söndag 30 augusti 2015

Parallellskriva på två projekt - smart växelbruk eller dåligt fokus?

Just nu skriver jag på två projekt och jag vet inte om jag tycker att det är skitsmart eller om jag bara är extremt ofokuserad just nu.

Jag har så svårt att bestämma mig. Det ploppar upp idéer och jag vill gärna vidareutveckla precis alla. Men det går ju inte.

Och jag vet också att det inte är själva idékläckandet som är det mödosamma i skrivprocessen, i alla fall inte för mig. Utan det är att hålla fast vid idén och slita fram ett manus. Ända in i kaklet, som det hade hetat om jag var sportjournalist.

Risken är ju att ingenting blir färdigt när man håller på som jag gör nu.

Men samtidigt: I helgen har jag skrivit nästan 5 000 ord på båda projekten och det är lååångt mer än vad jag skulle ha lyckats få ur mig om jag skrivit på ett och samma manus. (Och då satt jag någon timme på kvällen samt ett par timmar på biblioteket i går. En hel skrivdag finns ju liksom inte i mitt liv som det ser ut just nu.) Kanske stimulerar det här växelbruket min lättuttråkade hjärna, och gör mig mer produktiv?

Hur gör ni? Skriver ni på ett projekt i taget eller flera samtidigt?

torsdag 27 augusti 2015

Han hade inte kunnat komma på ett bättre sätt att charma mig



Om min sjuåring så hade funderat i veckor hade han inte kunnat komma på ett bättre sätt att charma mig än att skriva detta i sitt skrivhäfte. "Mitt yrke: Jag vill skriva böcker. Jag vill skriva sagor." 

Min lilla, fina pojke. Med stort hjärta och stora känslor, du som älskar ord och böcker. Jag hoppas att du får möjlighet att skriva sagor en dag, om du vill det. 

Men när jag frågar honom om det är okej om jag lägger ut hans lilla text på bloggen säger han: "Fast mamma, det var förut jag ville det. Nu är jag faktiskt superintresserad av kroppen. Jag ska nog forska om den istället."

tisdag 25 augusti 2015

Har minglat. Är trött nu.



Nu har jag minglat, iförd rött läppstift, precis som utlovat.

Väldigt trevlig kväll, måste jag säga. Jag fick höra Kristina Ohlsson berätta om sitt hjärtfel hon hade när hon var barn, lyssna på Mårten Melin som avslöjade att han råkat gå in i tjejernas omklädningsrum en gång, jag drack vin, fick en signerad bok av Mårten, pratade om vilda projekt som involverade skumgummi och färg med Johan Unenge, berömde Jenny Jägerfeld för hennes podcast och pratade frilansliv med Lisa Bjärbo. Och så fick jag hänga lite med min fina syster, som också var med på minglet.

Det är många fina och spännande texter i de här antologierna (Bara för dig på lågstadiet och Bara för dig på mellanstadiet), det kan jag lova, helt opartiskt. Och otroligt fina illustrationer av Jeanette Milde (som även gjort de härliga omslagen), Jonna Björnstjerna, Helena Willis och många andra. Det är berättelser som är roliga, sorgliga, lättsamma, jobbiga, spännande och pirriga. Det finns något för alla!

Nu finns det en lärarhandledning till böckerna också – med frågor och läsförståelsestrategier i stil med Läsfixarna. Kolla in, vetja! Perfekt om du är lärare och behöver texter att arbeta med i skolan.

Nä, hörrni, nu ska den här dubbelarbetande författaren tvätta av sig läppstiftet och hoppa i säng! 

Uppdatering: Mårten Melin och Jeanette Milde har också lagt ut några bilder och skrivit om minglet på sina respektive bloggar.

Mingla! Mingla!


I dag är det fest för fina antologin Bara för dig på lågstadiet som jag är med i.

Min berättelse heter Det sötaste monstret i världen och är lite inspirerad av Gunnel Lindes Mamm- och pappsagor och lite av filmen E.T., tror jag. Den handlar om ett litet monster med silvergrå päls och gula ögon som blir räddad undan en elak cirkusdirektör.

