och snacka strunt. Och äta avsmakningsmeny på finkrogen Koka. Det ska bli så kul!

Följ mig gärna på Insta om du vill se bilder från hur vi har det på mässan!

fredag 18 september 2015

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Stig Dagerman
Dagsedel 21 april 1953

onsdag 9 september 2015

Böcker om flyktingbarn

Jag är en rätt känslig person och de senaste veckornas rapporter om flyktingkrisen har berört mig väldigt.

Mina vardagsproblem känns så erbarmligt futtiga när jag tänker på dem som sitter i en trasig båt någonstans i Medelhavet. Futtig känns ock denna blogg.

Men jag tänker också på litteraturens kraft och förmåga att överbrygga gränser mellan människor. I böcker förmedlas andra människors upplevelse av världen inifrån. En läsare får ta del av huvudpersonens tankar och känslor, inte bara de yttre skeendena. Och jag är övertygad om att läsningen därför påverkar empatiförmågan på ett alldeles särskilt sätt.

Jag misstänker att främlingsfientliga människor oftast inte är några storläsare. Det går liksom inte att vara det om man vänjer sig vid att hela tiden ta in andra personers perspektiv: människor som lever på andra kontinenter, i andra tidsepoker, som har en annan religion, hudfärg eller sexuell läggning än man själv.

Förra veckan tipsade jag om boken Om det var krig i Norden här på bloggen. Den här veckan vill jag tipsa om Annika Thors underbara serie om de judiska flyktingflickorna Steffi och Nelli som kommer till Sverige under andra världskriget. Serien börjar med boken En ö i havet och fortsätter med Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav. Annika Thor skildrar Nellis och Steffis livsöden med säker hand: från ankomsten med båt i Göteborgs skärgård till tonårstiden med inackorderingsrum och läroverk i stan. Det är alltid empatiskt, aldrig sentimentalt. Böckerna är moderna klassiker, och om du inte har läst dem, gör det!

Sedan skulle jag också vilja utmana Carolina, Prickiga Paula och Ingerun att tipsa om sina favoritböcker om flyktingbarn eller flyktingar (eller barn i krig över huvud taget, om ni hellre vill det). Skicka gärna vidare utmaningen!

Det kanske kan få bli bokbloggvärldens bidrag till att lyfta flyktingproblematiken just nu? 

fredag 4 september 2015

Veckans viktigaste boktips





Är den här boken - Janne Tellers tunna lilla bok på 59 sidor. Jag tror att ni förstår varför. 

Jag tycker att den passar för vuxna och barn från 10–11 år ungefär. Om man är i mellanstadieåldern kan det vara lämpligt att en vuxen läser ett utdrag och pratar om innehållet, texten är lite för komplicerad och otäck annars.

Janne Teller får läsaren att vända på perspektivet. Tänk om det var min familj som satt i en gummibåt på väg över Medelhavet?

Den är en liten bok, med stor kraft. En viktig bok.

söndag 30 augusti 2015

Parallellskriva på två projekt - smart växelbruk eller dåligt fokus?

Just nu skriver jag på två projekt och jag vet inte om jag tycker att det är skitsmart eller om jag bara är extremt ofokuserad just nu.

Jag har så svårt att bestämma mig. Det ploppar upp idéer och jag vill gärna vidareutveckla precis alla. Men det går ju inte.

Och jag vet också att det inte är själva idékläckandet som är det mödosamma i skrivprocessen, i alla fall inte för mig. Utan det är att hålla fast vid idén och slita fram ett manus. Ända in i kaklet, som det hade hetat om jag var sportjournalist.

Risken är ju att ingenting blir färdigt när man håller på som jag gör nu.

Men samtidigt: I helgen har jag skrivit nästan 5 000 ord på båda projekten och det är lååångt mer än vad jag skulle ha lyckats få ur mig om jag skrivit på ett och samma manus. (Och då satt jag någon timme på kvällen samt ett par timmar på biblioteket i går. En hel skrivdag finns ju liksom inte i mitt liv som det ser ut just nu.) Kanske stimulerar det här växelbruket min lättuttråkade hjärna, och gör mig mer produktiv?

Hur gör ni? Skriver ni på ett projekt i taget eller flera samtidigt?

torsdag 27 augusti 2015

Han hade inte kunnat komma på ett bättre sätt att charma mig



Om min sjuåring så hade funderat i veckor hade han inte kunnat komma på ett bättre sätt att charma mig än att skriva detta i sitt skrivhäfte. "Mitt yrke: Jag vill skriva böcker. Jag vill skriva sagor." 

Min lilla, fina pojke. Med stort hjärta och stora känslor, du som älskar ord och böcker. Jag hoppas att du får möjlighet att skriva sagor en dag, om du vill det. 

Men när jag frågar honom om det är okej om jag lägger ut hans lilla text på bloggen säger han: "Fast mamma, det var förut jag ville det. Nu är jag faktiskt superintresserad av kroppen. Jag ska nog forska om den istället."

tisdag 25 augusti 2015

Har minglat. Är trött nu.



Nu har jag minglat, iförd rött läppstift, precis som utlovat.

