fredag 29 januari 2016

Hur man får ut 27 timmar av ett dygn



Jag skriver vid sidan av mitt vanliga jobb (som rättssakkunnig på Regeringskansliet), och då och då får jag frågan hur jag hinner med.

Jag önskar ibland att jag kunde svara att det är för att jag är superdisciplinerad, ställer klockan på sex och skriver en timme före frukost varje dag. Men jag är sjukt morgontrött så det alternativet finns liksom inte.

Däremot så är jag ganska bra på att utnyttja små stunder till författandet. Och då menar jag inte att jag skriver på små lediga stunder, för det kan jag tyvärr inte. Jag måste ha åtminstone en timmes obruten tid för att det ska kännas meningsfullt och för att jag ska få något gjort. Men jag gör en massa andra saker på skärvorna av "ledig" tid i vardagen.

Till exempel sånt här:

Läser böcker på pendeln på väg in till jobbet
Tänker ut en scen när jag nattar ett barn
Lyssnar på podcasten Writing Excuses när jag springer
Skriver ner idéer till mina egna böcker när jag ser en serie med min man
Tänker på vad jag gillar i någon annans bok när jag lagar mat
Skriver ner idéer till scener och dialoger i mobilen när jag äter lunch
Skriver ett blogginlägg på mobilen på lunchrasten
Mejlar förlaget från mobilen på väg hem på tåget
Går till bokhandeln på lunchrasten och tittar på andras omslag och baksidestexter

Allt det där är förutsättningar för att jag ska kunna skapa egen text. Om jag inte läste, funderade och analyserade andras berättelser hela tiden skulle jag inte ha en aning om vad jag själv skulle skriva. Så av dygnets 24 timmar använder jag nog minst 2–3 till mitt manus, helt omedvetet och ostrukturerat, och utan att ha skrivit en enda rad.

Men när jag väl sätter mig och skriver så har jag oftast tänkt ut precis vad jag ska skriva, och då är jag i bästa fall löjligt effektiv. Har jag flow kan det bli 2000 ord i ett svep, och det är ganska mycket, det motsvarar nog 8–10 boksidor.

Hur gör ni andra deltidsskribenter? Schemalagd skrivtid eller ta det som det kommer, väckarklocka som ringer varje morgon, lediga dagar, kvällar, helger?

onsdag 13 januari 2016

Briljant i all sin enkelhet

Är det här kåseriet av Carl Johan De Geer. Det handlar om det subjektiva i värderingen av konst och litteratur och om att det som anses vara bra i ett årtionde kan vara dåligt nästa. Som Pippi Långstrump till exempel, som först var dålig när den refuserades av Bonniers, sedan bra under många år och nu dålig igen.

Lyssna vetja! Det är bara fem minuter långt.