De andra författarna som medverkar i boken är Emma Adbåge, Lisa Bjärbo, Pelle Forshed, Kristan Hallberg, Amanda Hellberg, Jenny Jägerfeld, Mårten Melin, Siri Spont, Lena Sjöberg och Johan Unenge. Och så är det ett helt gäng med superfina illustratörer! Amanda Hellberg har gjort bilderna till min berättelse. 

Urflott sällskap att vara med i tycker jag, och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det. 

Har i vart fall nya snajdiga byxor och rött läppstift och är laddad för mingel i kväll! 

lördag 22 augusti 2015

Det är år 1988 och jag vill spela synt

När jag gick på lågstadiet fick man gå i kommunala musikskolan om man ville. Först var man tvungen att spela blockflöjt (Köp varm korv!). När man klarade det fick man lära sig valfritt instrument.

Det var år 1988 och jag valde synt. Alla andra tjejer ville gå på piano. Eller en valde fiol, förresten.

Jag fick en Roland Juno-60 av pappa att öva på, men jag gjorde aldrig läxan. Så jag blev aldrig särskilt bra på att spela synt. Men en låt jag lärde mig var All my trials, en gammal amerikansk folksång. Den spelade jag. Och sjöng till, när ingen lyssnade.

Häromdagen googlade jag den, och då upptäckte jag att First Aid Kit har spelat in den. Den ligger som ett bonusspår på deras första skiva The Big, Black & the Blue.

Jag vet att det är fånigt, men ibland får jag känslan av att allt hänger ihop på något vis. Till exempel när jag upptäcker att den där låten jag satt och klinkade på min Juno-60 har spelats in av ett av mina favoritband tjugotvå år senare.


fredag 21 augusti 2015

Hur blir man barnboksförfattare? Guide i 10 steg - del 2





Den första delen av det här inlägget, som innehåller punkterna 1–5, finns att läsa HÄR.

6. Anlita en lektör/testläsare

När du har gjort ditt allra bästa enligt punkterna 1–5 behöver du få en objektiv bedömning av din text.

Själv är du insyltad i ditt manus och därför hemmablind: du vet att det blir spännande i nästa kapitel och du vet varför huvudpersonen uttalar just den där repliken. En utomstående person har fräscha ögon och läser texten på ett helt annorlunda sätt än vad du själv gör. Du behöver veta hur texten landar hos läsaren innan du skickar manuset till förlag. Och det är där en lektör eller testläsare kommer in.

Jag rekommenderar att du anlitar en professionell lektör, alltså en person som tar betalt för att läsa och granska din text och sedan skriver ett utlåtande med konstruktiv kritik. Jag tycker också att du ska välja en lektör som har erfarenhet av att lektörsläsa barnlitteratur. En person som är van vid att granska manus för vuxna kan inte alltid göra en bra bedömning av ett barnboksmanus. Det är lätt att han eller hon missar sådant som att dialogen inte känns autentisk, bristande målgruppsanpassning, fel omfång etc. Barnböcker har särskilda fallgropar, så välj din lektör med omsorg.

Om du inte har möjlighet att betala en lektör kan du be en kompis som också skriver att läsa, eller någon annan du har förtroende för. Men förlita dig inte på egna barn eller andra familjemedlemmar. De kommer, precis som du själv, ha svårt att vara objektiva. Om de inte råkar jobba som redaktörer eller lektörer eller liknande förstås, då kan du gott be dem om hjälp!

7. Putsa manuset igen

Efter att du har fått lektörens/testläsarens feedback är det dags att putsa om manuset igen. Japp, igen. Arbeta om de delar som behövs. Korrekturläs noga och ta gärna hjälp av någon nitisk person i bekantskapskretsen. Språkliga och grammatiska fel drar ner helhetsintrycket, så är det bara.

Skriv ut manuset luftigt – gärna med breda marginaler som efterliknar hur formgivningen ser ut i en riktig bok. Det gör skillnad när man läser. Och som sagt, helhetsintrycket är viktigt.

Skippa färgglada papper, klistermärken och teckningar. Du vill ju verka professionell, eller hur?