Väldigt trevlig kväll, måste jag säga. Jag fick höra Kristina Ohlsson berätta om sitt hjärtfel hon hade när hon var barn, lyssna på Mårten Melin som avslöjade att han råkat gå in i tjejernas omklädningsrum en gång, jag drack vin, fick en signerad bok av Mårten, pratade om vilda projekt som involverade skumgummi och färg med Johan Unenge, berömde Jenny Jägerfeld för hennes podcast och pratade frilansliv med Lisa Bjärbo. Och så fick jag hänga lite med min fina syster, som också var med på minglet.

Det är många fina och spännande texter i de här antologierna (Bara för dig på lågstadiet och Bara för dig på mellanstadiet), det kan jag lova, helt opartiskt. Och otroligt fina illustrationer av Jeanette Milde (som även gjort de härliga omslagen), Jonna Björnstjerna, Helena Willis och många andra. Det är berättelser som är roliga, sorgliga, lättsamma, jobbiga, spännande och pirriga. Det finns något för alla!

Nu finns det en lärarhandledning till böckerna också – med frågor och läsförståelsestrategier i stil med Läsfixarna. Kolla in, vetja! Perfekt om du är lärare och behöver texter att arbeta med i skolan.

Nä, hörrni, nu ska den här dubbelarbetande författaren tvätta av sig läppstiftet och hoppa i säng! 

Uppdatering: Mårten Melin och Jeanette Milde har också lagt ut några bilder och skrivit om minglet på sina respektive bloggar.

Mingla! Mingla!


I dag är det fest för fina antologin Bara för dig på lågstadiet som jag är med i.

Min berättelse heter Det sötaste monstret i världen och är lite inspirerad av Gunnel Lindes Mamm- och pappsagor och lite av filmen E.T., tror jag. Den handlar om ett litet monster med silvergrå päls och gula ögon som blir räddad undan en elak cirkusdirektör.

De andra författarna som medverkar i boken är Emma Adbåge, Lisa Bjärbo, Pelle Forshed, Kristan Hallberg, Amanda Hellberg, Jenny Jägerfeld, Mårten Melin, Siri Spont, Lena Sjöberg och Johan Unenge. Och så är det ett helt gäng med superfina illustratörer! Amanda Hellberg har gjort bilderna till min berättelse. 

Urflott sällskap att vara med i tycker jag, och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det. 

Har i vart fall nya snajdiga byxor och rött läppstift och är laddad för mingel i kväll! 

lördag 22 augusti 2015

Det är år 1988 och jag vill spela synt

När jag gick på lågstadiet fick man gå i kommunala musikskolan om man ville. Först var man tvungen att spela blockflöjt (Köp varm korv!). När man klarade det fick man lära sig valfritt instrument.

Det var år 1988 och jag valde synt. Alla andra tjejer ville gå på piano. Eller en valde fiol, förresten.

Jag fick en Roland Juno-60 av pappa att öva på, men jag gjorde aldrig läxan. Så jag blev aldrig särskilt bra på att spela synt. Men en låt jag lärde mig var All my trials, en gammal amerikansk folksång. Den spelade jag. Och sjöng till, när ingen lyssnade.

Häromdagen googlade jag den, och då upptäckte jag att First Aid Kit har spelat in den. Den ligger som ett bonusspår på deras första skiva The Big, Black & the Blue.

Jag vet att det är fånigt, men ibland får jag känslan av att allt hänger ihop på något vis. Till exempel när jag upptäcker att den där låten jag satt och klinkade på min Juno-60 har spelats in av ett av mina favoritband tjugotvå år senare.


fredag 21 augusti 2015

Hur blir man barnboksförfattare? Guide i 10 steg - del 2





Den första delen av det här inlägget, som innehåller punkterna 1–5, finns att läsa HÄR.

6. Anlita en lektör/testläsare

När du har gjort ditt allra bästa enligt punkterna 1–5 behöver du få en objektiv bedömning av din text.

Själv är du insyltad i ditt manus och därför hemmablind: du vet att det blir spännande i nästa kapitel och du vet varför huvudpersonen uttalar just den där repliken. En utomstående person har fräscha ögon och läser texten på ett helt annorlunda sätt än vad du själv gör. Du behöver veta hur texten landar hos läsaren innan du skickar manuset till förlag. Och det är där en lektör eller testläsare kommer in.

Jag rekommenderar att du anlitar en professionell lektör, alltså en person som tar betalt för att läsa och granska din text och sedan skriver ett utlåtande med konstruktiv kritik. Jag tycker också att du ska välja en lektör som har erfarenhet av att lektörsläsa barnlitteratur. En person som är van vid att granska manus för vuxna kan inte alltid göra en bra bedömning av ett barnboksmanus. Det är lätt att han eller hon missar sådant som att dialogen inte känns autentisk, bristande målgruppsanpassning, fel omfång etc. Barnböcker har särskilda fallgropar, så välj din lektör med omsorg.

Om du inte har möjlighet att betala en lektör kan du be en kompis som också skriver att läsa, eller någon annan du har förtroende för. Men förlita dig inte på egna barn eller andra familjemedlemmar. De kommer, precis som du själv, ha svårt att vara objektiva. Om de inte råkar jobba som redaktörer eller lektörer eller liknande förstås, då kan du gott be dem om hjälp!

7. Putsa manuset igen

Efter att du har fått lektörens/testläsarens feedback är det dags att putsa om manuset igen. Japp, igen. Arbeta om de delar som behövs. Korrekturläs noga och ta gärna hjälp av någon nitisk person i bekantskapskretsen. Språkliga och grammatiska fel drar ner helhetsintrycket, så är det bara.

