torsdag 18 augusti 2016

Sommaren i bilder


 
 
I sommar har vi varit på Kanarieöarna, på Västkusten och i Holland. Bilderna är idylliska, men det har verkligheten inte varit. Det är tufft att umgås fem personer fem veckor i sträck, även om det är mina favoritpersoner i hela världen. Alla vill göra olika saker, barnen somnar vid midnatt och de vuxna har ingen egen tid.
 
Ibland undrar jag om det barnfokus som finns i vår kultur verkligen är hälsosamt. I vår familj har den så kallade "semestern" kretsat kring att våra barn ska vara nöjda, ändå har de inte varit det. Och är det rätt mot barnen att styra tillvaron mot att de ska få sina önskemål och behov uppfyllda, och sedan bli besvikna när de inte är glada och tacksamma? Är inte det ett väldigt krävande och orättvist upplägg, även för dem?
 
Sådant funderar jag på, så här i slutet av augusti.

8 kommentarer:

  1. Snyggt formulerat och tål att funderas på. Jag känner själv att jag går till överdrift ibland, när det gäller att tillfredsställa dotterns behov av aktiviteter, sällskap etc. Som skild förälder till ensambarn är det nog väldigt lätt att hamna i fällan att diska, tvätta, storhandla, ställa sker den vecka hon är hos andra föräldern, vilket medför att hon vänjer sig vid att livet är en fest. Riktigt hur jag ska göra för att motarbeta detta är en klurig nöt att knäcka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det förstår jag. Svårt. Man har längtat, man vill kompensera för tiden man varit isär, men ändå inte curla. Att det ska vara så sablarns svårt, det här med att vara förälder!

      Radera
  2. Mmm, håller med. Vi ställer för lite krav på barn idag, får man ibland höra. Fast det gör vi ju inte! Vi ställer ganska höga, orealistiska, luddigt formulerade krav på dem. Att de ska vara glada, snälla, lyckliga och lyckade och leka snällt och bekräfta att vi är goda föräldrar.

    Det är skönt att läsa att någon annan upplever semestern ungefär som jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa år måste jag planera in semester från semestern. Får börja researcha olika läger till ungarna redan nu, sånt som håller dem sysselsatta och nöjda utan min och makens inblandning.

      Radera
  3. Du och jag, kära du. Du och jag.

    SvaraRadera
  4. Vi brukar nog växla lite med vem som prioriteras.

    Jag är övertygad att det viktigt för barnen att då och då tvingas följa med på något de själva inte vill, för att ta hänsyn till någon annan(tex förälder). Vilken sorts vuxna blir de annars?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter vettigt. Vi gör väl också i ärlighetens namn på det sättet, men ibland känns det som att barnen helt har tagit över. Gnälliga barn har en tendens att förstöra stämningen hos hela familjen, det är väl det som är kruxet. Att gnäll är så svårt att stå ut med. Och då gör man det som passar barnen bäst, för att själv få lite lugn och ro.

      Radera