8. Skriv ett skitbra följebrev

Hur ser ett sånt ut då? Jo, det är:
  • Trevligt, korrekturläst och på max en sida
  • Beskriver vad manuset handlar om på ett säljande sätt, ungefär som en baksidestext på en bok
  • Anger åldersgrupp och genre
  • Innehåller ett par–tre rader om dig själv. (Förslag: vad du jobbar med, vad du har för skrivarbakgrund, favoritböcker samt något personligt som sticker ut lite.)
  • Beskriver varför du valt just det förlaget. Om du skickar till ett av de stora förlagen just för att det är stort, behöver du inte skriva något om detta. Men om du råkar veta att just det här förlaget ger ut spännande crossover/konstnärliga bilderböcker/pigga faktaböcker, och ditt manus tillhör den genren, så är det en bra idé att peka på det. 

9. Skicka manuset till (rätt) förlag

Kolla vilka förlag som ger ut barnböcker och skicka till det förlag som du tror är rätt för just ditt manus. En del barnboksförlag är specialiserade på ungdomsböcker, andra på bilderböcker eller lättläst. Välj de förlag som ger ut böcker i din genre. Det går bra att skicka till flera samtidigt, alla gör så och det vet förlagen.

10. Håll tummarna

Grattis! Du har gjort något som få personer klarar: skriva färdigt ett helt manus istället för bara gå omkring och tänka att du "borde skriva en bok någon gång". Du har dessutom följt råden i den här guiden vilket innebär att dina chanser att bli utgiven barnboksförfattare har ökat betydligt.

Nu är det bara att vänta och hålla tummarna!

Har du skrivit ett riktigt bra manus och har du dessutom flyt, blir du antagen. Har du skrivit ett ännu bättre manus och har ännu mer flyt, så får du fina försäljningssiffror och recensioner. Gör du om den bravaden några gånger kommer du kanske så småningom att kunna leva på ditt författarskap.

Har du skrivit ett FULLKOMLIGT BRILJANT manus och har du dessutom OCEANER av flyt och tajming, blir du den nya Astrid Lindgren eller J K Rowling.

Så, nu är det bara att kavla upp ärmarna. Sätt igång och skriv nu!

torsdag 20 augusti 2015

Hur blir man barnboksförfattare? Guide i tio steg - del 1




Du har alltid drömt om att skriva en barnbok och nu är det dags att sätta igång. Du vill bli en ny Astrid Lindgren, Martin Widmark eller J K Rowling. Men hur gör man och var börjar man?

Här kommer en guide i tio steg:

1. Fundera på varför du vill skriva en barnbok

Ärligt nu. Tänker du att ”vem som helst kan väl skriva en barnbok” eller ”en sån där Lasse-Maja kan man väl svänga ihop”? Tänk om! Många tror att de kan skriva en barnbok, vilket gör att barnboksförlagen fullkomligt dränks i manus. Men sanningen är att det är precis lika svårt att bli en skicklig barnboksförfattare som att skriva bra böcker för vuxna. Att skriva barnböcker är ett hantverk – som du måste ha stenkoll på för att lyckas ta dig igenom nålsögat i förlagens manusgranskning.

Om du vill bli publicerad måste ditt manus sticka ut. Det måste vara välskrivet/spännande/roligt/ tankeväckande/originellt/sorgligt. Helst ska det förstås vara allt det där på samma gång, eller med andra ord fullkomligt briljant! (Och nu menar jag inte att ditt manus måste vara briljant för att bli publicerat, det måste det inte. Men det måste vara riktigt bra. Så lägg ribban högt.)

Ett briljant manus slänger man inte ihop på en kafferast, det jobbar man fram genom hårt arbete och stort engagemang. Du ska alltså skriva för barn för att du brinner för att skriva för barn, inte av någon annan anledning.

2. Lär känna marknaden och målgruppen

”Jag gillade Gummi-Tarzan när jag var liten.” ”Astrid Lindgren är ju fantastisk.” Okej, vad kul, men det räcker tyvärr inte att ha koll på dina gamla barndomsfavoriter om du vill skriva det där briljanta manuset som förläggaren vill lägga vantarna på.