Skriv ut manuset luftigt – gärna med breda marginaler som efterliknar hur formgivningen ser ut i en riktig bok. Det gör skillnad när man läser. Och som sagt, helhetsintrycket är viktigt.

Skippa färgglada papper, klistermärken och teckningar. Du vill ju verka professionell, eller hur?

8. Skriv ett skitbra följebrev

Hur ser ett sånt ut då? Jo, det är:
  • Trevligt, korrekturläst och på max en sida
  • Beskriver vad manuset handlar om på ett säljande sätt, ungefär som en baksidestext på en bok
  • Anger åldersgrupp och genre
  • Innehåller ett par–tre rader om dig själv. (Förslag: vad du jobbar med, vad du har för skrivarbakgrund, favoritböcker samt något personligt som sticker ut lite.)
  • Beskriver varför du valt just det förlaget. Om du skickar till ett av de stora förlagen just för att det är stort, behöver du inte skriva något om detta. Men om du råkar veta att just det här förlaget ger ut spännande crossover/konstnärliga bilderböcker/pigga faktaböcker, och ditt manus tillhör den genren, så är det en bra idé att peka på det. 

9. Skicka manuset till (rätt) förlag

Kolla vilka förlag som ger ut barnböcker och skicka till det förlag som du tror är rätt för just ditt manus. En del barnboksförlag är specialiserade på ungdomsböcker, andra på bilderböcker eller lättläst. Välj de förlag som ger ut böcker i din genre. Det går bra att skicka till flera samtidigt, alla gör så och det vet förlagen.

10. Håll tummarna

Grattis! Du har gjort något som få personer klarar: skriva färdigt ett helt manus istället för bara gå omkring och tänka att du "borde skriva en bok någon gång". Du har dessutom följt råden i den här guiden vilket innebär att dina chanser att bli utgiven barnboksförfattare har ökat betydligt.

Nu är det bara att vänta och hålla tummarna!

Har du skrivit ett riktigt bra manus och har du dessutom flyt, blir du antagen. Har du skrivit ett ännu bättre manus och har ännu mer flyt, så får du fina försäljningssiffror och recensioner. Gör du om den bravaden några gånger kommer du kanske så småningom att kunna leva på ditt författarskap.

Har du skrivit ett FULLKOMLIGT BRILJANT manus och har du dessutom OCEANER av flyt och tajming, blir du den nya Astrid Lindgren eller J K Rowling.

Så, nu är det bara att kavla upp ärmarna. Sätt igång och skriv nu!

torsdag 20 augusti 2015

Hur blir man barnboksförfattare? Guide i tio steg - del 1




Du har alltid drömt om att skriva en barnbok och nu är det dags att sätta igång. Du vill bli en ny Astrid Lindgren, Martin Widmark eller J K Rowling. Men hur gör man och var börjar man?

Här kommer en guide i tio steg:

1. Fundera på varför du vill skriva en barnbok

Ärligt nu. Tänker du att ”vem som helst kan väl skriva en barnbok” eller ”en sån där Lasse-Maja kan man väl svänga ihop”? Tänk om! Många tror att de kan skriva en barnbok, vilket gör att barnboksförlagen fullkomligt dränks i manus. Men sanningen är att det är precis lika svårt att bli en skicklig barnboksförfattare som att skriva bra böcker för vuxna. Att skriva barnböcker är ett hantverk – som du måste ha stenkoll på för att lyckas ta dig igenom nålsögat i förlagens manusgranskning.

Om du vill bli publicerad måste ditt manus sticka ut. Det måste vara välskrivet/spännande/roligt/ tankeväckande/originellt/sorgligt. Helst ska det förstås vara allt det där på samma gång, eller med andra ord fullkomligt briljant! (Och nu menar jag inte att ditt manus måste vara briljant för att bli publicerat, det måste det inte. Men det måste vara riktigt bra. Så lägg ribban högt.)

Ett briljant manus slänger man inte ihop på en kafferast, det jobbar man fram genom hårt arbete och stort engagemang. Du ska alltså skriva för barn för att du brinner för att skriva för barn, inte av någon annan anledning.

2. Lär känna marknaden och målgruppen

”Jag gillade Gummi-Tarzan när jag var liten.” ”Astrid Lindgren är ju fantastisk.” Okej, vad kul, men det räcker tyvärr inte att ha koll på dina gamla barndomsfavoriter om du vill skriva det där briljanta manuset som förläggaren vill lägga vantarna på.

Barnens vardag har förändrats sedan Barnen på Bråkmakargatan kom ut. Mammorna är inte hemmafruar längre och det finns något som heter förskoleklass, Iphone, fredagsmys och Star Wars-lego. Dessutom har barnens läsvanor förändrats och det en genomsnittlig sjuåring tyckte var spännande 1956 är inte lika attraktivt längre. Tempot har skruvats upp och läsandet konkurrerar numera med Youtube och Netflix. Det måste du, kära aspirerande barnboksförfattare, ta hänsyn till. Du måste skriva så att det passar för dagens unga läsare. Strunta i din egen nostalgitripp!

Du måste också lära känna din målgrupp och deras läsvanor för att kunna anpassa texten på ett konsekvent sätt. Ämne, språk, berättarteknik och omfång måste hänga ihop. Ska du till exempel skriva lättläst så ska sidantal, språk och lix-nivå matcha och berättelsen ska handla om något som är precis rätt för en ettagluttare.

