fredag 14 oktober 2016

En nybliven skräcknörds bekännelser



I många år förknippade jag skräck med så kallad fulkultur.

Filmer som Scream och Fredag den trettonde, tonårens guilty pleasure i form av Stephen King och Dean R Koontz, zombies, blod och blonda hejarklacksledare som skriker i falsett. Det fanns något lite sunkigt och ososfistikerat över skräck, trodde jag.

Tänk så fel jag hade. Min bild av skräck var en nidbild. En fördom som bottnade i okunskap. (Jag blandade ihop det man brukar kalla "gore" med skräckgenren som helhet, och jag fattade inte skillnaden mellan "terror" och "horror".)

I vintras började jag skriva på en spökhistoria och jag ville göra jobbet ordentligt. Jag kan inte skriva kontextlöst, utan jag vill veta hur den litterära traditionen ser ut för genren. Ha koll på vilka regler som finns, vilka författare som är stilbildande och vad som är de värsta klichéerna och stereotyperna. 

Så jag började bekanta mig med skräckgenren, och fastnade genast för gotiken och skräckromantiken. Och jag upptäckte att där fanns en typ av berättelser som jag älskade. Historier där blod och våld inte är primärt, utan där monster och spöken används som symboler för det mörka i människans psyke.

Att läsa skräck är som att ta hissen ner i källaren till vårt kollektiva undermedvetna, det är att hänga med Freud och Jung och utforska det otäckaste hos oss människor. Det andra. Galenskap. Ondska. Vad är vi mest rädda för? Vad drömmer vi om? Hur långt är vi beredda att gå när vi blir hotade? 

Jag skäms lite när jag tänker på vad jag trodde att skräck var. Och idag skulle jag vilja påstå att det finns få berättelser som är mer litterära och sofistikerade än skräckklassiker som till exempel Poes noveller eller Oscar Wildes Dorian Grays porträtt. Och börjar man krafsa lite på Bram Stokers Dracula hittar man en berättelse som ligger långt bortom blod, huggtänder och vitlöksflätor och istället sysslar med kvinnlig sexualitet och det djuriska inom oss människor. 

Skräcken har sina rötter i sagor, myter och mardrömmar och den sysslar med metaforer. Den som har läst mina böcker vet att den typen av berättande fascinerar och inspirerar mig.

I Slottet av is fanns det en tydlig sagostruktur och Härskaren var en pendang till, och mardrömsversion av, Minnas pappa. Ett slags dubbelgångarmotiv som faktiskt är vanligt i skräckromantiken. I Noel och den magiska önskelistan får Noel, (likt Dorian Gray!) möjlighet att få sina önskningar uppfyllda. Men hans handlande får också ödesdigra konsekvenser. Det finns ett gotiskt och skräckromantiskt element i den typen av dramaturgi, en slags "pakt-med-djävulen-tanke" som ligger under ytan och skvalpar. 

Nu har jag skrivit ett renodlat skräckmanus som ligger på förlaget och väntar på att bli läst. Det kanske verkar som om jag hoppar mellan genrer, men jag tycker själv att jag ser en röd tråd i mitt berättande. Jag tar avstamp i saga och myt när jag skriver. Arketyper och tidlösa strukturer fascinerar mig, likaså vårt undermedvetna och våra kollektiva mardrömmar. 

Och jag kommer att skriva fler mörka, kusliga berättelser, det är jag säker på. 

tisdag 4 oktober 2016

Hösten, skrivarlivet

Jag skriver på heltid just nu (i kombination med studier i litteraturvetenskap.) Och hela september har jag slitit hårt med att skriva färdigt mitt nya skräckmanus, till den grad att jag inte haft tid att skriva något på bloggen.

Och nu är det klart! Jag har lämnat det till min syster, som alltid är den som läser först, och jag fick väldigt fin respons av henne. Nu ska jag bara köra en extra redigeringsvända, och sedan ska Maria och Marianne på Hippo få läsa.

Det känns helt overkligt att jag faktiskt fått det färdigt. Precis som vanligt har det här manuset trilskats och varit bångstyrigt innan jag fick ordning på det. Det vore så skönt om allt liksom föll på plats från början, men det har hittills aldrig hänt.

Andra bra saker som har hänt: Noel är slutsåld och ska på tilltryck! Och Koja, min agent, har sålt manuset till Tyskland.

Och så har jag fått bokkontrakt på Nypon, en serie med lättlästa böcker för nybörjarläsaren som kommer ut 2017. Dem har jag och min syster skrivit tillsammans och det har varit så fantastiskt kul. Mer om det projektet senare.

Hösten har börjat bra, och det behövde jag efter en ganska ansträngande sommar.