Barnens vardag har förändrats sedan Barnen på Bråkmakargatan kom ut. Mammorna är inte hemmafruar längre och det finns något som heter förskoleklass, Iphone, fredagsmys och Star Wars-lego. Dessutom har barnens läsvanor förändrats och det en genomsnittlig sjuåring tyckte var spännande 1956 är inte lika attraktivt längre. Tempot har skruvats upp och läsandet konkurrerar numera med Youtube och Netflix. Det måste du, kära aspirerande barnboksförfattare, ta hänsyn till. Du måste skriva så att det passar för dagens unga läsare. Strunta i din egen nostalgitripp!

Du måste också lära känna din målgrupp och deras läsvanor för att kunna anpassa texten på ett konsekvent sätt. Ämne, språk, berättarteknik och omfång måste hänga ihop. Ska du till exempel skriva lättläst så ska sidantal, språk och lix-nivå matcha och berättelsen ska handla om något som är precis rätt för en ettagluttare.

Så gå till biblioteket och låna en hel drös med barnböcker i den genre du har tänkt skriva i. Studera noggrant språket, hur långa kapitlen är och vad böckerna handlar om. Tänk på strukturen. När är det som mest spännande? Hur läskigt/barnsligt/gulligt/vuxet kan man skriva? Hur mycket gestaltning och undertext är lagom för den ålder du tänkt dig?

3. Skriv så hjärtat blöder

Japp, det är det enda som gäller. Skriv om sådant som engagerar dig, skriv den berättelse som just du vill skriva och som du hade velat läsa när du var barn. (Glöm dock inte det där med att barnens vardag ser annorlunda ut i dag än när du var liten.) Du behöver absolut inte skriva självbiografiskt, men du behöver ta en liten bit av dig själv och stoppa in i texten. Det är när du bygger texten på egna tankar och känslor som den blir bra.

Tänk inte så mycket på vad som säljer och vad du tror att förlaget vill ha. Om du vill skriva en ungdomsbok om det första kärlekspirret ska du skriva om det, om du vill skriva en bilderbok om sorgen efter en älskad farfar, ska du göra det. Det går inte att skriva bra om inte engagemanget finns (ja, jag tjatar om detta igen) och därför måste du skriva om det som just du vill skriva om.

Och var alltid, alltid lojal med barnet i berättelsen och barnet som ska läsa. Inga skämt som går över huvudet på barnen och inget tillrättavisande och mästrande tonfall.

4. Lär dig hantverket

Vad innebär det där ”hantverket” då? Och hur lär man sig det?

Med hantverk menar jag tekniken för hur man skriver skönlitterärt: hur man bygger upp en spännande dramaturgi, konstruerar karaktärer som känns som riktiga människor, gestaltar och levandegör.

Det bästa sättet att lära sig skrivarhantverket är att:
  • skriva mycket
  • gå skrivarkurser
  • läsa skrivarhandledningar (jag rekommenderar Ylva Carlsdotter Wallins Så skriver du för unga)
  • diskutera texten med andra (skrivarkompisar eller kurskompisar på skrivarkursen till exempel)
Den här punkten kombineras med fördel med punkt 3 och 4! Det går utmärkt att gå en skrivarkurs samtidigt som du frossar i barnböcker och skriver på ditt briljanta manus.

5. Putsa manuset

Första versionen av ett manus är aldrig, jag upprepar, aldrig tillräckligt bra. När du är klar med manuset kan du låta det vila någon månad eller så för att kunna titta på det med fräscha ögon. Sen går du igenom det igen. Låtsas att du är redaktör och gå igång med rödpennan. Det här behöver utvecklas! Förtydliga det här! Åh, vilken platt dialog. Stavfel! Syftningsfel! Konstig satsmelodi! Stryk, utveckla, ändra! Var hård mot dig själv.

Mina manus har jag skrivit om och putsat på minst tio vändor. Och det är innan jag skickar dem till förlaget. (Där tar förläggaren och redaktören vid och det blir ännu mer putsande.)