Så gå till biblioteket och låna en hel drös med barnböcker i den genre du har tänkt skriva i. Studera noggrant språket, hur långa kapitlen är och vad böckerna handlar om. Tänk på strukturen. När är det som mest spännande? Hur läskigt/barnsligt/gulligt/vuxet kan man skriva? Hur mycket gestaltning och undertext är lagom för den ålder du tänkt dig?

3. Skriv så hjärtat blöder

Japp, det är det enda som gäller. Skriv om sådant som engagerar dig, skriv den berättelse som just du vill skriva och som du hade velat läsa när du var barn. (Glöm dock inte det där med att barnens vardag ser annorlunda ut i dag än när du var liten.) Du behöver absolut inte skriva självbiografiskt, men du behöver ta en liten bit av dig själv och stoppa in i texten. Det är när du bygger texten på egna tankar och känslor som den blir bra.

Tänk inte så mycket på vad som säljer och vad du tror att förlaget vill ha. Om du vill skriva en ungdomsbok om det första kärlekspirret ska du skriva om det, om du vill skriva en bilderbok om sorgen efter en älskad farfar, ska du göra det. Det går inte att skriva bra om inte engagemanget finns (ja, jag tjatar om detta igen) och därför måste du skriva om det som just du vill skriva om.

Och var alltid, alltid lojal med barnet i berättelsen och barnet som ska läsa. Inga skämt som går över huvudet på barnen och inget tillrättavisande och mästrande tonfall.

4. Lär dig hantverket

Vad innebär det där ”hantverket” då? Och hur lär man sig det?

Med hantverk menar jag tekniken för hur man skriver skönlitterärt: hur man bygger upp en spännande dramaturgi, konstruerar karaktärer som känns som riktiga människor, gestaltar och levandegör.

Det bästa sättet att lära sig skrivarhantverket är att:
  • skriva mycket
  • gå skrivarkurser
  • läsa skrivarhandledningar (jag rekommenderar Ylva Carlsdotter Wallins Så skriver du för unga)
  • diskutera texten med andra (skrivarkompisar eller kurskompisar på skrivarkursen till exempel)
Den här punkten kombineras med fördel med punkt 3 och 4! Det går utmärkt att gå en skrivarkurs samtidigt som du frossar i barnböcker och skriver på ditt briljanta manus.

5. Putsa manuset

Första versionen av ett manus är aldrig, jag upprepar, aldrig tillräckligt bra. När du är klar med manuset kan du låta det vila någon månad eller så för att kunna titta på det med fräscha ögon. Sen går du igenom det igen. Låtsas att du är redaktör och gå igång med rödpennan. Det här behöver utvecklas! Förtydliga det här! Åh, vilken platt dialog. Stavfel! Syftningsfel! Konstig satsmelodi! Stryk, utveckla, ändra! Var hård mot dig själv.

Mina manus har jag skrivit om och putsat på minst tio vändor. Och det är innan jag skickar dem till förlaget. (Där tar förläggaren och redaktören vid och det blir ännu mer putsande.)

HÄR finns resterande del av guiden: del 6–10!

onsdag 19 augusti 2015

Vackraste kartboken jag sett

 


Det här kan vara den vackraste faktaboken för barn jag sett någonsin: Kartor av Alexandra Mizielinska och Daniel Mizielinski. Den är utgiven på Alfabeta i Sverige, men författarna är från Polen.

På ljuvligt pastellfärgade uppslag myllrar det av detaljerade bilder och fakta om världens länder. Vad äter man? Vad heter barnen som bor i landet? Vilka djur och växter finns det? Vilka kända personer kommer från landet?

Det är svårt att se sig mätt på alla fina bilder. Man kan försjunka i den i timmar.

Är man i pekboksåldern kan man titta på alla bilder på olika djur och alla spännande gubbar. Är man nybörjarläsare är det perfekt att ljuda sig igenom alla spännande ord i boken: Jät-te-myr-slok. Vin-dru-vor.

Är man ett äldre barn eller vuxen kan man fundera på vilka länder man har besökt och vart man skulle vilja åka, vad huvudstaden i Ghana heter, om Corbusier verkligen var schweizare och varför man inte smakade knedliky när man var i Prag.

PS. Det finns dock folk som tycker att boken är hemsk och förkastlig. För mig är det dock en helt obegriplig reaktion. DS. 

tisdag 18 augusti 2015

Jag vill skrämma små barn

Spökhistoria

När man berättar lite om sitt nya (läskiga) bokprojekt för ett barn.

Och barnet i fråga säger, med lätt darr på rösten: "Kan vi prata om något lite lugnt nu?"

Det är då man vet att man är på rätt spår. Mohahaha.

fredag 14 augusti 2015

Jag kan inte recensera böcker längre

Recension barnböcker
Jag har en bokblogg. Eller, jag påstår att jag har det. Ändå har jag inte skrivit en enda recension på bloggen sen våren 2013.

De som har följt mig ett tag vet att det hände något speciellt den våren: min debutbok gavs ut.

Och med ens var det som om något förändrades. Det kändes väldigt ömtåligt och svårt att kritisera någon annans text. Det kändes som om någon skulle kunna skrika: "Men gör det bättre själv då!"

Jag började tänka på hur en negativ recension skulle kunna landa hos mottagaren. På hur ledsen man blir när någon inte tycker om texten man har slitit med. Eller ännu värre – hur otroligt genant det är när någon hittar berättelsens svaga punkter, lyfter fram dem i ljuset och blottar dem så att alla kan se och förfasas.

Och om jag ska vara helt ärlig: jag började också tänka på hur det skulle kännas att träffa en annan författare på bokmässan eller på någon förlagsfest och veta att jag varit kritisk till något som vederbörande skrivit. Hur jäkla pinsamt och konstigt det skulle bli. Hur dum jag skulle känna mig. (Och för er som tror att en ynklig bloggrecension inte når fram till författaren, tänk om! Författare googlar. Författare hittar. Författare minns. En del mejlar även bloggskribenten i fråga, kan jag tala om.)

Och när jag började tänka på alla de här sakerna, då slutade jag att skriva recensioner på bloggen. För om jag inte kan skriva om det som är dåligt, om jag inte kan göra en sågning utan att fundera på om någon kommer att ta illa upp, då funkar inte recenserandet. Då blir det boktips istället för recension. Eller recension med dragning åt boktips. Och för mig är det skitviktigt att göra en distinktion mellan vad som är att tipsa, lajka och lyfta och vad som är en kritisk, analyserande granskning.

Jag antar att jag helt enkelt klev över till andra sidan och blev författare mer än läsare. Så länge min egen bok inte var ute kunde jag stå med en fot i varje läger, men nu kändes det inte bekvämt att stå så längre.

Jag säger inte att andra inte klarar att recensera kollegors böcker, jag säger bara att jag inte gör det. Så om ni inte har märkt det, så vet ni det nu: jag recenserar inte böcker på den här bokbloggen.

Däremot tipsar jag gärna om det jag tycker är bra och värt att lyfta fram!

(Ooh, nu kommer jag plötsligt på att jag sågat en bok i en kommentar på en annan bokblogg nyligen. Hjälp! Avslöja inget för författaren om ni råkar ha sett den!)

onsdag 12 augusti 2015

Beroendeframkallande författarpodd

Skrivtips
Är helt hooked på podden Writing Excuses just nu. Det är en podd av författare, för författare. (Tipstack till Oskar Källner!)

Med andra ord inget nybörjarsnack som "det är bra med en spännande inledning" eller "undvik adverb".

Utan finlir, masterclass. Hur man tar sig igenom den jobbiga mitten. Hur man använder etablerade berättarstrukturer utan att det märks. Hur man låter karaktären utvecklas till en bättre person men ändå inte bli ofelbar och därmed svår att tycka om.

Jag sitter med hakan nere och vill liksom suga in vartenda ord.

Dessutom, bara taglinen gör ju att man blir kär: "Fifteen minutes long. Because you're in a hurry, and we're not that smart."

Hörde ni det där sista, Alex och Sigge?

Och HÄR har ni förstås länken. 

tisdag 11 augusti 2015

Vidablick, Sunnanäng, Ensamheten. Och Köttsjön.


I kväll har jag studerat Sverigekartor för att hitta ett passande ortsnamn till berättelsen jag jobbar med just nu.

Det lutar åt att det blir en fiktiv plats och ett påhittat namn, för då kan jag helt fräckt sno ihop geografin så att den blir precis som jag vill ha den. Till exempel vill jag eventuellt ha ett kalkbrott i närheten av byn. Och kanske ett sanatorium. Kan bli kämpigt att hitta de två sakerna i en och samma by.

"Kan det utspela sig var som helst?" frågade min nioåring storögt.
"Japp", svarade jag, och kände mig märkvärdig. "Jag kan hitta på så att det blir precis som jag vill."

Man kan ju förstås sno ett existerande namn också och bara göra om platsen. Sunnanäng och Vidablick är till exempel autentiska ortsnamn, fast i Astrid Lindgrens och Katarina Genars berättelser är de fiktiva platser.

Jag vill hitta något fantasieggande. Som Ensamheten eller Njutånger.

Fortsätter att googla nu en stund för att se vad jag hittar. Det kommer inte bli Leverberg eller Köttsjön i alla fall.

I alla fall inte i den här boken. 

måndag 10 augusti 2015

Våga välja nyskrivet!

Andreas Palmaer, författare och kritiker på Dagens Nyheter, vill att vi ska sluta vara nostalgiska när vi väljer barnböcker till våra barn. Han tycker att vi ska höja blicken och kolla in det som är nyskrivet istället.

Läs hans krönika HÄR.

fredag 7 augusti 2015

Kanske den finaste recensionen av dem alla

Barnbok, höglsäning, kapitelbokJag har blivit glad för i princip alla recensioner jag har fått för Slottet av is. (Förutom någon enstaka
då, som jag snörpt lite på munnen åt.)

Det betyder mycket att någon har läst och reflekterat över min berättelse, och dessutom tagit sig tid att formulera sina tankar kring den.

Men en recension blev jag extra glad över: Tanja Appelbergs på bloggen Kojojsch.

Kanske är det för att hon framför allt har sett det allvarliga och subversiva i boken. Hon har riktat in sig på att sagan är en metafor och ett ramverk för den egentliga berättelsen, den som handlar om översitteri och rädsla. Och det var så jag tänkte när jag skrev.

Så här skriver hon:

"Berättelsen är hänsynslös mot föräldrars maktmissbruk. Härskaren i Undrien måste förgöras genom att spegla hans egen ondska mot honom, hans murar av is måste smältas. [ ...] 