HÄR finns resterande del av guiden: del 6–10!

onsdag 19 augusti 2015

Vackraste kartboken jag sett

 


Det här kan vara den vackraste faktaboken för barn jag sett någonsin: Kartor av Alexandra Mizielinska och Daniel Mizielinski. Den är utgiven på Alfabeta i Sverige, men författarna är från Polen.

På ljuvligt pastellfärgade uppslag myllrar det av detaljerade bilder och fakta om världens länder. Vad äter man? Vad heter barnen som bor i landet? Vilka djur och växter finns det? Vilka kända personer kommer från landet?

Det är svårt att se sig mätt på alla fina bilder. Man kan försjunka i den i timmar.

Är man i pekboksåldern kan man titta på alla bilder på olika djur och alla spännande gubbar. Är man nybörjarläsare är det perfekt att ljuda sig igenom alla spännande ord i boken: Jät-te-myr-slok. Vin-dru-vor.

Är man ett äldre barn eller vuxen kan man fundera på vilka länder man har besökt och vart man skulle vilja åka, vad huvudstaden i Ghana heter, om Corbusier verkligen var schweizare och varför man inte smakade knedliky när man var i Prag.

PS. Det finns dock folk som tycker att boken är hemsk och förkastlig. För mig är det dock en helt obegriplig reaktion. DS. 

tisdag 18 augusti 2015

Jag vill skrämma små barn

Spökhistoria

När man berättar lite om sitt nya (läskiga) bokprojekt för ett barn.

Och barnet i fråga säger, med lätt darr på rösten: "Kan vi prata om något lite lugnt nu?"

Det är då man vet att man är på rätt spår. Mohahaha.

fredag 14 augusti 2015

Jag kan inte recensera böcker längre

Recension barnböcker
Jag har en bokblogg. Eller, jag påstår att jag har det. Ändå har jag inte skrivit en enda recension på bloggen sen våren 2013.

De som har följt mig ett tag vet att det hände något speciellt den våren: min debutbok gavs ut.

Och med ens var det som om något förändrades. Det kändes väldigt ömtåligt och svårt att kritisera någon annans text. Det kändes som om någon skulle kunna skrika: "Men gör det bättre själv då!"

Jag började tänka på hur en negativ recension skulle kunna landa hos mottagaren. På hur ledsen man blir när någon inte tycker om texten man har slitit med. Eller ännu värre – hur otroligt genant det är när någon hittar berättelsens svaga punkter, lyfter fram dem i ljuset och blottar dem så att alla kan se och förfasas.

Och om jag ska vara helt ärlig: jag började också tänka på hur det skulle kännas att träffa en annan författare på bokmässan eller på någon förlagsfest och veta att jag varit kritisk till något som vederbörande skrivit. Hur jäkla pinsamt och konstigt det skulle bli. Hur dum jag skulle känna mig. (Och för er som tror att en ynklig bloggrecension inte når fram till författaren, tänk om! Författare googlar. Författare hittar. Författare minns. En del mejlar även bloggskribenten i fråga, kan jag tala om.)

Och när jag började tänka på alla de här sakerna, då slutade jag att skriva recensioner på bloggen. För om jag inte kan skriva om det som är dåligt, om jag inte kan göra en sågning utan att fundera på om någon kommer att ta illa upp, då funkar inte recenserandet. Då blir det boktips istället för recension. Eller recension med dragning åt boktips. Och för mig är det skitviktigt att göra en distinktion mellan vad som är att tipsa, lajka och lyfta och vad som är en kritisk, analyserande granskning.

Jag antar att jag helt enkelt klev över till andra sidan och blev författare mer än läsare. Så länge min egen bok inte var ute kunde jag stå med en fot i varje läger, men nu kändes det inte bekvämt att stå så längre.

Jag säger inte att andra inte klarar att recensera kollegors böcker, jag säger bara att jag inte gör det. Så om ni inte har märkt det, så vet ni det nu: jag recenserar inte böcker på den här bokbloggen.

Däremot tipsar jag gärna om det jag tycker är bra och värt att lyfta fram!