Kastevik har lyckats skriva en viktig och allvarlig saga med ett tilltalande språk och massa klassiska sagofigurer och komponenter. Berättelsen är fantasieggande men samtidigt tydlig, den går inte över huvudet på sina unga läsare samtidigt som den tar ett allvarligt samtal med den eventuelle vuxne läsaren. Slottet av is är helt enkelt en ruggigt bra barnbok. Det är svårt att tro att detta är Kasteviks debut inom barnlitteraturen."

Läs hela recensionen HÄR

torsdag 6 augusti 2015

Jag är tydligen en nörd ...

...eftersom jag skrattar högt åt de här skämten.


(Som är ett avsnitt från Vlogbrothers, författaren John Greenes videoblogg som han har tillsammans med sin brorsa Hank.)

onsdag 5 augusti 2015

"Är vi framme nu?" Eller: 4 ljudböcker vi gillar





Ljudböcker kan vara en välsignelse i en barnamilj. Typ när man blir galen på att ungarna bara vill spela Ipad, regnet öser ner för åttonde dagen i rad eller när det är 21 mil kvar i bilen, katten kräks och alla tjatar: "Är vi framme nu?"

Sätt på en ljudbok och du förser ungarna med kultur och bildning. Och här kommer det fina i kråksången: samtidigt som du gör något annat!

Här är några av familjen Kasteviks favoriter:


Helt igenom ljuvlig uppläsning av den charmiga boken om brorsorna Carl, Anton och deras buttra morfar Prosten.

Ålder: 5 +. Inläst av: Margaretha Krook


Härlig skräckis om häxor som fångar barn. Mina ungar satt blickstilla av fasa när vi lyssnade. Super på en långresa med bil alltså (om man har lättskrämda ungar med myror i brallan då).

Ålder: 7 + ungefär. Radioteatern.


Kommentar överflödig. Jag gråter varje gång Jonathan räddar Skorpan från eldsvådan.

Ålder: 6 +. Inläst av författaren.


Ibland blir Robert Gustavssons uppläsning lite för bombastisk för mig – det är väldigt mycket dramatisering och olika dialekter. Men ungarna gillar den och berättelsen i sig är bra!

Ålder: 8 +. (Lite för krångligt språk för de yngsta + ett metaberättande som ställer till det läsförståelsemässigt.) Inläst av Robert Gustavsson.

tisdag 4 augusti 2015

Babel "glömde" att bjuda in barn- och ungdomsboksförfattarna. Igen.

babel, ungdomsböcker, barnböcker


Babel avslöjade precis höstens gäster på sin Facebooksida. Det var inte en enda barn- eller ungdomsboksförfattare med.

BUUU säger jag åt det. 

Jag tipsade raskt om Jessica Schiefauer och Johanna Thydell, två Augustvinnare som släpper nytt i höst. 

Nu tycker jag att DU ska gå in på Babels Facebooksida och tala om vilka barn- och ungdomsboksförfattare du skulle vilja se i rutan. 

Seså, gör't ba. Länken hittar du HÄR.

måndag 3 augusti 2015

Två väldigt omsorgsfulla (?) ungdomsboksförfattare släpper nytt

Bra ungdomsböcker



Johanna Thydell, som bland annat skrivit den moderna klassikern I taket lyser stjärnorna (Augustvinnare 2003), kommer i höst med Mornitologen. Det är en ungdomsbok om en tjej som låtsas vara fågelskådare för att spana på sin försvunna mamma.

Jessica Schiefauer, författare till den fantastiska Pojkarna (Augustvinnare 2011) släpper också en ny bok i höst: en mörk kärlekshistoria som heter När hundarna kommer.

Det tog tid för båda författarna att komma ut med nytt. Men så kan det vara ibland. Jag antar att det kan bero på skrivkramp, sjukdom, svalt intresse från förlaget, andra uppdrag som tagit tid eller en väldigt omsorgsfull arbetsmetod.

Det skulle vara himla intressant om någon av dem berättade varför det dröjt mellan böckerna. Andras skrivprocesser är jag alltid lite klåfingrigt nyfiken på.

Hur som helst är båda två måste-böcker på min lista.

söndag 2 augusti 2015

18 bilder från helgen




Vi var på mina svärföräldrars lantställe på Väddö i Stockholms skärgård i helgen.

Vi plockade blåbär, åt popcornglass på Väddö gårdsmejeri och firade vår nyblivna sjuåring med rulltårta, egenodlad nypotatis och en Indominus Rex.

Det var fint alltsammans. 

fredag 31 juli 2015

Litteraturvetenskap light: Hur kan man jobba med Harry Potter som högläsningsbok i skolan?


Högläsa Harry Potter

Visst är det något magiskt med Harry Potter? Det är inte för inte som miljoner barn har slukat böckerna. Den första delen, Harry Potter och De vises sten, tycker jag passar utmärkt som högläsningsbok till exempel på mellanstadiet. Nu i höst kommer det dessutom en ny, fin, helt illustrerad utgåva som jag är väldigt sugen på.

Men hur kan man jobba med Harry Potter som högläsningsbok i skolan? Frågan ställdes av en lärare i en grupp på Facebook, och jag plockade genast upp detta till ett eget blogginlägg.

Harry Potter och De vises sten är nämligen inte bara spännande utan passar också utmärkt att dyka in i för att försöka förstå hur en berättelse är uppbyggd. Superviktigt för att bli en god, analytisk läsare!