(Ooh, nu kommer jag plötsligt på att jag sågat en bok i en kommentar på en annan bokblogg nyligen. Hjälp! Avslöja inget för författaren om ni råkar ha sett den!)

onsdag 12 augusti 2015

Beroendeframkallande författarpodd

Skrivtips
Är helt hooked på podden Writing Excuses just nu. Det är en podd av författare, för författare. (Tipstack till Oskar Källner!)

Med andra ord inget nybörjarsnack som "det är bra med en spännande inledning" eller "undvik adverb".

Utan finlir, masterclass. Hur man tar sig igenom den jobbiga mitten. Hur man använder etablerade berättarstrukturer utan att det märks. Hur man låter karaktären utvecklas till en bättre person men ändå inte bli ofelbar och därmed svår att tycka om.

Jag sitter med hakan nere och vill liksom suga in vartenda ord.

Dessutom, bara taglinen gör ju att man blir kär: "Fifteen minutes long. Because you're in a hurry, and we're not that smart."

Hörde ni det där sista, Alex och Sigge?

Och HÄR har ni förstås länken. 

tisdag 11 augusti 2015

Vidablick, Sunnanäng, Ensamheten. Och Köttsjön.


I kväll har jag studerat Sverigekartor för att hitta ett passande ortsnamn till berättelsen jag jobbar med just nu.

Det lutar åt att det blir en fiktiv plats och ett påhittat namn, för då kan jag helt fräckt sno ihop geografin så att den blir precis som jag vill ha den. Till exempel vill jag eventuellt ha ett kalkbrott i närheten av byn. Och kanske ett sanatorium. Kan bli kämpigt att hitta de två sakerna i en och samma by.

"Kan det utspela sig var som helst?" frågade min nioåring storögt.
"Japp", svarade jag, och kände mig märkvärdig. "Jag kan hitta på så att det blir precis som jag vill."

Man kan ju förstås sno ett existerande namn också och bara göra om platsen. Sunnanäng och Vidablick är till exempel autentiska ortsnamn, fast i Astrid Lindgrens och Katarina Genars berättelser är de fiktiva platser.

Jag vill hitta något fantasieggande. Som Ensamheten eller Njutånger.

Fortsätter att googla nu en stund för att se vad jag hittar. Det kommer inte bli Leverberg eller Köttsjön i alla fall.

I alla fall inte i den här boken. 

måndag 10 augusti 2015

Våga välja nyskrivet!

Andreas Palmaer, författare och kritiker på Dagens Nyheter, vill att vi ska sluta vara nostalgiska när vi väljer barnböcker till våra barn. Han tycker att vi ska höja blicken och kolla in det som är nyskrivet istället.

Läs hans krönika HÄR.

fredag 7 augusti 2015

Kanske den finaste recensionen av dem alla

Barnbok, höglsäning, kapitelbokJag har blivit glad för i princip alla recensioner jag har fått för Slottet av is. (Förutom någon enstaka
då, som jag snörpt lite på munnen åt.)

Det betyder mycket att någon har läst och reflekterat över min berättelse, och dessutom tagit sig tid att formulera sina tankar kring den.

Men en recension blev jag extra glad över: Tanja Appelbergs på bloggen Kojojsch.

Kanske är det för att hon framför allt har sett det allvarliga och subversiva i boken. Hon har riktat in sig på att sagan är en metafor och ett ramverk för den egentliga berättelsen, den som handlar om översitteri och rädsla. Och det var så jag tänkte när jag skrev.

Så här skriver hon:

"Berättelsen är hänsynslös mot föräldrars maktmissbruk. Härskaren i Undrien måste förgöras genom att spegla hans egen ondska mot honom, hans murar av is måste smältas. [ ...] 

Kastevik har lyckats skriva en viktig och allvarlig saga med ett tilltalande språk och massa klassiska sagofigurer och komponenter. Berättelsen är fantasieggande men samtidigt tydlig, den går inte över huvudet på sina unga läsare samtidigt som den tar ett allvarligt samtal med den eventuelle vuxne läsaren. Slottet av is är helt enkelt en ruggigt bra barnbok. Det är svårt att tro att detta är Kasteviks debut inom barnlitteraturen."