Här är några idéer till frågor man kan diskutera i årskurs 4-6. Litteraturvetenskap light för mellanstadiet helt enkelt:

GENRE

  • Vilken genre tillhör Harry Potter och De vises sten? (Fantasy).
  • Vilka andra böcker finns i den genren?
  • Går det att hitta några gemensamma drag mellan Harry Potter och De vises sten och andra fantasyböcker som barnen känner till? (Exempel: Narnia, Mio min Mio, Alice i Underlandet. Man kan prata om att barnen rör sig mellan olika världar, portalen till fantasivärlden, kampen mellan ont och gott som gemensamma nämnare.)
  • Diskutera skillnaden mellan low fantasy (berättelsen utspelar sig delvis i den verkliga världen och i en fantastisk värld, huvudpersonen kan oftast röra sig mellan båda världarna, tex genom en portal) och high fantasy (berättelsen utspelar sig bara i den fantastiska världen.) Exempel på high fantasy: Ronja Rövardotter, Skämmerskan-serien, böckerna om Tam, tiggarpojken.
  • Tillhör Harry Potter genren high fantasy eller low fantasy? (Knepigt! Jag har själv inget givet svar på den frågan men skulle luta åt low fantasy med perrong 9 3/4 som portalen till "den andra världen".)
  • Vilka andra genrer kan barnen komma på? (Exempel: saga, spökhistorier, deckare, kärlekshistorier, vardagsberättelser.)

KARAKTÄRER/PERSONER

  • Vem är huvudperson i berättelsen?
  • Gillar man Harry Potter? Varför? Varför är det viktigt att man tycker om huvudpersonen i en bok? Skulle det vara roligt att läsa om en huvudperson som var tråkig, dum eller elak?
  • Vilka är bipersoner i boken? Vilka är de viktigaste bipersonerna? Vem är din favorit? (Exempel: Hermione, Ron, Hagrid, Dumbledore.)
  • Vem är Harry Potters viktigaste fiende/motståndare? (Ett annat ord för den personen är antagonist.)
  • Finns det fler motståndare till Harry Potter i berättelsen? (Exempel: Dursleys, Malfoy.)
  • Hur får författaren Voldemort att kännas otäck och elak? Hur får hon Draco Malfoy och familjen Dursley att kännas dumma och elaka?
  • Skulle det vara spännande att läsa en berättelse där alla personer är snälla?

DIALOG

  • Prata om begreppet dialog och vad det innebär. Ge exempel från texten.
  • Pratar personerna på olika sätt? Varför tror du att det är så? Hur tror du författaren tänker när hon låter personer prata och uttrycka sig på olika sätt? (Min egen tanke är att det är ett sätt att berätta något om personerna och hur de är. Till exempel att Hagrid är snäll men kanske inte så värst smart.)
  • Låt barnen skriva en egen dialog mellan valfria karaktärer ur boken. Försök härma hur de låter och hur de pratar.

KONFLIKTER/DRAMATURGI

  • Vilken är den viktigaste konflikten (eller problemet) i boken?
  • Varför är det viktigt att det finns konflikter i en bok? Hur skulle det vara att läsa en bok utan konflikter? Skulle det vara spännande?
  • I många berättelser innebär den viktigaste konflikten att hjälten/huvudpersonen måste besegra en ond person som vill döda andra eller kanske till och med ta över världen. Kan du komma på några filmer och böcker där det är så?
  • Vilken är den mest spännande delen i boken? Varför det? (Ett annat ord för den delen av berättelsen är klimax.)

MILJÖ

  • Diskutera och definiera begreppet miljö.
  • Hur är miljön i Harry Potter? Är den härlig, spännande, fantasifull, läskig? Prata om olika miljöer i boken och hur det känns när man läser om till exempel skrymslet under trappen eller sällskapsrummet på Gryffindors elevhem.
  • Vilket elevhem skulle du vilja bo på? Varför?

SPRÅK OCH STIL

  • Jämför J K Rowlings språk med någon annan författares språk. Jämför till exempel meningarnas längd, om det är många svåra ord, hur mycket beskrivningar det är. Vilken text är mest lättläst? Vilken text ger flest inre bilder? Varför är det så?
  • Diskutera begreppen liknelse, synonym, allitteration. Använder sig J K Rowling av detta? (Ge exempel ur texten. Finns massvis. Många namn på personer och platser är allitterationer som till exempel Severus Snape.)
  • Låt eleverna hitta på egna namn på karaktärer och personer som skulle kunna vara med i berättelsen.

Hoppas att detta gett uppslag och idéer för hur man kan jobba med litteraturvetenskaplig analys i svenskämnet på ett lustfyllt sätt! Kom gärna med synpunkter eller berätta om hur du har gjort i din klass!

Bilderboksdummy

Jag tänker väldigt visuellt när jag skriver och jag drömmer om att någon gång få göra en bilderbok. Jag har några manus liggande i byrålådan, och när jag bläddrar i dem ser jag bilderna framför mig. Illustrationer som klättrar över sidorna, rytmen i bläddrandet.

Men det är svårt att göra en bilderbok när man inte kan teckna, och bilderna bara finns i mitt huvud. Men kanske kommer jag någon gång få göra en bilderbok ihop med en illustratör?

Till dess får jag drömma mig bort genom att titta på den här videon om hur man gör en bilderboksdummy.