Läs hela recensionen HÄR

torsdag 6 augusti 2015

Jag är tydligen en nörd ...

...eftersom jag skrattar högt åt de här skämten.


(Som är ett avsnitt från Vlogbrothers, författaren John Greenes videoblogg som han har tillsammans med sin brorsa Hank.)

onsdag 5 augusti 2015

"Är vi framme nu?" Eller: 4 ljudböcker vi gillar





Ljudböcker kan vara en välsignelse i en barnamilj. Typ när man blir galen på att ungarna bara vill spela Ipad, regnet öser ner för åttonde dagen i rad eller när det är 21 mil kvar i bilen, katten kräks och alla tjatar: "Är vi framme nu?"

Sätt på en ljudbok och du förser ungarna med kultur och bildning. Och här kommer det fina i kråksången: samtidigt som du gör något annat!

Här är några av familjen Kasteviks favoriter:


Helt igenom ljuvlig uppläsning av den charmiga boken om brorsorna Carl, Anton och deras buttra morfar Prosten.

Ålder: 5 +. Inläst av: Margaretha Krook


Härlig skräckis om häxor som fångar barn. Mina ungar satt blickstilla av fasa när vi lyssnade. Super på en långresa med bil alltså (om man har lättskrämda ungar med myror i brallan då).

Ålder: 7 + ungefär. Radioteatern.


Kommentar överflödig. Jag gråter varje gång Jonathan räddar Skorpan från eldsvådan.

Ålder: 6 +. Inläst av författaren.


Ibland blir Robert Gustavssons uppläsning lite för bombastisk för mig – det är väldigt mycket dramatisering och olika dialekter. Men ungarna gillar den och berättelsen i sig är bra!

Ålder: 8 +. (Lite för krångligt språk för de yngsta + ett metaberättande som ställer till det läsförståelsemässigt.) Inläst av Robert Gustavsson.

tisdag 4 augusti 2015

Babel "glömde" att bjuda in barn- och ungdomsboksförfattarna. Igen.

babel, ungdomsböcker, barnböcker


Babel avslöjade precis höstens gäster på sin Facebooksida. Det var inte en enda barn- eller ungdomsboksförfattare med.

BUUU säger jag åt det. 

Jag tipsade raskt om Jessica Schiefauer och Johanna Thydell, två Augustvinnare som släpper nytt i höst. 

Nu tycker jag att DU ska gå in på Babels Facebooksida och tala om vilka barn- och ungdomsboksförfattare du skulle vilja se i rutan. 

Seså, gör't ba. Länken hittar du HÄR.

måndag 3 augusti 2015

Två väldigt omsorgsfulla (?) ungdomsboksförfattare släpper nytt

Bra ungdomsböcker



Johanna Thydell, som bland annat skrivit den moderna klassikern I taket lyser stjärnorna (Augustvinnare 2003), kommer i höst med Mornitologen. Det är en ungdomsbok om en tjej som låtsas vara fågelskådare för att spana på sin försvunna mamma.

Jessica Schiefauer, författare till den fantastiska Pojkarna (Augustvinnare 2011) släpper också en ny bok i höst: en mörk kärlekshistoria som heter När hundarna kommer.

Det tog tid för båda författarna att komma ut med nytt. Men så kan det vara ibland. Jag antar att det kan bero på skrivkramp, sjukdom, svalt intresse från förlaget, andra uppdrag som tagit tid eller en väldigt omsorgsfull arbetsmetod.

Det skulle vara himla intressant om någon av dem berättade varför det dröjt mellan böckerna. Andras skrivprocesser är jag alltid lite klåfingrigt nyfiken på.

Hur som helst är båda två måste-böcker på min lista.

söndag 2 augusti 2015

18 bilder från helgen




Vi var på mina svärföräldrars lantställe på Väddö i Stockholms skärgård i helgen.

Vi plockade blåbär, åt popcornglass på Väddö gårdsmejeri och firade vår nyblivna sjuåring med rulltårta, egenodlad nypotatis och en Indominus Rex.

Det var fint alltsammans.