 

onsdag 29 juli 2015

Missa inte Kristina Sandbergs sommarprat!


I dag sommarpratar en av mina favoritförfattare: Kristina Sandberg. Klockan 13 i P1, missa inte det! (Eller så laddar man förstås ner och lyssnar när det passar.)

Kristina Sandberg vann Augustpriset förra året med sin roman Liv till varje pris som är den sista delen i en romanserie om Maj.

En del tror att triologin om Maj handlar om en hemmafru som bakar kakor och bonar golv. Men det gör den inte. Den handlar om oss.

Och det har jag skrivit om i det HÄR INLÄGGET.

onsdag 22 juli 2015

Kreativitet och sommarskriv

Det händer tydligen när man vilar. Alltså att man blir kreativ.

Tre bokidéer har jag fått på semestern. Rassel, rassel, och så var det som om en massa saker som legat i det undermedvetna bara lade sig på plats i ett tjusigt mönster. Och jag tänkte "aha, det är så klart SÅ jag ska göra."

Precis på samma sätt gick det till när jag kom på intrigen till Slottet av is. Jag hade gått och funderat på en bok om familjerelationer samtidigt som jag haft idéer till en riktigt fantasifull och härlig fantasybok. En dag fattade jag att de idéerna skulle korsbefruktas och läggas i samma bok och efter det var det som om texten nästan skrev sig själv.

Nu har jag en liknande idé, alltså en hybrid av två gamla intriger och teman. Och så har jag dessutom fått två helt grymma idéer till faktaböcker för barn!

I dag är hela familjen på båtutflykt i skärgården och jag jobbar med justeringar av mitt Noel-manus. Det går himla bra! Jag är väldigt imponerad av Maria och Marianne på Hippo. De har inte bara hittat svaga punkter i manuset, utan de har också tydliga lösningar för hur jag ska fixa till texten.

I höst kommer jag förhoppningsvis bli mer aktiv på bloggen. Då finns det lite mer att skriva om eftersom vi kommer att sätta igång med mer praktiskt arbete med den nya boken. Illustratör, omslag, sättning.

Vi hörs snart igen! 

torsdag 2 april 2015

När kommer din nästa bok egentligen?

Jag har fått den frågan några gånger på sistone. Slottet av is kom ut påsken 2013, det är två år sedan nu.

Vad svarar man? När man inte vet riktigt? När förläggaren verkar ha en annan idé om vad berättelsen ska vara än vad man själv har? När tiden bara går och inget blir bestämt?

Man harklar sig lite. Mumlar något ohörbart om att det får vi se, saker och ting kan dröja, det verkar ha hakat upp sig lite här och var.

Men nu har jag ett svar! Den kommer ut nästa år! På ett annat förlag än förra gången! Ett förlag som jag är superstolt över att få samarbeta med och som står för en liten och kvalitetsinriktad utgivning! Och jag ska få jobba med personer som är helt rätt för den här berättelsen!

Och jag är så djävulskt stolt. Över att jag skrev den här berättelsen, som har stor personlig betydelse för mig. Över att jag inte gav upp när det var kämpigt och motvind i skrivandet och i processen hos förlaget. Över att det var flera förlag som var intresserade den här gången och jag hade förmånen att få välja det jag gillade bäst.

Och över att tioåringen som provläste sa "jag älskar den här berättelsen".

2016, då mina vänner, då får ni träffa Noel!

onsdag 25 februari 2015

Det sötaste monstret i världen

Jag medverkar i en antologi som kommer ut i maj: Bara för dig på lågstadiet hos Rabén & Sjögren.

Min berättelse heter Det sötaste monstret i världen och handlar om ett bedårande litet monster som räddas från en cirkus. Amanda Hellberg har gjort utsökta svartvita illustrationer till min text.

Andra författare som medverkar i boken är bland andra Emma Adbåge, Lisa Bjärbo, Jenny Jägerfeld, Mårten Melin och Johan Unenge. Fint sällskap, va!

Nu ligger antologin uppe på Bokus, du hittar den här!

måndag 26 januari 2015

Mina små litteraturvetare

Jag försöker att analysera texten tillsammans med barnen när vi högläser – på deras nivå naturligtvis.

Det kan handla om att reflektera över miljön boken utspelar sig i, att prata om vem av karaktärerna man tycker bäst om eller att försöka dra paralleller till andra böcker. Ambitionen är att försöka få dem att fundera över mer än bara själva handlingen och på så sätt bli bättre läsare.

Just nu läser vi Doktor Proktor och tidsbadkaret och där finns det en del att prata om. Till exempel på vilket sätt huvudpersonen Bulle är lik Pippi Långstrump. (Bulle är rödhårig och den första boken börjar med att han flyttar in i ett hus mittemot den andra huvudpersonen: Lise. Dessutom är han lätt karikerad, precis som Pippi. Han är pytteliten men jättesmart och ljuger som en häst travar.)

Ibland gör jag tappra försök att introducera litteraturvetenskapliga termer för dem och till exempel har vi pratat om vad en hyperbol är, ett begrepp som för övrigt är bra att känna till när man läser om Bulle.

I går kom vi till ett stycke i Doktor Proktor och tidsbadkaret som handlade om Jeanne D'Arc. När vi läser om att hon bränns på bål vitsar sexåringen blixtsnabbt: "På ett hyberbol då, eller."